PRS Lupple & Medi

Dorian såg på henne med road blick. "Älskade jag försökte bara återskapa din första tid med mig. Tror du inte jag använde min charm till min fördel då? Det måste man göra för att någorlunda smälta in bland människorna." Sa han ömt.

"Du charmade mig för mycket. I gengälld så sa jag du var allergisk, det var en helgdag och du fått näsblod." Hon fnissade.

"Varför bråkar dom?" Nora såg på Alexander.
"Är det som som är gifta?"

Han flinade lite. "Älskade, du älskar min charm." Viskade han lekfullt. "Nej påminn mig inte." Skrattade han. Det där näsblodet var fruktansvärt pinsamt.

Alexander log. "Dom är nygifta, och de bråkar inte på riktigt." Log han som förklaring till Nora.

"Jag älskar din charm. Men nu skulle jag vara Halo, turisten.."

Nora nickade och såg på honom. Bet sig i läppen.
"Mästaren var alltid arg på mig. Han verkade hata mig."

Dorian såg på henne och smekte henne sakta över kinden. "Jag vet. Men du ville samtidigt göra om förra året." Viskade han varmt.

Alexander såg på henne med sorgsen blick. "Jag tror inte att han hatade dig. Jag tror bara att han inte såg dig som en riktig person. "Viskade han sorgset. "Alla dom som jobbar här är människor. Ta en stund och bara titta hur dom blir behandlade. Så kommer du förstå." Sa han lugnt.

"Fast jag visste inte att du gjorde så mycket. Jag var ju trots allt så sjuk Dorian." Hon log mjukt.

Hon nickade och lade en hand mot sin hals. Det kändes konstigt, att inte blivit biten på dagar och hon såg på honom.
"Har du med mig medicin med?"

Dorian log varmt mot henne. "Jag minns det." Sa han och kysste henne mjukt på pannan.

Alexander log. "Självklart har jag med mig din medicin." Log han.

Hon log svagt och tog hans hand och smekte hans ring.
"Ikväll gör vi det igen... älskar.." Hon sa det på deras språk och fnissade.


Hon såg lättad ut och nickade tacksamt.
"Tack Alexander. Du är så mycket snällare..." Hon vågade sätta sig mer upprätt nu och såg ner i tallriken.
"Får äta vid bordet, äta mer mat än jag någonsin fått."

Dorian såg på henne med nyfiken blick. "Är du säker?" Viskade han med glad blick. Han hoppades innerligt på det.

Alexander log vänligt mot henne. "Ät dig mätt nu." Log han varmt.

Hon såg på honom.og sedan.
"Skulle jag luga för min man?" Hon visade sin hand med ringarna.


"Maten har inte kommit än.." Hon sa hon och l