Albus syskonfejd (SV)

Tack för att ni gillade kapitlet!
Det kommer komme kapitel med lite jämnare fast nu men kanske inte lika ofta, vi får se.

KAPITEL 19

Nästa dag vaknar Albus i gryningen av att hans uggla, Irquna, knackar på fönstret. Hon har varit ute på jakt under natten. Albus öppnar fönstret så hon kan flyga in. Hon sätter sig genast till ro uppe på ett av skåpen. Albus tittar på klockan, den är nästan åtta. Han finner ingen vits med att försöka somna om så han klär på sig och går ner till köket. Ginny och Lily sitter vid köksbordet och äter frukost. På platsen bredvid Lily står en tom kaffekopp och på stolsryggen hänger en resemantel.
"Var är pappa?" frågar Albus medan han tar fram ett flingpaket.
"Han sover", svarar Ginny. "Han hade ett brådskande ärende för Aurorkontoret i natt. Han gick för en kvart sedan."
"Han var jättetrött när han kom", säger Lily.
"Jaha", säger Albus och börjar äta. Efter en stund kommer James in.
"Go-go-gomorron", gäspar han och går och hämtar lite frukost.
"Godmorgon", säger Lily glatt.
"Gomorron", mumlar Albus och stiger upp. Han tänker gå till sitt rum.
"James, Neville kommer om en halvtimme", säger Ginny när Albus har lämnat köket. När Albus kommer upp till sitt rum vet han inte vad han ska göra, han sätter sig iallafall vid sitt skrivbord och fingrar på en gammal fjäderpenna.

En halvtimme senare går Albus ner, straxt innan Neville anländer.
"Hej, Albus", säger han. "Skönt med jullov?"
"Ja", säger Albus sakligt och rycker på axlarna.
"Var är dina föräldrar?"
"I köket, tror jag."
"Okej, vi ska prata lite om James uppförande i skolan som du kanske vet. Var är James föresten?"
"Ingen aning, Lily är i alla fall i vardagsrummet." Albus lämnar Neville i hallen och går in i vardagsrummet.
"Ska vi spela?" frågar Lily och pekar på schackbrädet hon tagit fram.
"Okej", svarar Albus och sätter sig ner. "Jag är svart." De spelar en liten stund, efter tio minuter ser det ut som att Albus ska vinna men Lily svänger på det hela med hjälp av två bönder och en springare och vinner efter ytterligare sju minuter.
Albus mage kurrar.
"Jag kanske borde äta lite till", säger han och går till köket. Köksdörren är låst, innanför hör det röster.
"... ja, James", säger Neville. "Hur förklarar du alla de här sakerna? Hade tråkigt, eller?"
"Jag..." börjar James osäkert. "Jag får väl göra vad jag vill! Det här är ett fritt land!"
"Vi vet mycket väl att det är ett fritt land", säger Neville. "Det är bara det att det går för långt när du har orsakat stora skador på pilträdet, gömt undan några, eller egentligen rätt många, saker tillhörande de flesta lärarna och några elever."
"Det har ni inga bevis på!" skjuter James in.
"Du är den enda misstänkta", säger Neville otåligt. "Dessutom har du, enbart du, sammanlagt orsakat förlusten på tvåhundra poäng från Gryffindor."
"Tvåhundra?" avbryter Ginny. "I brevet stod det hundrafemtio."
"Han har orsakat lite till är jag rädd", säger Neville.
"Varför misstänker ni mig?" frågar James desperat. "Det kan lika gärna vara Albus."
"James!" säger Lily förebrående.
"Det där är hans vanligaste ursäkt", säger Neville. Harry gäspar.
"Jamen, varför är det jag som får skulden för allt?" halvgnäller James. "Albus och jag har hållit på med det här under hela hösten!"
Det var sagt, nu hade hans föräldrar fått veta vad de gjort. Det är alldeles tyst, Albus känner en blick i nacken där han står och tjuvlyssnar. Han vänder sig om och tittar in i Lilys ögon. Hon tittar på honom med en min som frågar om det som James sa är sant. Albus nickar svagt.
"James", säger Ginny efter en stund. "Gå ut, är du snäll." En stol skrapar i golvet och han går mot dörren. Albus reagerar instinktivt, han springer och gömmer sig i klädskåpet som står en bit bort, han vill inte att James ska veta att han tjuvlyssnat. Han hör hur dörrhandtaget gnisslar till när dörren öppnas och hur den sedan stängs. James går upp för trappan.
"Muffliato!" mumlar Harry och Albus öron fylls av ett oavbrutet brus. Det är ingen vits att försöka tjuvlyssna längre så Albus går till vardagsrummet och tar fram en över tjugo år gammal bok, Harrys gamla exemplar av Quidditch genom tiderna. Han sätter sig i sin älsklingsfåtölj och läser. Albus läser alltid när någon har använt Muffliato, det är det enda som går att göra när det hela tiden brusar i öronen.

"Albus, kan du komma?" ropar Ginny från köket strax efter att det slutat att brusa.
"Kommer!" ropar han tillbaka och lägger bort boken. Han går till köket och sätter sig mittemot sin mamma.
"James sa något om att ni bråkat med varandra under hela hösten, så tog jag det åtminstone", säger Ginny. "Är det sant?" Hon tittar stint på honom och Albus förstår att det inte är någon vits att ljuga, han nickar.
"James!" vrålar hon. "Kom genast till köket!" Albus hör fotstegen i trappan och James kommer in i köket. Högst motvilligt sätter han sig bredvid Albus.
"Nå?" säger hon. "Berätta." Tystnad, "det kommer fram förr eller senare". Tystnad igen, Albus och James tittar på varandra men båda tittar snabbt bort när de ser att den andre gör det också.
"Öh..." får Albus fram till sist, men tystnar.
"Jag kan många knep för att få ut det", fortsätter Ginny lugnt. "Jag har kunnat det sedan jag var lika gamla som er." Albus har ingen aning vad Ginny menar med "knep" men han vill helst inte råka ut för det.
"Det började med lite bus, som blev större och större", berättar Albus i all korthet.
"Mera detaljer, tack."
Ginny pressar sedan ut så många detaljer hon kan ur dem och diskuterar med Harry vad de måste göra åt det. Under tiden har Albus och James snöbollskrig på bakgården. De fuskar rätt mycket och använder olika trollformler för att vinna. De slutar till sist när de blir inropade och då är det redan mörkt.
"Om ni inte slutar med ert bråk i skolan kommer jag inte fortsätta berätta om min barndom", säger Harry när de kommit in. "Ni måste lova det, okej?" Han tittar stint på dem och Albus nickar tillslut, det var faktiskt lika bra att sluta av med det resonerar han vid en närmare eftertanke, men frågan är om James går med på det.

Här kapade jag av kapitlet, annas hade ni fått vänta en vecka till. Hoppas ni gillar det.

Vi älskar det, MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!

super mega bra!igen

Mer =)

mer!

Tack! ♥
Nu ska ni få ett låååångt kapitel, jag tror det är längsta hittils. Men ni har fått vänta i nästan tre veckor så ni förtjärnar det.
(+ att det här är mitt 900:e inlägg, så det ska firas, ...)

KAPITEL 20

Albus tittar på James. Hur stor är chansen att lovar att sluta? Efter elva års erfarenhet om honom tror Albus att chansen är ganska liten. Till Albus stora förvåning nickar James. Bluffar han? Han är faktiskt rätt bra på att ljuga.
"Lovar ni faktiskt?" frågar Harry.
"Ja", säger Albus och James samtidigt.
"Skulle ni kunna svära den obrytbara eden?"
"Ja", svarar de, Albus lite före.
"Kom in i vardagsrummet då så får jag fortsätta berätta." De går in i vardagsrummet där Lily och Ginny redan sitter.
"Var slutade vi?"
"Med att du kom hem till din moster vid ett års ålder", svarar Lily.
"Ja", säger han. "Det var tio vidriga år." Han suckar. "Jag fick leva lite som en slav och passa upp dem rätt ofta. Ibland hände konstiga saker och då skyllde de alltid på mig, fast jag försäkrade dem att det inte var jag."
"Var det du då?" frågar Lily.
"Ja, men jag visste inte om det", svarar Harry. "Jag visste inte ens att jag var trollkarl." Han pausar en stund. "Ett av mina bästa minnen var när vi, på min kusins Dudleys födelsedag, for till ett zoo. Jag bussade på honom en boaorm." Han ler vid tanken.
"På min födelsedag", fortsätter han. "Var vi långt hemifrån, i ett ruckel vid havet, för att morbror Vernon inte stod ut med alla brev som kom till mig; Hogwartsbrevet, men det visste jag inte då. De ville inte berätta för mig.
Vid midnatt slogs iallafall dörren in och en tre meter lång man steg in; Hagrid. Han gav mig brevet och en födelsedagstårta. Hagrid böjde också sönder morbror Vernon gevär och trollade fram en knorr på Dudleys bak." Hela familjen skrattar åt det här. "Hagrid tog också med mig till Diagongränden för att köpa mina saker. Han köpte Hedwig åt mig som en födelsedagspresent.
Det blev den första september, jag skulle åka till Hogwarts för första gången. När jag kom till King Cross så tittade jag på biljetten och märkte att vi skulle till perrong 9 ¾. Jag hade ingen aning om var den låg och försökte fråga mig runt bland mugglare, gick inte så bra. Sen såg jag en familj som pratade om perrong 9 ¾, så jag gick dit. Det var Rons familj. Jag frågade hur man skulle komma in och de visade mig. Jag hittade en tom kupé och efter en stund kom Ron in till mig, vi pratade en stund och Hermione kom in, presenterade sig och frågade om vi sett en padda, som Neville tappat bort. När vi kom fram till Hogwarts skulle vi förstås över sjön och sedan sorteras, det gamla vanliga. Det var faktiskt ganska spännande." Harry stannar där och tänker tillbaka.
Lily gäspar, men försöker dölja det.
"Jag tror det räcker för ikväll", säger Ginny som sett gäspningen. Albus stiger upp och går och äter ett snabbt kvällsmål och sedan går han till sitt rum. Han ska precis lägga sig i sängen när han hör ett knackande utifrån, han ser inte vad det är eftersom det är becksvart där ute, han öppnar iallafall fönstret och in kommer Kevins familjeuggla Ragda. Han förstår inte riktigt varför de döpt en hökuggla till Ragda, men han funderar inte så mycket på det. Hon sätter sig på Albus axel och han tar brevet och läser det:

Hej Albus!
Vi pratade lite därhemma och kom fram till att jag kan bara komma och hälsa på i övermorgon... Eller kanske efter julen.
Skicka tillbaka Ragda med svaret genast, mamma behöver henne.
/Kevin
PS. Isåfall kommer jag klockan tre och åker hem kanske åtta.

Albus sätter sig ner vid skrivbordet och söker reda på lite pergament. Han river av ett hörn från en pergamentrulle och skriver ner ett svar:

Skickar svaret med Irquna imorgon bitti, orkar inte fråga nu.

Han viker ihop det och ger det åt ugglan son genast flyger iväg. Han kryper till kojs och somnar rätt fort.

Nästa dag är det första han gör att fråga sina föräldrar om Kevin kan komma följande dag. Lyckligtvis svarar de ja. Han skickar genast Irquna med ett ja till Kevin.
Dagen förflyter som vanligt, förutom att Lily uppträder lite annorlunda. Troligen på grund av Albus och James bråk; hon vill inte längre prata med Albus. Det som han tycker är konstigast är att hon kan prata med James, men inte med honom.
Efter middagen går Albus iväg för att leta rätt på Lily. Han hittar henne i det minsta rummet i hela huset, det ligger högs upp och enda möblerna är två fåtöljer, en stol och ett skrivbord. Lily sitter i en av fåtöljerna.
"Lily, får jag prata med dig?" frågar Albus.
Hon svarar inte. Albus sätter sig i den andra fåtöljen.
"Varför pratar du inte med mig?"
"Jag tycker", säger Lily och stiger upp. "Att du borde veta bättre än att börja bråka med James." Hon stirrar ont på honom och går ut ur rummet.
Albus är alldeles paff. Pratar hon inte med honom bara på grund av det.
Han suckar. Nu är inte bara James emot honom, nu är också Lily det.
Han sitter och tänker en stund.
"Albus!" ropar Ginny. "Ska du komma?" Albus stiger sakta upp och går ner i vardagsrummet, där resten av familjen sitter.
"Jag fortsätter", säger Harry. "Ni vet ju att jag, Ron och Hermione alla hamnade i Gryffindor. Vi hade lektioner och så. På halloween kom Quirell instörtande under festmiddagen och ropade ’Troll i fängelsehålan! Troll i fängelsehålan!’, vi skulle bli förda till våra uppehållsrum, men jag och Ron kom på att Hermione inte visste om det, hon satt och grät på toaletten. Vi skyndade oss dit, men till råga på allt var trollet där. Vi försökte få bort det, jag klängde mig fast runt halsen på den och stoppade in min trollstav i näsan på den. Ron använde en svävarförtrollning på trollets klubba så den slog honom i huvudet så han svimmade. Några lärare kom på oss och undrade vad vi gjorde, Hermione tog faktiskt på sig hela skulden." Han stannar och tänker en stund. "Vi förirrade oss en gång till en förbjuden korridor. Det var en trehövdad hund där." Lily drar efter andan.
"När vi var och hälsade på Hagrid en gång fick vi faktiskt reda på att hunden hette Fluffy."
"Fluffy?!"
"Precis så sa Ron när Hagrid sa att den hette Fluffy", säger Harry. "Är det något jag glömt, Ginny?"
"Quiddich och Nicholas Flames, eller nåt sånt."
"Ja, Flamel", säger Harry ihågkommande. "Hagrid sa: 'Vad Fluffy vaktar angår bara Dumbledore och Nicholas Flamel.' Vi blev fast beslutna att ta reda på vem han var. Vi sökte, hittade inget och det blev jul.
Det var den bästa julen jag haft, kanske för att jag firade den på Hogwarts, jag fick min pappas osynlighetsmantel då, bland annat. Jag viste inte vem jag hade fått den av, men jag bestämde mig för att använda den till att ta mig in i den avskilda bokavdelningen, i hopp om att hitta något om Nicolas Flamel. Filch kom nästan på mig."
"Hittade du nåt?" frågar Albus
"Nej, men j..."
"Quidditchen då?" avbryter James.
"Tja, jag blev den yngste sökaren på en sekel, men vi vann inte Quiddichturneringen."
"Synd", mumlar James.
"Tillbaka till Nicolas Flamel. Jag försökte komma undan Filch när jag hittade en förtrollad spegel i ett tomt klassrum. Jag såg mig själv och mina föräldrar i den. Jag hämtade Ron så han också skulle få se, han såg sig själv som förste ordningsman. Vi funderade lite på hur den fungerade, men kom inte fram till något.
Några kvällar, eller nätter, senare när jag var där igen kom Dumbledore dit, han berättade att spegeln visade en människas innersta önskan, och för mig vad det att träffa mina föräldrar, att ha en familj.
När jullovet var slut och Hermione kom tillbaka, fortsatte vi leta efter Nicolas Flamel, vi hittade honom i en bok om alkemister. Har var den ende tillverkaren av de vises sten."
"Vadå för nåt?"
"De vises sten, kan göra alla metaller till guld och man kan få evigt liv."
"Wow!" utbrister James. "Den skulle jag vilja ha! Var finns den nu?"
"Den förstördes."
"Äch!"
"Jag var rätt säker på att Snape försökte få tag i stenen, han hade försökt att ta sig förbi Fluffy och han hade försökt få ut någon sorts information ur Quirrell, han var lärare i försvar mot svartkonster. Vi fick för oss att vi skulle ta oss ner och kolla så han inte hade stulit stenen, eftersom vi fick ur Hagrid att han hade berättat för någon hur man skulle ta sig förbi Fluffy." James föröker kväva en gäspning.
"Jag tror det är bäst att ni går och lägger er", säger Ginny.
"Nä", säger Albus. "Jag vill höra fortsättningen." Det är tyst en stund.
"Okej", säger Ginny. "Men först får ni lov att äta och borsta tänderna och så, så ni kan gå bums i säng efteråt. Vi fortsätter i vårt sovrum, då har ni inte så långt till era rum." Alla stiger upp och går mot köket för att få i sig lite kvällsmat. En kvart senare samlas alla i Harry och Ginnys sovrum.
_____________________________


Om ni hittar några fel, eller texten verkar konstig, säg till. Word har bråkat idag.
Jag skulle också vilja veta er åsikt om "Harry berättar" (Vi säger att vi kallar det så.)
Om jag ska skriva ut resten (som jag gjorde i detta kapitel) eller om jag bara ska skriva något i stil med:
(Harry börjar berätta om sitt tredje år, Albus lyssnar ivrigt, när han slutar efter en timme tycker Albus tiden har gått väldigt snabbt, han tänker på det han sa osv.osv...)
Nå? Vad tycker ni?

BRA!!! Mera snart.

Mer =)

Super! Angående vad Harry berättar tycker jag nog att du ska skriva ut det. Förstår du vad jag menar? Att du fortsätter som du har gjort hitills.
Längtar till nästa kapitel, men stressa inte!

Mer =)