PRS Lupple & Medi

Armelle såg på henne. "Jag är ledsen Emma." Viskade hon.

"Åh var inte det. Jag får se henne ikväll. Vara med dig och ha det mysigt."

Armelle log stort. "Jag kan introducera er." Log hon mjukt.

"Kan du?" Frågade hon och svalde.
"Vågar du det? inte nu, vi äter men sen..." sa hon och såg ner.

Armelle skrattade till. "Emma, klart jag vågar." Viskade hon. "Jag är inte direkt blyg av mig." sa hon ömt.

"Nej det vet jag." Sa hon och suckade.
"Skulle inte förvåna mig om du drog upp min klänning så alla såg." Men det sista sa hon i en viskning.

Armelle skrattade roat till. "Åh det skulle du gilla, stygga stygga Emma." Viskade hon i hennes öra.

"Jag trodde DU skulle gilla det." Sa hon och skrattade.
"Det kittlas."

Halo såg mot Dorian.
"Är allt som det ska med Emma och Armelle?" Viskade hon.


Solen hade gått ner och Tristan slog sakta upp ögonen.
"Älskade.."

Armelle flinade lite. "Jag gillar att ha mina saker själv." Viskade hon roat för att sedan se mot Halo. "Såklart, allt är perfekt." Log hon mot Halo. Dorian hade ju hört allt och kunde knappt hålla sig för skratt.

Allie slog upp ögonen i samma stund som mörkret föll. Hon såg sig omkring innan hon snabbt slog armarna omkring Tristan.

"Sant så sant." Hon stoppade en bit potatis i munnen.
"Synd att du inte får bita mig."

Han log och höll om henne.
"Hur är det min älskade?" Frågade han.