När kommer mitt brev?

OK, längtar!♥♥♥

Kapitel 29
¤9 Juni¤
”Ja må Lily leva ja må Lily leva...” jag vaknade av att G och Cic sjöng sången de själv verkade ha kommit på. Jag log- Idag fyllde jag 12 år. De satte varsit paket på mig och sa ”Öppna våra först!” eftersom att jag hade sträkt mig emot min hög. ”Har ni vat på förvandlings konst examens provet?” frågade jag glatt medans jag öppnade Cic paket ”Lily Luna Potter! Det är din födelsedag och du tänker på examens prov!” utbrast G jag låtsades försvara mig. Jag öppnade presenten ”Du skämtar!” utbrast jag och studerade uggle matskålen som det stog Ciccy på. ”Den är från mig och Ishi” sa G med ett axel ryck. Under på skålen stog det Lily Luna Potter. Cic present inehöll massa kakor, chokladgrodor och en ram som det med snirklig text på, Potter. Jag gav dem båda varsin kram.
¤30 juni¤
”Ta med era examens betyg med namn undertekning av era föräldrar när ni kommer tillbaka till nästa år” Ropade professor Flitwik med sin pipiga röst och alla nickade. ”Utmärkt utmärkt. Ni kan sätta er i stora salen och vänta på avslutnigs lunchen. Vi tågade in i stora salen. Ingen annan är professor McGonagall satt där och hon såg dyster ut. Det högg till i magen- Professor McGonagall skulle ju gå i pension och inte vara kvar på Hogwarts längre. Jag, G, Cic, Hugo och Louis satte oss längstfram vid Gryffindors bord. Ishi och Angelina satt vid bordet brevid oss. Bröderna Scarmander satte sig vid Ravenclaw bordet med huvuderna tätt ihop. Lunas ämne hade inte funnits ännu i år eftersom att hon hade fått drakkoppor andra dagen. Men professor McGonagall hade lovat att hon skulle ha ämnet till nästa år. Vid bordet i andra ändan av salen satt Vecktor, Tim, McLaggen och Rosier. McLaggen och Rosier tyckte jag extra illa om. Efter en stund kom andra års eleverna och sedan fylldes bara salen på. Till slut satt allihopa där och hela lärar kåren kom in. McGonagall ställde sig upp. Hon sa beslut samt utan att inläda med något goddag ”Som ni alla vet kommer jag inte vara kvar här nästa år. Och dethär min sista måltid med alla elever och läraere tillsammans. Jag har arbetat här i över 50 år och jag måste säga att det har varit det bästa liv någon kan önska sig. Och jag är glad att fast vi 2 gånger har varit riktigt nära att stänga skolan så står den kvar. Och det har alltid varit min högsta önskan.” hon satte sig ner och Flitwik reste sig ”Nästa år kommer det finnas en ny rektor på plats. Det är inte bekräftat vem det är. Men jag kommer inte ta över rollen som rektor. Det skulle kännas fel att ta över Minervas plats.” sedan tillade han ”Och Dumbldores”. Han satte sig ner igen. Jag suckade, om inte han skulle ta över platsen så skulle det komma en ny. Jag önskade att McGonagall kunde lämna som rektor för alltid- fast jag bara kände henne svagt. Skol kören ställde sig upp och sjöng men jag lyssnade på vad de sjöng. Jag kollade bara från varande på Rose som var med i kören. När kören hade gått och satt sig igen steg McGnagall upp igen ”Jag skulle speciellt vilja tacka alla elever som har varit på Hogwarts så länge jag har varit här. Så ni elever som har haft föräldrar som gåt här kan ni hälsa dem från mig. Jag har ingen aning vad jag pratar om just nu men jag vill bara säga det.” de flesta skrattade. Själv log hon och fortsatte ”Jag tackar för mig!” alla aploderade och maten dök fram på bordet. Jag lade märke till att porträttet vi pratat med vid straffkomenderingen, mannen från det var här i sitt porträtt och aploderade kraftigt. Jag hade inte sett porträttet förut men nu lade jag märke till det. Alla högg in på maten och pratade. Ingen verkade lägga märke till att McGonagall steg upp igen och gick till porträttet för att tala med mannen. Jag högg in på maten jag också men hade svårt att konsentrera mig på maten.
”Vi äre hemma om 10 minuter!” utbarst Ishi. Hon jag och G hade suttit i kupén tillsammans hela vägen hem utan de andra. Vi hade sagt att vi behövde vara ensamm, bara vi 3. ”Jag kommer krama mamma i minst en kvart!” sa jag. De skrattade. Tåget saktade lågsamt neråt. Vi satte snabbt ner våra saker i väskorna och gjorde oss klara för att gå av. Jag spanade ut efter mamma och pappa men jag såg dem inte någon stans. Jag rynkade pannan. I sitt senaste brev hade de lovat att de skulle så långt framme. Ishi och G vinkade redan ivrigt åt sin mamma. Jag såg Hannah st och hålla i Matthew som nu var 1 år gammal och han slogs redan som en 15 åring. Hannah hade fullt upp med att hindra honom från att slå och sparka de i närheten. ”Jag ser att ni har en fightare i familjen” sa jag med ett skratt. G nickade och sa med inori i resten ”Det kan du ge dig på!” Ishi höll med. Tåget stannade med ett ryck och det blev nästan som en tävling om att komma först till sina föräldrar. Jag, Ish och G lämnade intängda i kupén när alla andra försökte trycka sig ut. Vi kom ut bland de sista och när vi kom hade npgra redan börjat åka tillbaka till mugglar perrongen. Al och James väntade utanför på mig. Jag sa snabbt hejdå åt mina vänner med ett ”Jag skriver! Hejdå!” jag sa samma sak till Cic efter att ha växlat några ord. Cic anslöt sig till sina föräldrar och bror. Atoria, Cics mamma kom fram till mig ”Hej Lily. Har du din mamma här? Jag skulle vilja tala lite med henne.” jag blev stum men till min stora förvåning sa en välbekant röst ”Tyvärr Mrs..” jag vände mig hastigt om och såg mormor stå precis bakom mig ”Malfoy” viskade jag mormor höjde på ögonbrynen och visade ett hatsikt uttryck vid namnet ”... Malfoy. Hon har inte det...” Hon blev avbruten av james ”Varför är inte mamma här!”. Jag såg mitt tillfälle att avbryta att mormor hittade på nogot tokigt och sa kvikt ”Ska jag hälsa henne?” frågade jag Astoria. Hon nickad ”Gör det!” sa hon och sedan vinkade hon och gav sig av. ”Gick hon?” frågade mormor. ”Jag avslutade meningen åt dig.” sa jag med ett lite busigt flin hon rufsde mig lite å håret och jag upprepade James fråga ”Varför är inte mamma här?” mina bröder kollade också på mormor ”Hon är inte här för att ni när som helst kommer få ett syskon till!” sa hon och log.
Efersom att mormor inte kunde köra bil så fick vi tränga ihop oss med andra. Ted var för att at med mig hem till mormor, James och Al åkte med Bill, Louis och Roxa. Fleaur var hemma och vilade. Och mormor trängde in sig med Hermione, Ron, Hugo och Rose. Och de TRÄNGDES verkligen. Ted tog med mig till bilen där Vicktorey, Candi och Cilia redan satt. Ted tog ut ena barn bilstolen där en av dem låg och sov djupt. ”Lil, vi tänkte att du får sitta emellan dem.” sa Vicktorey mednas Ted satte in min och Louis koffert. Vi hade tagit Louis koffert för att den inte rymdes i deras bil med 4 koffertar. Jag satte mig mellan de båda barn bilstolarna. Båda två sov djupt till Teds stora lättnad. ”Du anar inte hur de skrek på väg hit!” sa han och Vicktorey låtsades bli arg ”Så dina barn är jobbiga!” frågade hon surt men sedan började hon skratta.
Tvillingarna sov de första 10 minuterna när vi var i centrum och det var både Ted och Vicktorey mycket lättade över. Sedan vaknade en av dem. På hennes bilstols kant stog det Cilia ”Det står deras namn på dem för Candi får så sjuk nacke och skriker och skriker om hon har den bilstol som Cilia har” sa Vicktorey med att skratt när hon såg att jag upptäkt det. När jag sa det så vände sig Vicktorey och gav mig en väska. ”OM nån skulle börja skrika så finns det mat och leksaker i dendär. Vi bytte blöjor innan ni kom. När Candi vaknade så började hon gnälla och 4 sekunder senare gallskrek hon och Cilia blev smittad av det och började också gråta. Jag försökte med leksaker men ingen av dem slutade. Vi körde just förbi en restaurang med stor parkering som Ted körde in på den. Vicktorey klev ur och öppnade dörren för att få Candi först att sluta skrika ”Slutar Candi slutar Cilia. Candi har övertag över sin syster!” sa Vicktorey. ”Vick, har något vatten med?” frågade Ted från bagage luckan ”Nope. Men vi har en vatten flaska.” svarade hon. ”En vatten flaska seriöst Vick?” frågade han ”Ted du är en trollkarl” svarade hon med trött röst. ”Lil. Kan du ta i Cilias ben och föra dem försiktigt som om du cyklar? Hon gillar det!” frågade Vicktorey. Jag knäppte loss mig och gjorde som hon hade sagt åt mig. Cilia slutade nästan direkt gråta och kollade på mig med sina häftiga blåa ögon. Jag fick ögon takt med henne och hon log lite ”Bra Lilts!” sa Ted berömmande. Vicktorey fick tillslut Candi att somna.Jag satte försiktigt ner Cilias ben men bröt inte ögonkontakten med henne. Jag tog upp marakasen jag hade i famnen och satte den framför henne och skakade den försiktigt lite.
Under resten av bil resan så lekte jag med Cilia medan Candi sov djupt. ”Jag vill ha en sånhär härlig syster eller bror!” tänkte jag när Cilia sträkte sig efter marakasen och slog på den. När den lät så gav hon ifrån sig ett glatt ljud. Vicktorey lyfte försiktigt ut Candis bilstol när vi var framme. Och jag hoppade ut ”Vill du ta Cilias bilstol Lil? Frågade hon ”Ehhmm, okej.” svarade jag ”Ted, visar du Lil hur hon ska göra. Kan du förresten täcka över.” sa hon och med täcka över syftae hon på att dra upp solskyddet eftersom att regnet öste ner. Ted tog utt stolen åt mig och jag fick bära in den resten av biten. Ted tog de 2 stora väskorna med Candi och Cilias saker. Vi gick in och ljudet av glada röster hördes från andra våningen. Ted satte ner väskorna och böjde sig ner för att knäppa loss Cilia åt mig. ”Bär henne så här!” sa Ted och visade mig. Han satte henne i min famn med huvudet mot min axel och satte henne i ett stadigt grepp. Jag följde långsamt efter Vicktorey upp för trappan. De glada rösterna kom frn mormor och morfars sov rum. När vi kom in dit fick vi en chok. Där satt morfar stödd mot några kuddar ”Får jag se underverken nu?” sa han glatt. Visst satt det en botare med honom men han var här och det var det som gjorde mig glad. Vicktorey satte Candi i hans famn och kramade honom sedan ”Farfar det här är Candi. Hon är yngre. Lil håller i Cilia som är äldre!” sa hon. Alla flockades runt mig för att få se på Cilia som stor ögt kollade sig omkring Det tog en god stund innan han märkte det ”Men Molly var är vårenda dotter?” frågade han förvirrat. ”Jag har inte sett henne eller Harry här idag.” tillade han. Jag hörde inte vad mormor svarade eftersom att Dominique kom fram till mig ”Visst e hon söt!” sa hon drömmande ”Vill du hålla henne?” frågade jag hon nickade ivrigt. Jag gav henne till Domi ”Jag måste snart åka men en liten stund kan jag hålla denhär sötnosen! Jag ska till Theo och fira!” sa hon glatt. Vi han inte prata längre för Molly kom fram till oss ”Gissa vad som har hänt!” utbrast hon. Jag och dominique kollade trött på varandra. ”Jag har fått arbete på ministeriet!” sa hon glatt utan att vänta på svar. ”Grattis” sa båda ien mun utan att mena det. Hon gick iväg Domi himlade med ögonen. ”Nej Lil, nu ska jag åka!” sa hon och gav tillbaka Cilia. Hon sa någonting till Fleaur innan hon gick och kramade morfar och sedan försvann hon ut.
”Lily! Hur gick examnens proven?” frågade Hermione som nyss hade kommit fram till mig ”Åååh, de! De gick riktigt bra! Faktist fick jag nästan alla rätt på trolldryckså konst provet!” sa jag Hermione log ”Vad bra! Är du spännd då?” frågade hon jag rynkade pannan ”Jag menar..” då slog det mig, om hon menade syskonet ”Jaa. Jo. Nej. Ja lite!” sa jag. Hon skrattade ”Du låter precis som Rosie låter när jag frågar om det är tråkigt att vara med kompisarna istället för att plugga!” sa hon med ett skratt. Jag skrattade och skade lätt på huvudet ”Förresten, får jag hålla? Du veet, kanske liten förbredning, det är ju trots allt 11 år sedan sist.” sa hon med bedjande blick ”Visst” sa jag med ett skratt och räkte henne försiktig över Cilia som somnat till henne ”Har du träffat dina mugglar vänner på länge?” tillade jag. ”Oja! Vi har träffats massor det senaste halv året!” sa hon glatt och kollade kärleksfullt på Cilia.
”Där är du Lil! Jag skulle vilja prata lite med dig!” sa Vicktorey och tog med mig ut till köket ”Äsch här var det upptaget” sa hon när Lucy, James, Fred och Roxa satt där inne och pratade. Vi gick igenom vardagsrummet och in i ett avskillt rum som inte verkade vara använt ”Tergeo” mummlade Vicktorey och dammet försvann ”De använder inte det här rummet annat än att förvara presenter i. Jag och de andra flickora har använt det flera år för att slippa Molly som inte har hittat hit ännu.” sa hon ”Så inga pojkar känner till det här rummet då?” frågade jag ”Nej Lil. Men sätt dig!” sa hon och pekade på stolen i hörnet. Hon satte sig hon också. ”Jag och Ted har funderat på dethär ett tag. Du kommer ju bra överräns med Cilia. Och kommer antagligen komma bra överäns med Candi också. Så vi undrar om du skullje vilja bli deras gudmor.” sa hon med ett leende. Tankarna gick runt i mitt huvud. ”Du får naturligtvis säga nej Lil! Det är ett stort ansvar” jag lyssnade inte så noggrant.. Att vara gudmor och det hände något med Ted och Vicktorey så jag skulle ta hand om Candi och Cilia kanske skulle göra så jag inte kunde vara med mina vänner lika mycket om jag hade 2 flickor med mig hela tiden. Jag tog ett djupt andetag. Jag hade bestämt mig.

Superbäst!!♥

Så himla bra!

Ohhhh va spännande nuuu dååå
Guuud va jag längtar tills nästa kapitel nu

Spännande!

braaaaa!

LÄNGTAR TILLS NÄSTA KAPITEL!!!!!!!!!

Kapittel 30
Lily
Mamma visade det inte förräns vi kom till bilen. ”Ni två sitter där bak, och vi ska ha en liten diskution när vi kommer hem om hur man uppför sig!” fräste hon tyst åt dem. ”Lily, du får sitta brevid Charlie på vägen hem” sa hon när han såg att James och Al just skulle hoppa in. Hon gav dem en ilsken blick och satte sedan in bilstolen i baksätet. Han sov djupt och det var ganska tråkigt. När vi just hade kommit ut från centrum av London började James och Al prata och då sa mamma med hög röst ”Albus Severus Potter och James Sirius Potter” hon behövde inte säga något mera, de förstog att de skulle vara tysta. När vi körta halvvägs så vaknade Charlie och han började genast skrika. Han sluatde inte vad än jag gjorde så mamma och pappa bestämde att stanna vid nästa café och äta något smått så alla skulle vara nöjda och glada.
När bilen stannade på vår gård var den halv sex. Jag tyckte att jag såg något röra sig i köksfönstret. Jag kollade igen, jo det var någon där. Jag såg en släng av rött hår. Det måste vara Rosies! Vad gjorde hon här? James och Al pickade i mig och pekade mot fönstret. Jag nickade. De hade också märkt att det. Mamma vi kan gå först och låsa upp dörren. Pappa hade gått ur bilen och kämpade med att få ut våra koffertar. Till sist gav han upp ”Locomoto koffertar” sa han.Och skickade koffertarna efter oss. James satte nyckeln i låset. Angelina kom emot oss ”Okej, det här är planen. Vi ska överraska Ron ch Hermione på dera 19 bröllops dag och Harry och Ginny för 19 år tillsammans. Och så kom ju den lille också med. Skulle ni kanske kunna få Harry och Ginny att gå över till Ron och Hermione med pojken och sedan få dem att komma hit?” sa hon snabbt ”Det behövs inte?” sa Al enkelt ”Ron och Hermione är på väg hit redan!” svarade han med en snabb gest mot vägen. ”Oj, vi har lite kvar. Kan ni uppe hålla dem?” sa hon steressat.Jag låste upp dörren och hörde Angeina ropa där inne ”Hörni, dom är kommer när som helst! Fixa det sista kvickt! Snabbar än Harry fångade kvicken under andra qudditch matchen!”. ”Hejsan!” sa Ron ”Vi ville komma och säga hej till underverket!” sa Hermione. Hermione och mamma kramades innan hon böjde sig ner till bilstolen där han låg och sov igen. ”Rose och Hugo har ni inte med er.” sa pappa ”Nej, jag tror de är ute någonstans i skogen.” sa Ron. ”Ronald Weasley, de sa ganska tydligt att de skulle gå till vår qudditch plan och spela!” sa hon och såg smått sur ut men skrattade åt honom efter en stund och kramade honom. ”Kanske ni ska göra dem sälskap?” frågade mamma oss ”Det gör vi!” sa Al ivrigt. ”Men mamma, får vi byta lite kläder först...” fortsatte han och syftade på att vi alla tre hade våra bästa jeans och tröjor. ”Vill ni komma in på en kopp te eller något liknande! Vi måste ju fira att det är 19 år sedan ni gife er!” sa mamma ”Och 19 år sedan ni blev i hop!” sa Ron med ett leende ”På vårat bröllop” tillade han ”Och utan din tillåtelse!” sa mamma med ett skratt ”det också!”. ”Och att det är denhär lilles första dag på jorden!” sa Hermione som hade fått ta Charlies bilstol, hon böjde sig över den och granskade honom. ”Kom in bara, det kan vara lite rörigt men det bryr ni väl er inte om?” pappa gjorde en gest mot huset. Jag och James gjorde high 5 med varandra i smyg. ”Locomoto koffert” sa Ron och men min koffert rörde sig inte. ”Åh, Ron älskling ska du aldrig lära dig att få saker att sväva?” frågade Hermione uppgivet. Pappa bara skrattade ”Hermione han kan bara när han verkligen måste!” sa han.
Just när Hermione och pappa gick upp för trappan till dörren så vaknade Charlie först såg han nöjd och glad ut men började gråta när han insåg att han inte var i mammas famn eller att hon var i närheten. ”Gjorde jag något fel? Slog han i någonstans? Väckte jag honom?” frågade hon förskräkt och försökte desperat trösta honom. Mamma skrattade och skakade på huvudet ”Du gjorde inget fel. Han trodde säker att vi lämnat honom ensam. Hon tog upp Charlie i famnen och ställde ner väskan hon hade bärt på. Han slutade nästan genast skrika eftersom att han kände igen hennes ansikte och leendet var tröstande. När hon satte ner honom igen började han gråta igen ”Han måste nog klara sig en stund nu” sa mamma men både hon och Hermione såg plågade ut med att låta honom skrika. Pappa öppnade ytterdörren och höll upp den för allihopa ”Al kan du ta Charlie?” frågade Hermione ”Visst” svarade han och tog emot barn stolen han blev räkt. Jag James smet till köket för att se vad de höll på med. Och fick en chok- det var massor med mat uppdukat och tre stora present högar. ”Här är vi!” viskade någon. Vi vände oss hastigt om. Det var Lucey som viskat de var i hjälp köket och hade stängt dörren, Al kom in med en skrikande Charlie. Jag hörde några där inne sucka ”Jag vill också se!” sa Louis lite för högt där inne ”Man ser honom inte!” fräste Dominique. Och mycket riktigt så hade Al honom vänt med ryggen emot dem. ”Al kan du komma och hjälpa lite?” hördes mammas röst från hallen. ”Jag kommer” sa han och tillade tyst ”varför måste jag var hus alfen?”. James skrattae retsamt. Al gav sig iväg för att hjälpa henne med vad hon skulle ha hjälp med ”Ta med denhär till köket!” sa hon och lassade på honom någonting. Al visslade på sättet vi kommit överäns som varningssignal. James smällde snabbt igen hjälpköks dörren och jag knäppte snabbt upp Charlie. Jag lyfte upp honom och fick nästan en chok över hur lätt han var eftersom att jag inte hållit i honom tidigare idag. ”Åååhh” hördes från allihopa och hjälpköks dörren öppnades ”Grattis!” utbrasta alla. Även jag och mina bröder instämmde. Charlie instämmde genom att skrika. Jag räkte över honom till mamma som snabbt alla samlades kring för att se på honom ”Och ni so var ute och spelade qudditch!” sa Hermione surt till Rose och Hugo ”Jag lovar! Vi var på väg men sedan så ropade Fleaur åt oss att komma hit och hjälpa tilll” sa Hugo. ”érmonie! De´t Råsié s´äger ar san´t!” sa Fleaur. Jag såg mamma och Charlie stå och prata ”Jag är hedrad” sa han och skrattade. Han höll i Charlie. ”Jaha du! Då var vi 2 Charlie!” sa han med ett skratt. Han ga tillbaka honom till mamma och gav henne en kram. ”Grattis syrran” sa han. Mamma tog med Charlie upp på övervrningen för att amma honom och byta blöja men först så sa hon att de som ville fick komma och se på hans rum. Jag skyndade mig upp för trappan för att se på det innan alla kom dit. ”Oj” sa jag för mig själv. De hade verkligen fixat till rummet som förrut hade varit ett rum där vi hade en gammal säng och annat som vi inte använde. ”Visst har vi rensat upp här!” sa mamma som nyss kommit upp med en skrikande Charlie i famnen, ”Verkligen” sa jag och kollade mg runt. Väggarna var i huvud sak ljusblåa men med moln och några blommor utspridda. Jag gick ner efter en stund och satte mig vid köksbordet för att vänta på mamma och Charlie. ”Lily!” sa Ted aldeles bakom mig. Jag hoppade till ”Ted! Hej!” sa jag ”Vick och flickorna är i vardagsrummet. Vi tänkte att nån av dem skulle börja gråta eller något liknande om vi hade dem med de andra och det skulle ju förstört allting!” sa han med ett skratt. ”Mamma sa att det är okej!” sa jag glatt ”Vad kul! De kommer garanterat tacka Harry och Ginny för att de lät dig bli deras gudmor!” sa han.

Så himla megamugglisfantastiskt