Vänner för livet... eller? [SV]

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Har idé stop. Kan inte koncentrera mig på vänner för alltid... eller. Koncentrerar mig för mycket på mina andra fics, just nu en fic som inte är publicerad någonstans än, Kärlek, heter den, sen jobbar jag oxå mkt på en fic som heter Det andra alternativet. Den finns på fanfiction.net. Om ni undrar heter jag Nessie-Weasley där

Vi väntar, oavsett vad...

(DU HAR TILL MIDNATT PÅ DIG! MOHAHAHA!)

Alltså tills midnatt!

Annars.... :O

JAg skriver, jag skriver...

JAAAA!!!!!

jaaaaaaaa

Titel: Blicken
Språk: Svenska/Engelska
Typ av tet: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 5 1/3
Färdig skriven: nejsan
Ratning: PG Varnar de lite känsligare läsarna

Del 1 Kapitel 6

6. Blicken

”Vänta!” Skrek jag med panik i rösten. ”Jag kan berätta hur blicken fungerar, bara ni låter Ginny och Ron leva!” Draco och Katie log skadeglatt mot varandra.
”Jag visste att vi skulle komma överens” sa Katie och log mot mig. I själva verket hade jag ingen aning hur man fick blicken att döda men jag kunde inte offra Ginny, eller Ron.

[Ginny]

Nej Harry! Ville jag skrika. Du får inte ge upp! Men jag kunde inte öppna munnen. Jag försökte röra på mig men direkt kände jag hur jag blev bränd, fick knivar genom kroppen och blev piskad. Jag la mig med huvudet vänt mot Harry. Våra blickar möttes och jag kunde höra honom viska en sak till Katie och Draco som stod vid honom. De log och Katie vände sig mot mig.
– Goyle! Vänd henne om så att hon får se sin älskade dö! NEJ! De får inte döda Harry! Tänkte jag och försökte springa till honom. Draco vände hans huvud mot mig och jag kände återigen att jag blev bränd, piskad och kniv huggen. Jag vred mig i kramper och försökte skrika, men kunde fortfarande inte öppna munnen. Däremot kunde jag höra Harry;
– Nej! Ginny! Skrek han.


[Harry]

– Nej! Ginny! Skrek jag. Sedan blev allt svart. Det ända jag kunde höra var Dracos kalla skratt någonstans bredvid mig.
[Ginny]

Nej! Harry fick inte vara död! Jag sprang fram till hans livlösa kropp och lät tårarna rinna när jag febrilt försökte hitta hans puls och förvissa mig om att han levde. Jag kände på hans hals. Ingen puls! Jag kunde inte förstå det. Harry var död! Jag blev som förlamad och bara låg där över Harrys tomma kropp. Jag kände en hand på min axel och tittade upp. Där stod Ron. Han såg på mig med förstående ögon. Jag ställde mig upp och han tog upp Harrys kropp. Han började gå ut ur grottan men när jag försökte följa efter blev jag åter igen torterad och föll ihop i en hög på golvet igen.


Blev en kort del den här gången men men, hoppas ni gillar den!

Jätte bra har just läst klart det