Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Och nu?" Hon såg mot hans vänsterhand oc såg sedan upp.
Hon flyttade sig närmare honom.

Han studerade henne, kände hennes närmanden och log. "Ja, jag måste erkänna att jag inte alls har samma problem. Inga okontrollerbara skiftningar, jag har vuxit ikapp." Flinade han och gjorde sedan en chansning. Försiktig, men snabbt så greppade han tag om hennes hand med sin vänstra och kramade den mjukt. "Du då?" Frågade han med ett snett leende.

Hon rodnade. Hur hade hon svarat? Hon harklade sig svagt.
"Jag gillar dig fortfarande." Hon såg ner och svalde.

Gabriel såg på henne, lite chockad- okej riktigt chockad. För en sekund, kanske längre hade han ingen aning om vad han skulle svara. Det kändes som att detta skulle bli lite mer komplicerat än vad någon av dem ville. Det var inte så enkelt som man skulle vilja, med hans status men också hennes. Han log, kramade hennes hand och vilade ena fingret på sin fria hand, under hennes haka och tvinade varsamt upp hennes huvud så han kunde möta hennes blick. "Hur mycket?" Frågade han med ett leende lekandes på läpparna. Fanns ju betydligt många olika nivåer av gillande.

Hennes blick mötte hans och hon såg sedan bort.
"Mycket. Jag har aldrig kännt såhär förut med en anan man." Hon vände så ghon såg på honom.
"Är det något som är fel eller retas du igen?"

Gabriel såg på henne och lät ena tummen vidröra hennes kind. "Jag skulle aldrig retas i en sån här situation. "Viskade han mot henne, ärligt. Han låste sin blick i hennes och flyttade sig närmare och kysste henne sedan, prövande. Han hoppades att det var ett tillräckligt bra svar. Att det inte var så att hon bara gillade honom som en bästa vän, men å andra sidan, det verkade inte vara så.

Hn såg på honom och slöt sakta ögonen av kyssen. Hon lade armarna om hans hals och log.
"Oj." Viskade ho och lade sedan huvudet på sned.
"Vad ska de andra säga."

Gabriel sken upp av hennes armar om halsen och la sina händer om hennes midja och drog upp henne i knäet och kysste henne igen- mer ordentligt innan han avslutade kyssen. "Det behöver vi inte tänka på nu." Viskade han och svalde hårt, ja vad skulle dem andra säga? De skulle inte direkt bli glada. I hans roll, status fanns det en del förväntningar, som att para sig med en stark varg i flocken, eller hämta någon från en annan flock. Men det behövde de inte alls tänka på nu.

Hon log och lät sina läppar möta hans igen och hon såg sedan mot trappan.
"Ska vi inte gå till mitt rum? Det kanske kommer någon. Vi får inte bli sedda."

Han flinade brett och nickade. "Du är smart. "Log han och släppte taget om henne och flyttade undan henne från sig och reste sig upp. Men så satte han sig ned igen. "Det kommer märkas ifall vi är borta tillsammans. "Viskade han med en suck.