Guldboken (Rollspel)

"Nej", sa Crystal och för första gången sedan hennes pappa dog så log hon lite. "Det ser bara ut som om du letar efter något."

"Robin!" utbrast en kvinna som stod och piskade kläder utanför ett hus. Robin sken upp i ett brett leende och sprang fram till kvinnan som omfamnade honom.
"Miss?"sade Kevin artigt och bugade sig lite. "Pojkens mor skickade mig med honom."
"Ja, du måste vara Kevin?"sade kvinnan och Kevin nickade. "Tack så hemskt mycket."
"Är det många som är sjuka?"frågade Kevin och kvinnan skakade på huvudet.
"Fem kanske, tre har dött", svarade hon. "Robin Hood förser oss med mat, så vi har tillräckligt för att vi inte ska bli sjuka så lätt."

((R-robin Hood?!!! O.O))

Nicci nickade och undrade om hon skulle berätta om dörren, men antog att flickan skulle tro att hon var galen så hon löt bli och drog ut en brun bok och hörde ett mekaniskt ljud och väggen gled upp
"Öh, jag letade efter det" sa hon lågt och gick fram till "dörren" och såg på gången och tog ner en fackla och funderade på om hon skulle gå in eller inte.

(( Robin Hood levde på 1192 talet om han alls gjorde det påriktigt, men han har ingen stor roll i detta rollspel... ))

((Jaha... Okej xD))

Crystal tittade efter flickan.
Hon sprang ifatt henne.
"Får jag följa med dig?", sa hon blygt.

"Du, flickunge vad gör du utanför Nottinghams portar!?" Ropar en av vakterna åt henne, Alith suckar. Hon kommer inte komma in, man behöver bara titta på henne så vet man att det enda hon kan vara är en tiggare eller liknande. Hon har aldrig varit i Nottingham!

Nicci såg förvånat på flickan och log sen svagt
"Ja det kan du nog få" sa hon och började sedan gå in i mörkret, hon hade alltid gillat mörker, det kändes tyggt
"Jag heter Nicci" sa hon lågt till flickan och fortsatte sedan gå

"Kan du vara vänlig och hålla den här väskan för mig här tror du?"frågade Kevin av kvinnan och tog av sig sin ryggväska som hade skymt hans koger.
"Javisst, men hämta den snabbt. Soldaterna som sheriffen har kan komma och söka igenom huset när som helst", svarade kvinnan oroligt.
"Jag har inget värdefullt där, endast kläder", lovade Kevin innan han började springa mot staden Nottingham, han var tvungen att smyga sig in genom muren.

"Och jag Crystal", sa Crystal. "Nicci är ett jättefint namn"