PRS Lupple & Medi

Lathan log mot henne och kramade om henne. "Åh Halo, det är vi som ska tacka dig." Log han ärligt.

"För vadå? Jag har väl inte gjort något märkvärdigt?" Frågade hon tyst.

Han skrattade mjukt. "Du tillät oss att vara en del av ditt liv." Log han.

"Vad skulle jag annars ha gjort`? återvänt hem? Se hur alla jag har träffats sakta gå vidare?" Sa hon tyst.

Lathan log mjukt. "Många hade nog valt den vägen." Sa han ärligt.

Hon gav honom en blick.
"Fast nej det tror jag inte-" Hon suckade tungt och såg sorgsen ut.
"Nej det känns så fel att vara där. Allt blir så omvänt."

Lathan log mjukt. "Jag har aldrig varit där och kommer heller aldrig att vara där så jag vet inte hur det är. Men jag säger vad jag tror. Många väljer sin sort över andra sorter." Viskade han mjukt.

"Du kommer dit." Viskade hon och tog hans hand.
"Far kommer inte säga nej till er när tiden här är över. Så lita på mig." Hon log.

Lathan log mjukt och kramade hennes hand. "Åh kära Halo, jag förtjänar det inte. Oavsett vad din far tillåter." Log han ärligt.

"Fast det gör du visst." Hon såg på honom.
"Det är min önskan att ha kvar den familj som jag valde. Så jag väljer er."