Rollspel med egna karaktärer

Jag nickade svagt och la sen pannan mot golvet
"vi har inte pratat sen jag flyttade hit. Det är lite väl långt för ugglor och falkar o de få brev som vi har skickat har inte direkt varit särskilt informativa" sa jag och såg sen på henne "så ja vi har knappt hörts av sen jag flyttade hit o sist jag var på besök var Kaname inte hemma, det var i alla fall vad mina föräldrar sa men jag har en känsla av att de inte vill att vi ska ses" sa jag lite sorgset och nickade sedan "jo jag vet och det är egentligen jätte fånigt av mig att inte anpassa mig till England, jag menar jag är halv engelsk och jag bor här nu men jag vill ändå inte släppa taget om Japan. Jag är jätte rädd för vad de andra eleverna på skolan ska säga i mon, jag kommer alltid vara sån här och jag är rädd att de inte ska acceptera det" sa jag och la huvudet på sned och nickade sedan "jag vill jätte gärna visa dig Japan" sa jag och såg drömmande ut genom fönstret "är du nervös inför i morgon?"

Jag nickade.
- Vi får väll göra en kupp och smita ut så du får träffa honom då.
När vi är i Japan, sa jag leende.
- Jag kan inte säga att folk ska acceptera dig du är annorlunda och det funkar inte hos alla folk.
Men du har mig och Malfoy och jag kommer alltid stå vid din sida jag lovar, sa jag leende och kramade om henne.
- Lite nervös, men det kommer säkert att gå bra, jag längtar tills jag är där, sa jag drömmande oh log.

"kanske det, men jag vet inte om han ens minns mig. Jag menar hade han inte i så fall skrivit några fler brev?" sa jag lite sorgset och nickade sen "jag är väll van att folk tycker jag är konstig och jag vet att jag har dig och Draco-san och det är jag glad för, men tänk om vi inte hamnar i samma elevhem då?" sa jag ne öst men log sen vid hennes ord "jag kommer också alltid vara din vän" sa och besvarade kramen "ja jag vill också dit. Men tänk om man inte passar i nått elevhem då? Vad gör de då?"

- Klart att han minns dig, hans föräldrar vill väll inte att ni ska träffas antar jag, sa jag leeende mot henne.
- Hamnar vi i olika elevhem är det så, men vi kommer fortfarande vara vänner och säkert få nya, sa jag glatt till henne och himlade sedan med ögonen.
- Självklart hamnar man i ett elevhem, det finns ett hem för alla jag lovar, sa jag och log.
- Du får säkert vänner, du är ju jätte trevlig, sa jag leende mot henne men jag förstod varför hon var orolig.

"jag hoppas det. Varför ska föräldrar alltid lägga sig i?" sa jag och såg på kortet och log lite när Kaname vinkade åt mig
"lovar du det? Jag vill inte förlora fler vänner och jag vet inte vad de andra ska tycka om mig. Se bara på dig själv, du trodde jag var från en annan planet" sa jag lite roat "hur vet du det, jag kanske inte alls passar på Hogwarts, jag menar jag är ju mer japan än engelsman" sa jag lite oroligt men log sen "tror du verkligen det? Jag har inte så många kompisar" sa jag leende

- Jag vet inte de ville väll skydda dig antar jag, sa jag och ryckte på axlarna.
- Självklart kommer jag alltid att vara din vän.
Och ja jag trodde du var från en annan planet, dels det där med bugningen och dina kläder.
Men lär man känna dig så är ju du helt normal och det lär andra förstå med, sa jag lugnande till henne.
- Det är väll inte vad du är utan de val du gör som visar vem du är, sa jag leende.
- Det har inget med det yttre att göra utan det dom finns inom dig, jag lovar att du kommer till ett elevhem, sa jag lugnande.
- Har inte många jag heller, så vi börjar utan så många vänner men jag är säker på att vi kommer få fler, sa jag glatt och kramade om henne.

"det är ju bara onödigt. Jag får ju inte göra något alls, de ska alltid beskydda mig mot allt" klagade jag lite och undrade vad som hänt om jag aldrig blivit kidnappad och log sen glatt
"jag är glad för det. Säkert? Jag menar de flesta brukar ju dömma folk efter utsidan o ite insidan" sa jag lite sorgset "jag får väll lita på dig då. Det är bara det at jag ite är säker på om jag passar in på Hogwarts" sa jag nervöst "jag hoppas vi får fler vänner. Men hellre få bra än många dåliga" sa jag och kramade osm min vän

- Klart men det kommer ta tid för folk att acceptera dig, men jag ska hjälpa dig jag lovar, sa jag leende.
- Jag ser ju fullkomligt normal ut så folk lär ju inte vara rädd eller tycka jag är konstig, sa jag flinande.
- Och du kommer passa in jag lovar, det finns säkert flera som är olika alla andra, tänk bara på Potter han kommer ju få minst lika uppmärksamhet som du, sa jag lätt.

"jag antar att du har rätt. Annars får jag väll strunta i dem" sa jag leende "och jag är glad att du är min vän" och skrattade sedan "nej men det är ju för att Australien är typ som England och ja det gör det säkert." sa jag och la huvudet på sned "jag undrar hur Potter ser ut. Tror du han ser annorlunda ut?" sa jag lite nyfiket

- Han ser nog ganska normal ut, antar jag, vet inte hur hans föräldrar var?, sa jag fundersamt och log mot henne.

( Ska sova nu, bort min huvevärk hörs i morgon ♥ )