PRS Lupple & Medi

Han såg på henne och log mjukt. " Det är min favorit." Sa han ärligt och tog några klunkar. Det var blod. Inte för att det syntes för människorna runt omkring dem.

"Du borde inte få mig full. Jag gör konstiga saker då." Hon såg på honom och såg sedan ut på havet och lade sedan huvudet på sned igen.
"Hur länge har du bott här?"

Dorian såg på henne med road blick. Lutade sig lite fram över bordet och gav henne en fjäderlätt smekning över knogarna. Nästan så att han bara råkade komma emot. Han log charmerande mot henne. " Jag kan hålla en hemlighet." Spann han roat. Lutade sig sedan tillbaka och funderade. " Till och från hela mitt liv. Pappa reste mycket i jobbet så har bott på många ställen. Men detta är hemma." Sa han enkelt.

Hon såg på honom och log svagt. Rodnade innan hon nickade.
"Det låter helt makalöst egentligen."

Han log svagt. " Det var okej. Jobbigt ibland. Men har sett mycket." Log han.

"Jo jag kan tänka mig det." Viskade hon och log och nickade.
"Jag är utsvulten nu.."

Han nickade åt höger. " Tror din mat kommer nu." Log han och såg servitören komma ut med något som såg makalöst gott ut.

Hon tackade och började att äta och slöt ögonen.
"Det är gott.." Viskade hon och lade huvudet på sned.
"Är du inte hungrig?"

Dorian såg på henne med road blick. Behövde hon fråga det? "Inte så värst. Tänk inte på mig." Log han.

"Är du säker?" Frågade hon och lade huvudet försiktigt på sned.
"Ska jag fråga va du äter då?"