Rollspel: Marodörernas tid

Killarna kom tillbaka och jag väktes ur mina funderingar.
- Jag är alltid redo för äventyr, sa jag med ett flin mot de andra.

"Klart du är Bambi." skrattade jag och James gav mig en mördande blick.
"Jag vet! kan vi inte spela Severus ett spratt? han vill ju alltid veta vad vi håller på med!" sa jag och såg på mina vänner

Remus ryckte på axlarna och skruvade lite på sig.
"sure, varför inte?" Egentligen ville han gå och gruva sig inför kvällen. Men han tyckte att det verkade vara lite väl att ta i.

- Inte mej emot, hunden, ge dej på honom istället för mig, sa jag surt men sken nästa gång upp i ett flin.
- Vad ska vi göra med snorgärsen då?

"Men det är kul och retas med dig också, Bambi." sa jag och skrattade och såg på Remus som fortfarande såg lite enrstämd ut. jag la tröstande en hand på hans axel och log sedan
"Kan han inte få möta Monny här i natt?" sa jag och log glatt

Remus höjde ögonbrynen. Vad menade han?
"Vill du att jag ska slita honom i stycken eller?", frågade han oförstående.

"Nej så barbariska ska vi inte vara." sa jag "inte ens jag vill att han ska dö! vad tror ni om mig?"
jag såg lite frågande på dem
"Nej men han kan möta dig på avstånd! men det lär ju skrämma honom, och det är alltid kul!" sa jag med ett leende

Remus rynkade pannan och såg på Sirius. Vad hade han fått för något ryck helt plötsligt?
"Jaha, så jag ska se lite extra läskig ut ikväll menar du?", sa han och såg uttryckslös ut.

"Ja, det är väll inte allt för svårt va?" frågade jag "För vad jag vet så står det inte i någon bok hur man gör"
Jag skrattade lätt.
"Nej men seriöst så behöver han lära sig att man inte snokar runt i andras liv!" sa jag irriterat

- Jag vet inte ja, är det verkligen så smart? sa jag tveksamt.

De andra såg förvånade ut.
Ååå snälla tänkte jag, jag har faktiskt en hjärna jag med. Men sen ändrade jag mig.

- Kör för det då hunden han behöver lära sig att inte snoka så mycket, eller vad säger ni? sa jag och såg på de andra med ett flin.