Rollspel med egna karaktärer

"ja och om vi nu lär känna honom" sa jag lätt och ryckte på axlarna "ja jag vet o ibland är det så frustrerande att jag vill slå dem i huvudet för att få dem att förstå" sa jag och ryckte på axlarna och log sen "ja men då så" sa jag och styrde stegen mot träningshallen och drog fram några lådor ur väggen, plockade upp några kaststjärnor och satte upp måltavlor och log sedan "testa att bara kasta dem först och bli inte besviken om de inte gör som du vill de första gångerna" sa jag leende

Jag nickade och tog emot stjärnorna.
- Ska jag bara kasta dem?, sa jag undrande och försökte men de hamnade inte där jag ville.
- Men det funkar ju inte, sa ajg frustrerat och försökte igen.

Jag skrattade lite
"du får ha tålamod" sa jag roat och samlade mig sedan "ta dem mellan pekfingret och långfingret och böj ha leden mot dig och kasta sedan iväg dem. Ibörjan gäller det bara att få iväg dem" sa jag tålmodigt och "trollade" fram mina egna från klädnaden och placerade tre stycken mellan mina fingrar böjde handen mot mig och kastade iväg dem o de träffade mitten på tavlan

- Så här?, sa jag och höll dem som hon sa.
Jag kastade iväg en och den träffade iaf måltavlan även om den inte kom dit jag ville.
- Tjoho, den träffade tavlan, skrattade jag glatt och hjulade runt ett varv innan jag ställde mig åter upp och koncentrerade mig på kastningen.
Det gick bättre även om jag inte ens var i närheten utav mitten.

Jag nickade och log vänligt
"precis, de tar år att kasta o träffa det man vill på nån sekund så om du vill bli bra har du år av träning framför dig" skrattade jag vänligt och snurrade stjärnan mellan händerna innan jag snabbt kastade iväg den och log lätt "man lär sig men nyckeln är övning" sa jag och satte mig sedan ner och mediterade medans jag betraktade min vän

Jag suckade och himlade med ögonen.
- Det känns som om jag inte gör nått annat, sa jag flinande och kastade iväg de sista stjärnorna som hamnade lite hur som helst.
Jag provade ännu en gång och det gick en aningen bättre.
När jag hade slut på stjärnor tog jag snabbt fram dolkarna och kastade iväg dem, alla hamnade i mitten.
- Se, dolkar är lättare, men det beror väll på träning antar jag, sa jag flinande mot henne.
- Vad håller du på med?, sa jag för hon satt så stilla och tyst.

"jag förstår vad du menar. Jag har tränat med vapen så länge jag kan minnas" sa jag lätt och visste inte om det skulle vara posetivt eller inte. Jag hörde dolkarna träffa tavlan
"jag hade antagligen inte kunnat träffa kinesiskamuren med dina dolkar" sa jag roat och öppnade sedan ögonen
"jag mediterar, jag varvar ner och går in i tankarna och rensar själen. Får ni inte lära er det?" frågade jag nyfiket

Jag log mot henne och satte mig ner.
- Det är inte så svårt, sa jag leende och studerade henne sedan.
- Nej, det har jag aldrig gjort, vad ska det vara bra för?, sa jag förvånat och undrande hur konstiga de var i Japan.

Jag skrattade lätt
"och jag säger samma sak om kaststjärnorna" sa jag leende och såg sen förvånat på henne. Lär de sig inget i Australien "man samlar tankarna, lugnar ner sig, fokuserar sina krafter, man ser in i sig själv och du kan sakta ner kroppen så att du somnar och nästan verkar död vilket är bra om man är sårad eller det finns lite luft och så kan man stänga av omgivningen" förklarade jag lätt och undrade om hon tyckte jag var konstigare nu

Jag såg storögt på henne och skakade på huvudet.
- Nej, det har jag aldrig hört talas om, men det låter ju onekerligen bra.
- Kan du visa mig?, sa jag leende och såg intresserat på henne.