PRS Lupple & Medi

Armelle skrattade ömt och nickade. "Är du sugen på att dansa?" Undrade hon mjukt.

"Det är klart att jag är. Vi kommer ha en bra musiker hos oss."

"Kom då." Flinade Armelle och reste sig upp, höll Emma i handen och ledde ut henne på dansgolvet. Dorian studerade det hela. Han fann det underligt. Hade de som en relation? Han studerade Luci som verkade helt okej med allting. Han förstod verkligen inte.

Luci såg på Dorian.
"Emma fann henne först så klart hon har första tjing." Han log.
"Du är som en öppen bok." Sa han och skrattade.

Dorian såg förvirrat mot Luci, skojade han nu? Han var inte direkt på humör för någonting just nu. Han la huvudet lite på snedden. "Men..."Började han men skakade sedan på huvudet. "Jag tänker inte ens fundera kring detta." Beslutade han. Han orkade helt enkelt inte.

Han skrattade.
"Jag har inga problem med att dela Armelle. Emma är lycklig, Armelle är lycklig vilket gör mig lycklig." Han log.

Dorian kände hur tankarna liksom snurrade långsamt, han var verkligen trött. "Så du är helt okej med att bara sitta och titta på dem?" Undrade han förvirrat. Han kände sig oerhört irriterad över att hans far, Lathan verkade helt okej med saken också.

"Varför skulle jag inte vara det?" Frågade han och lade huvudet på sned.
"Emma kan ge Armelle saker jag inte kan och samma för mig. jag kan ge dem båda saker de inte kan ge varandra."

Dorian skakade på huvudet. "Jag är glad att alla är lyckliga." Log han. Det var för avancerat. Han skulle inte riktigt kunna dela upp saker så. Han studerade Halo, kanske borde han försöka tänka mer som Luci? Han kunde ju inte ge henne allt i världen.

Halo kände hans blick och vände sig mot honom.
"Hej." Hon tog hans händer i sina och log.
"Du ser fundersam ut. Va tänker du på?"