PRS Lupple & Medi

"Okej." Log han och drog händerna igenom håret. Han kände sig oerhört frustrerad.

Hon vände huvudet mot honom.
"Vad är det?" Hon log och gick mot badrummet.
"Jag är okej. Jag lovar.."

Han svalde hårt och studerade henne. "Känner mig bara besviken på mig själv, vill inte skada dig." Sa han ärligt.

"Var inte det. Det här är inget farligt. Du har gjort värre." Sa hon och såg över axeln.
"Så var inte arg på dig själv." Hon klev in i duschen och startade vattnet.

Dorian såg på henne, orden hon sa var verkligen sanna men det fick honom inte direkt att må bättre. Han hade ju nästintill dödat henne flera gånger om. "Det gör det inte okej Halo." Viskade han som svar.

"Vad är inte okej?" Hon satte upp håret och log svagt.
"Jag kan ta en värktablett om det är illa."

Dorian såg på henne, sorgsen. "Att jag skadar dig. Oavsett om jag gör det lite eller mycket. "Suckade han och vände ned blicken.

Hon kom ut och log.
"Det gjorde mindre ont i dag. Det var spännande på ett annat sätt. Smärtan var inte lika intensiv."

Dorian svalde hårt. Det var ju alltid något. "Jag är ledsen." Suckade han.

"Var inte det. Jag gillade det, trots smärtan." Hon kysste hans kind och gick sedan in mot duschen igen.
"Jag ska bara duscha."