Rollspel: Marodörernas tid

Remus skruvade på sig och såg ner på sina skor.
De var faktiskt sjukt fula.
"Jag vet inte riktigt, han kanske berättar för någon!", sa han. Kanske förstörde han för de andra genom att säga något men han ville faktiskt behålla den hemligheten för sig själv, det betydde att bara de andra killarna fick veta om det.

Jag såg på Remus som inte verkade ett dugg glad åt tanken, kunde inte Sirius se det? tänkte jag irriterat.
Gillade inte heller tanken, Snape kunde bli skadad och det rejält, och Remus ville väll inte avslöja hans hemlighet precis.

- Håller faktiskt med, vi borde inte göra det, det kan bli farligt och ja din hemlighet vill du väll inte avslöja? sa jag och såg på Remus.

Remus skakade på huvudet. "Hur skulle vi ha fått dit honom över huvud taget? Han kanske till och med tar med sig någon som kan sätta dit oss. Vad i hela helvete gör vi då?", Remus spände blicken i Sirius och krävde ett smart svar ifrån hans sida.

jag såg på dem
"Finns det någon på hela skolan som han skulle kunna berätta det för? och han har inga vänner att ta med. vad skulle han säga till dem?
-jo jag tänkte följa efter marodörerna för jag tror de har något konstigt för sig, vill ni följa med?
Ingen av hans "vänner" skulle följa med. så det är lugnt Remus, han skulle inte kunna berätta för någon! och han ska ju inte gå fram och klappa dig så han lär inte bli skadad! men om ni nu inte vill så ska jag inte tvinga er. jag tyckte bara det kunde vara kul att skrämma honom." sa jag lätt

"Men, Evans då!", frågade Remus. Han var inte alls förtjust i ideen att stämma träff med Severus och sedan skrämma skiten ur honom och kanske rent av skada honom.

"Äh de pratar ju knappt. inte efter han kallade henne smutsskalle! men som sagt jag tänker inte tvinga er! vill ni inte så vill ni inte!" sa jag lätt och såg på dem innan jag la händerna bakom huvudet och lutade mig mot armstödet

Remus var inte fullt övertygad. "Mmm... jag vet då inte.", sa han sedan och korsade armarna.
Han bet sig i tungan för att inte säga något mer.
De skulle bara bli att han åkte på en käftsmäll.
Eller något liknande.

- Ja jag vet inte, sa jag fundersamt.
Men det är inte jag som ska avgöra det är Måntand.
Jag gillar inte idén men är alla andra med på den så är jag helt på.
Snorgärsen behöver få dig en läxa,sa jag med ett flin och såg på Remus.

Jag öppnade mina slutan ögon och såg på Moony. ja han fick bestämma.
"Ja och om han inte vill fär vi väll lära Snorgärsen en läxa på något annat sätt." sa jag lätt. Peter satt tyst på golvet och såg på oss, jag gav honom ett leende och han log stort

Remus ryckte på axlarna och betraktade sina vänner.
"Okej då, jag går med på det. Men om det blir för mycket för honom, ta honom därifrån!", sa han.