Smutsskallarnas beskyddare

Bra

SÅÅÅ BRAAAA!!!!!!!

Kommer nästa snart???LÄÄÄÄÄÄGNTAAAAAR!!!!

Japp, nu kommer nästa! ♥ Tack så jättemycket för alla som skrivit, så roligt att ni faktiskt vill veta mer.
Kapitel 28
- Där är han! ropar jag till Harry och vi springer bort till den plats där jag ser Anthon skymta bakom ett skåp. Men någon annan hinner före. Först förstår jag inte vem det är, men när det klarnar så går det en rysning över ryggen. Jag skyndar mig allt vad jag kan, men hinner inte i tid innan min avskyvärda moster hunnit kasta förhäxningen.

- Avada Kedavra!

Jag ser förskräckt hur hans själ försvinner ur kroppen, hur hans ansikte släcks. All glädje som funnits i ansiktet, ja, i hela kroppen suddas ut som om den varit livlös i åratal. Kroppen faller omkull på marken med en smäll. Luften går ur mig, men jag blir så hejdlöst arg att jag inte kan kontrollera mina impulser. Utan att tänka efter, springer jag fram till den hemska, mordlystna kvinna som ska vara min moster. Jag höjer trollstaven.

- Incendio!

Jag hade tänkt använda en mycket starkare besvärjelse, närmare bestämt den förhäxning som gjorde slut på min bästa väns liv. Men de lågor som omfamnar henne, slukar hela hennes kropp i eld, är tillräckligt för att hon ska få så pass mycket rök i lungorna för att göra Anthon sällskap i dödsriket. Hennes kropp är bräcklig och det tar bara någon sekund för henne att somna in på golvet. Jag vänder mig långsamt om för att upptäcka att det står tre personer bakom mig. Den ena lägger en vänskaplig hand på min axel. Jag skakar bara bort den och skriker:

- HAN ÄR DÖD! JAG VILL DÖ!

Men det är förstås innan som jag ser den tredje personen. Halvlång, svart, rufsigt hår, pigga ögon som läst massvis av tjocka böcker, slarvigt knuten Ravenclawslips. Det är Anthon. Men han är inte som vanligt. Han är halvt genomskinlig och utan färg. När han böjer sig fram mot mig känns det som en obehaglig våg av kyla. Jag bryr mig inte. Det hade varit bättre om han dött på riktigt, i stället för att dömas till evigt liv som spöke. Jag klarar inte mer. Jag är säker på att Anthon inte känner sig mycket bättre, heller. Jag vill hjälpa honom att lämna den här världen.

Den andra personen, hon som la sin hand på min Axel är Idah. Hon ser så irriterande medlidande ut att jag inte kan hindra mig från att smälla till henne på näsan. Jag hör hur det knäcker till.

- Aj!

- Vad håller du på med?

Men jag bryr mig inte om de ropande rösterna. Jag bara vänder mig om och springer. Jag löper fortare än någonsin förut, rakt fram utan plan, utan tanke. Jag har ingen aning om vart jag är, eller varför jag gör vad jag gör. Den enda tanken är att jag måste fortsätta framåt. Springa ifrån allting. Mitt i alltihop lyckas jag krocka med något hårt. Huvudet skriker av smärta och jag sjunker hjälplöst ihop på golvet.

Jag grips av panik när minnet flyger över mig. Anthon är död, borta, han kommer aldrig tillbaka. Innan jag ens kommer på tanken att slå upp ögonen så brister jag ut i tårar. Jag känner hur de rinner nerför mina kinder och landar på bröstet. Allt känns så hopplöst, försent. Anthon är ett spöke.

- Ja, hon har äntligen vaknat! tjuter en välkänd röst förtjust och jag slår upp ögonen. Hur mår du?

Idah böjer sig ner över mig och stryker bort en tår. Hennes ansiktsuttryck är lättat.

- Anthon, viskar jag, rakt ut i luften till ingen speciell.

- Han är inget spöke mer, säger hon.

Hur dum kan man vara? Jag har ju själv sätt att han är spöke. Han kan väl knappast komma tillbaka som en vanlig människa igen. Inte för att han någonsin varit speciellt vanlig, men till att vara människa i alla fall. Jag har faktiskt lust att slå till hennes näsa igen, som jag nu ser är en lite krokig.

- Titta själv, om du kan gå, säger hon.

Så jag masar mig upp ur sängen och tittar över till sjukhussängen brevid mig. Där ligger Anthon, helt kompakt och synlig. Visserligen medvetslös, men vid liv.

bra

Bra men förstår ingenting!!!!

FANTASTISKT!!!!!!! SOM ALLTID, MEN ÄRLIGT TALAT, DU ÄÄÄÄÄÄGEEEEER JAG AVGUDAR DIG!!!

Tack
Haha xD Tack ♥

MEN ÅH TACK ÄLSKADE HERMES ♥ ♥ ♥

när kommer nästa

Imorgon antar jag.