PRS Lupple & Medi

Dorian funderade lite på det Tristan sa. Det lät som något Halo kunde tänka. "Men grejen är förra året var hon ju inte med någon och inte jag heller så det är ju inte otrohet." Sa han leendes. Rättade till täcket över henne så att Tristan inte skulle råka skymta någon del av henne. "Detta har varit oerhört svårt. Vad är ens planen för imorgon? Är hon min fru då?" Undrade han.

Han flinade.
"Just nu är hon inte din fru. Hon är Halo från ett år sedan. Men hon kanske plågas med tankarna att detta ses som otrohet just nu?" Tristan log mjukt icg nickade.
"Stanna hos henne. Hon vill nog det innerst inne. Som Halo nu och för ett år sedan kanske. Lek lite med henne."

Dorian såg på honom med road blick. "Lek med henne? Tristan mina lekar är kanske inte alltid lämpliga." Flinade han.

"Nej men hennes lekar. Jag ska nog gå. Ta hand om henne." Sa han ömt och försvann.

Dorian såg på henne. Hennes lekar. Han vinkade lätt efter Tristan och reste sig upp och tog för sig lite av blodet.

Hon rörde sig och vaknade till."Dorian?" Viskade hon trött. Hon gned sig i ansiktet.
"Kom och lägg dig."

Dorian såg på henne, hon var lättväckt idag. Han drack upp blodet med snabba klunkar. " Kommer." Log han och kröp snart ned i sängen igen.

Hon kröp trött ihop nära honom igen och slöt ögonen.
"Jag tyckte jag hörde röster." Mumlade hon sömndruket.

Dorian log mjukt och smekte henne över håret. " Du drömde bara." Viskade han.

Hon nickade sömnigt innan hon somnade om och lade sin näsa mot hans hals.