Oblivion [SV]

NI ÄR BÄST TACK FÖR ATT NI STÅR UT MED MINA FÖRSENINGAR LMAO

här kommer kapitlet!!
____

Kapitel 22
Jag gick ner till stora salen ungefär tio minuter efter Cedric, då jag gick fram och tillbaks och spelade upp vad som precis hade hänt gång på gång. Jag kysste Cedric Diggory, jag kysste Cedric Diggory… jag kysste Cedric Diggory.
När jag väl kom ner till stora salen så såg jag direkt Olivia sitta med Angelina, Alicia och Maddie. Fred, George och Lee satt tekniskt sätt bredvid dem, men på platser som var ett par meter bort. Innan jag ens hann överväga att sätta mig vid killarna så hade Olivia fått syn på mig och vinkade dit mig. Jag började gå mot dem och satte mig ner bredvid Angelina och Maddie.
”Vart har du varit?” frågade Angelina och jag ryckte på axlarna. Jag märkte hur Olivia flinade åt mig på andra sidan bordet.
”Vad?” frågade jag oskyldigt medan jag la på potatis på mitt fat. Olivias flin blev om möjligt större. Olivia hann inte säga någonting innan Alicia, lite för högt, utbrast;
”Shit, du kysste honom verkligen!” Min blick flög upp.
”Käften!” väste jag mot henne. De fyra flickorna flinade alla åt mig nu och jag kände hur mina kinder blev rödare och rödare för varje sekund som gick. Alicia öppnade munnen för att säga någon men blev avbruten.
”Vem kysste vem?” Fred, George och Lee hade flyttat sig så de nu satt precis bredvid oss.
”Will – ” Jag slog till Angelina på armen.
”Håll käften!” väste jag igen, men innan jag visste ordet av hade resten av tjejerna redan utbrustit ”Cedric och Willow!” Jag begravde mitt tomatröda ansikte i mina händer i några sekunder innan jag tittade upp igen, och möttes av allas ögon som var på mig.
”Jag hatar er.” mumlade jag till tjejerna som bara skrattade. Fred och Lee flinade stort åt mig medan George satt med ögonbrynen resta. Jag gav honom en frågande blick och han gav mig ett leende, som mer såg ut som en grimas, och skakade på huvudet.
”Du vet, även om jag skulle ha blivit mycket gladare om du hade tagit någon som inte tog Quidditch-trofén från oss förra året, så antar jag att jag kan leva med det.” Georges leende ändrades till ett flin och jag himlade med ögonen åt honom medan de andra lätt skrattade. Jag verkade vara den enda i gruppen som inte köpte hans kommentar.

”För en sekund så trodde jag att du var arg på mig eller nåt.” Sa jag oskyldigt till George när vi var på väg till platsen där den första uppgiften skulle utspela sig. Lärarna verkade leda eleverna mot en skogsdunge vid den förbjudna skogen.
Alicia, Angelina och Olivia hade försvunnit i massan av elever, men det tog inte en sån lång tid tills jag hade fått syn på George och Fred(s hår), och nu gick jag med dem istället. Fred och Lee tyckte dock att vi gick för långsamt och sprang i förväg.
”Nej, jag var bara, du vet, chockad. Blandade känslor. Men… men jag är glad för din skull, jag vet att du har gillat honom ett tag. ” Jag öppnade munnen för att protestera men han avbröt mig. ”Våga inte ens säga emot! Vi vet båda att det är sant.” Jag kände hur mina kinder blev varmare och varmare och min blick fall ner på mina skor.
”Vem bryr sig.” mumlade jag, och jag visste att George himlade med ögonen åt mig på sidan om.

När vi hade kommit närmare så märkte vi att de hade rest ett stort tält i skogen.
”Planen är där bakom, jag tycker att jag ser läktare.” sa George, och jag nickade, även om jag inte kunde se lika mycket som George på grund av våra längdskillnader så såg jag toppen av träläktare som troligen hade trollats dit. Vi gick förbi tältet och tillslut in i träläktarna, och fortsatte upp för en lång, ostadig trappa innan vi kom upp till sittplatserna.
”Wow.” var det enda jag fick ut mig när vi stod och tittade ner mot den enorma planen. Den var stor, ungefär storleken av en quidditchplan, om inte större. Det var stora stenar lite överallt, och även vissa träd här och var. Mittemot oss på andra sidan planen skulle domarna - madame Maxime, Mr Crouch, Dumbledore, Ludo Bagman och Karkaroff – sitta, på upphöjda säten draperade med guldtyg. Ludo Bagman saknades dock, han var antagligen inne i tältet med deltagarna. Som jag hade förstått skulle han vara kommentator. Helt plötsligt höjdes ljudnivån om möjligt ännu mer, och jag tittade förvirrat omkring mig tills jag såg någonting som liknade eld i ögonvrån – de hade tagit ut drakarna. Drakarna var inte så värst synliga, eftersom de var under våran läktare, men om man lutade sig fram tillräckligt mycket kunde man se deras fötter. Då och då sprutade det även ut eld från under läktaren. Runt dem sprang det flera personer som troligen var drakskötare och försökte lugna ner dem.
”Men fan var smart att placera drakar under träläktare. Kom ihåg att hälsa mamma att jag älskar henne efter jag har brunnit upp.” kommenterade George bredvid mig, men min blick var fäst på drakarna, och jag hörde honom knappt.
”Kolla George, där är Charlie!” utbrast Fred, och George flög framåt så kvickt att han nästan ramlade ner på några tredjeårselever från Rawenclaw som stod på platserna under oss. Min blick drogs bort från drakarna och till drakskötarna. Det var inte så svårt att gissa sig till vem som var Charlie; hans långa, eldröda hår stod ut lika mycket som hans yngre bröders. Fred öppnade munnen – antagligen för att skrika på hans äldre bror, som aldrig skulle ha hört honom ändå – men blev avbruten av ljudet av en visselpipa. Kort efter signalen kom Ludo Bagman utspringande till domarbordet, och satte sig bredvid Dumbledore och Karkaroff.
”Välkomna, välkomna till den första uppgiften i den magiska trekampen!” utbrast Bagman andfått. Publiken svarade honom med jubel och skrik. ”Det är upp till deltagarna att hämta det gyllende ägget, men det är inte så enkelt som det verkar. Varje deltagares ägg vaktas av en drake, och det är deltagarnas uppgift att komma förbi draken och ta ägget!” Bagman viftade med händerna mot marken, och det var då jag såg att drakskötarna hade tagit en av drakarna ut på planen. Den hade blågråa fjäll och långa, spetsiga horn. ”Och nu, första deltagaren, som kommer möta den svenska kortnosiga draken är Hogwarts förkämpe Cedric Diggory!” samma sekund som Ludo Bagman ropade upp Cedrics namn kom Cedric ut på planen, och jag slutade andas. Alla runt omkring mig började vråla, men allt jag kunde göra var att stå still och skräckslaget titta på. Cedrics blick var fäst på den enorma draken tiotals meter ifrån honom, men han slet sedan bort blicken och drog fram sin trollstav. Han riktade sin trollstav till en sten flera meter bort från honom och skrek någonting, en trollformel, men jag kunde inte alls höra vad han skrek eftersom alla vrål överröstade honom totalt. Sekunden senare förvandlades stenen han hade riktat trollstaven mot till en labrador.
”Han försöker få draken att ge sig på hunden istället!” utbrast Lee exalterad medan jag stod och hoppade av nervositet. Det verkade funka, draken hade ställt sig upp och började försiktigt trava fram mot hunden. När Cedric tyckte att draken var en bra bit bort så började han springa i riktning mot ägget. Ljudnivån höjdes rejält, det såg ut som att Cedric skulle klara det ända tills draken vände sig om.
”SPRING, FÖR IN I HELVETE, SPRING!” utbrast jag medan jag hoppade. Jag visste att det inte fanns en chans att Cedric skulle ha hört mig, men jag behövde få ut mina känslor. Cedric tvekade när han såg att draken kom närmare, och jag trodde att han skulle springa tillbaka, men i sista sekund börjar han springa mot ägget igen.
”Hinner han? Det är frågan… jag tror att han – ” Ludo Bagman stod precis som jag och hoppade, men han var mer exalterad över vad som hände än vad jag var. Jag ville bara att Cedric skulle klara sig levande. Cedric näst intill dyker mot ägget samma sekund som den svenska kortnosingen spydde ut en eldslåga. Cedric fick tag i ägget, men jag och resten av publiken såg förfärat på när Cedrics ärm brann upp och hur han hade blod rinnandes över hans arm. Dock så verkade inte så värst många av eleverna på läktarna bry sig om att Cedric var skadad då han höll i ägget. Bagman brydde sig inte speciellt mycket han heller. (”Han hann! Tyvärr ser det ut som att han har skadat sig, men inte allvarligt. Men han gjorde det, han tog ägget!”)
Drakskötare sprang direkt in på planen och försökte lugna ner den blågrå draken medan Cedric gick upp dit han först hade kommit ut med ägget. Jag andades lättat ut, han var okej.
Det tog ett litet tag innan domarna delade ut sina poäng. Jag skymtade Cedric i ingången med ett bandage runt armen.
Madame maxime var först, hon höjde sin trollstav och ut ur spetsen kom det ut någonting som såg ut som ett långt, silvrig band. Bandet bildade en sjua. Publiken jublade. Mr. Crouch var näst, han sköt ut en till sjua ur sin trollstav. Dumbledore gav Cedric en åtta, vilket publiken jublade starkt till, Cedric fick en till åtta av Bagman och till sist en sexa av karkaroff.
”Trettiosex poäng!” utbrast Bagman. ”Inte illa, inte illa… Nästa deltagare är Beuxbatons förkämpe; Fleur Delacour! Miss Delacour ska möta en Walesisk grön.”
Fleur klarade sig undan med ägget genom att sätta draken i en trans. Draken somnade och sköt ut en eldslåga genom näsborren när den låg och snarkade, vilket gjorde att Fleurs kjol började brinna. Hon släckte det dock med vatten från sin trollstav.
”Skickligt, det må jag säga… Nu ska vi få se vad domarna ger för poäng.” utbrast Bagman. Madame Maxime sköt upp en stor nia i luften, som följdes av en sexa från Crouch och två sjuor från Dumbledore och Bagman. Av Karkaroff fick hon en femma.
”Trettiofyra poäng! Imponerande, men inte nog med poäng för att ta förstaplatsen. Nu ska vi se hur nästa deltagare kommer lyckas. Här kommer Durmstrangs förkämpe; Victor Krum!” Tvillingarna och Lee vrålade utan tvekast högst på hela läktaren. ”Han ska kämpa mot en kinesisk eldboll!”
Det gick väldigt bra för Victor i början, han lyckades träffa draken rakt i ögat med någon slags besvärjelse, dock så blev draken så panikslagen att den började trampa runt och krossade hälften av ägget. Men han klarade sig undan utan skador. Av domarna fick han fyrtio poäng – en sexa av Maxime, en sjua av Crouch, en åtta av Dumbledore, nio av Bagman och tio poäng av Karkaroff.
”Tio poäng! Snacka om att favorisera.” utbrast Lee över allt annat ljud. Jag nickade instämmande. Favorisera var någonting Karkaroff var väldigt bra på.
Näst på tur var Harry. Någonting inuti mig gjorde mig nästan ännu mer nervös över honom än Cedric. Det kan ha varit att jag visste att Cedric skulle klara sig – han var smart. Det var Harry också, men han var yngre och inte lika skicklig med trollformler.
Harry klev ut på planen och publiken på läktarna tittade förväntansfullt på när Harry lyfte sig stav. Han skrek någonting, men ingenting hände.
”Vad gör han?” undrade Fred. Jag började hoppa av nervositet igen. Harry hade även fått draken som såg värst ut av alla, vilket inte var positivt någonstans. Det tog en halv minut, och jag drog händerna genom håret.
”Varför står han bara där?!” utbrast jag, och all nervositet gjorde att jag lät irriterad. Jag fick inget svar, för tre sekunder senare kom det en kvast inflygande till inhägnaden. Den stannade framför Harry, och han hoppade på den direkt. Den här gången började jag skrika med publiken. Han flög högt upp och började sedan åka ner igen och gjorde flera undanmanövrar.
”Du store tid, vad den pojken kan flyga!” tjöt Bagman, medan publiken fortsatte att väsnas. Harry dök ner mot ägget precis när draken öppnade munnen. Han lyckades undvika eldslågan, men svansen for upp istället och försökte träffa honom, och när Harry försökte fly träffade en av de långa taggarna honom och rev upp hans klädnad och hans arm. Hela publiken drog för andan, men fortsatte sedan skrika när de märkte att han inte var allvarligt skadad. Harry flög upp igen, och försökte reta draken. Det lyckades, och samma sekund som den ungerska taggsvansen lyfte från marken dök Harry neråt, och fick tag i det gyllende ägget. Om ljudnivån var hög förut, så var det ingenting jämfört med hur den steg efter Harry fick tag i ägget.
”Såg ni det?” vrålade Bagman. ”Har ni sett på maken! Vår yngste turneringsdeltagare fick tag i sitt ägg snabbast! Ja, det här kommer verkligen att göra Potter till en lågoddsare!” Drakskötarna sprang än en gång in på planen och försökte lugna ner den fjärde draken, och Harry flög tillbaks till ingången och försvann in till tältet.
”Och nu till poängen!” ljudnivån var fortfarande otroligt hög inne i inhägnaden, men sänktes en aning när domarna började visa upp sina poäng till Harry.
Av Madame Maxime fick han en åtta, en varsin nia av Cruch och Dumbledore, en tia av Bagman och en fyra av Karkaroff.
”En fyra? Du måste skoja med mig!” utbrast jag irriterat. Fred skakade på huvudet åt Karkaroff innan han vände sig mot mig.
”Äh vem bryr sig. Se det från den ljusa sidan; ingen dog.”
____
Har ej läst igenom det här kapitlet efter fel men aja gör det när jag orkar hahahha godnatt

Bäst♥ Man märkte att George blev sårad fast han försökte dölja det!

Så bra!

JÄTTEBÄST!♥

Ahh, vad bra!!

Man märkte att George blev ledsen när han förstod att
de var ihop Men snart är ju balen och om då går väl Cedric
med cho och då kan George och Willow gå!!

Vänta litenu va... Om Cedric går med Cho så måste väl George
gå med (vem gick han ?med typ Angelina!?! Vi kan väl göra ett
liiiitet undantag för George och Willow? ???

GO GELLOW!!!!!

Man fick aldrig veta vem George gick med, Angelina gick med Fred

Då kan ju han gå med Williow

Perfekt!
Fast jag shippar nog Cedlow mer xD

Haha, kommer låta hemsk nu men... Han kommer ju ine överleva trekampen

Naaahh har tänkt på de men hon blir ju ledsen i alla fall så då kan hon ju passa på att vara tillsammans med han ett halvår xD