PRS Lupple & Medi

Hon besvarade kyssen och kramade hårt om honom. "Låt oss gå en sväng." Bad hon och tog hans hand. "Vill se havet." Flinade hon.

Dorian såg på henne med road blick. "Älskade, det är så inte sant." Flinade han. "Jag må vara vampyr, och jag må ha haft en annan trosuppfattning som människa men jag har aldrig hatat religion." Log han ömt.

"Då kan vi se havet. Det är magiskt att vi kan bara flyta runt såhär.."

"Du vet va jag menar. Du ogillar kristendommen för det är det så det är.."

Hon nickade. "Oerhört magiskt." Instämde hon ömt.


Dorian log ömt. "Jag vet vad du menar, men det är inte sant älskade. Jag har inte alltid trott på det, men.... med facit på hand så finns det ju." Förklarade han på deras språk.

Hon gav honom en blick och suckade.
"Och hur var det med knäppisarna som tog mig?" Fortsatte hon.
"Du kunde inte komma in på grund av du vet vad."

Dorian såg på henne. "Jag kunde inte komma på en gång, men jag tog mig in älskade. Det var oerhört smärtsamt, men det var värt det. Älskade jag skulle utan tvekan brinna i oändlighet för dig." Sa han ärligt.

Hon log ömt och kysste hennes kind.
"Du är allt jag vill ha. Jag vill dansa med dig så fort allt är klart." Viskade hon.

Han log mjukt. "Vi ska dansa." Sa han leendes och kysste henne sakta över vigeselringen.

Hon log och smekte hans kind.
"Och jag ska vaka över din ring när du sover. Jag har köpt en kedja som har en berlock med våra namn." Hon tog upp den och visade.

Dorian studerade kedjan med ett leende. "Mycket vacker." Log han och nickade. "Det gör mig lycklig." Log han.

Hon visade även de små stenarna oh log svagt.
"Jag tog mig friheten att göra den och se här." Hon visade baksidan där det stod 'jag älskar dig föraltid' på deras språk och hon log.