The Hunger Games (Roll)

Jag ser inga vid hornet så jag hoppar snabbt ner för trädet. Jag sätter bältet runt midjan med knivar och mitt svärd i oxå. Jag börjar springa mot hornet. Jag når det och går in och ser mig omkring.

Jag ser hornet och viskar åt dem andra att vi ska gå in i det. Jag drar 2 av mina yxor döe säkerhets skull. Och där inne sitter hon, Lin. Jag kastar ena yxan mot hennes högra arm och den andra mot den vänstra. En av dem borde träffa och jag vill faktiskt inte döda henne, bara försäkra mig om att hon inte attakerar oss igen, jag hoppas en hugger av henne handen...

Evelyn ser honom komma. Matthew blir indragen bakom ett närligande träd av Anna. Hon sitter tyst som en mus och alldeles stilla och tittar på dem. Hon är nog helt dold där hon är. Nästan högst upp i trädet.

Jag hör fotsteg men jag hinner inte reagera, tjejen har redan kastat två yxor och en träffar handen, den skär av hela handen och jag skriker. Så högt jag kan. Den andre missar även om jag inte såg den. Smärtan är olidlig, och eftersom vi är i hornet så ekar det oxå och allt ljud blir högre. Mitt skrik är öronbedövande och handen som jag nu inte hade på vänster armen låg blodig och förstör på marken. Jag kunnde inte titta. Den var borta, handen var borta. Borta för alltid. Det bränner i hela kroppen av smärta och blodet rinner. Jag tar upp svärdet med höger hand och riktar det mot tjejen. Tårarna rinner och blodet gör detsamma från armen. Jag har ingen känsel i armn och smärtan från låret började komma tillbaka nu. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till. Det var slut, över, borta. Jag kunnde lika Järna ge upp. Jag släpper svärdet så det skramlar mot marken och jag knäpper svårt av bältet så det oxå faller till marken. Jag faller ihop bredvid mina knivar och svärdet. Jag blundar och inväntar döden dem kommer ge mig.

Jag hämtar yxorna, den ena skar av henne handen.
"ska jag döda dig?" frågar jag henne, det känns bättre än att låta henne lida. Jag tar också hennes vapen och bältet som ligger på marken.

"Ja, vi dödar henne nu och får det överstökat!" säger jag. Jag tycker lite synd om tjejen, men om man ska tänka så på arenan så får man inga sponsorer. Jag höjer treudden till anfall och sen kör jag in den i magen på flickan och hoppas att det är bra nog för att döda henne.

Jag tittar på Anna. Hon tittar på mig.
"Anna?" säger jag frågande. Hon sätter ett finger för min mun. Jag tystnar. Ljudlöst tar hon upp en av ina knivar. Jag tittar förbryllat på henne. Så nu skulle jag alltså dö. Precis här. Istället för att sticka kniven i mig sticker hon den i en kanin. Den hänger död och dinglar. Hon ler men slutar snabbt.
"Vad är..." är det jag hinner säga innan hon visar att jag ska vara tyst. Hon pekar långsamt upp i trädet över oss.

Evelyn kryper närmare stammen. Helt ljudlöst. Tur att skogen är ganska tät. Om de två där nere skulle få för sig att döda henne så kunde hon bara hoppa från träd till träd.

Jag tittar upp. Utan att se något.
"Upp!" säger anna kort. Jag fattar ingenting.
"Upp! Där!" hon pekar uppåt. Jag börjar klättra.

Evelyn trycker sig mot stammen. Hon vet inte vad hon ska hoppas på. Om de kommer upp i trädet bredvid skulle de få syn på henne och antagligen döda henne. Och Matthew börjar just klättra i det trädet. Men Evelyn sitter kvar stilla, tyst och tätt tryckt mot stammen.