Vanilla och Marodörerna

Jaa,mer

den är jätte bra,
men borde inte snape ha en roll i denna ff.
för lily och snape blev ovänner under deras femte år.
och utspelades inte den här under deras tredje år?
men mer

^ alltså jo, men jag visste inte vars jag skulle ta med han. blev lite konstigt, tänkte först att han skulle ha retat mugglarfödda barnet. men det blev inte så av någon anledning.

Äh, det spelar ingen roll! Den är ändå jättebra och det behöver ju inte vara jätte logiskt, det är ju en FanFic!

jag tycker inte heller det spelar roll,
jag undra bara.
den äger iallafall

Grymt bra! Älskar den här! *följer* ^^ ♥333

Tack allihopa som läser !♥

Kap 28

/Vanilla

Jag kände nervösen stiga. Nu var det försvar mot svartkonster och vi skulle ha boggarten.
Läraren sa vad vi skulle göra och det lät ganska enkelt.
Vi ställde oss i ett led och Remus var längst fram. Som han hade sagt så blev det en fullmåne. Det var lite ovanligt att vara rädd för en måne men han kanske var rädd för varulvarna.
Sirius fick något mörk, jag såg inte var det var och han sa snabbt ridiculous och det blev en svart valp istället. Lauren fick en den största och äckligaste spindel jag har sett. den hade massor med hår på benen och ögonen var galet läskiga. När hon sa ridiculous så blev det till en svart stutsade boll. Efter det var det jag. Han hade sagt att vi skulle tänka på något hemskt så jag tänkte på det minne när jag fick veta min pappas död. En svart sak kom fram och tog tag i bilder av människor som var mina närmaste. Min pappa kom upp framför mig och log men svarta händer for igenom bilden och den skrek och försvann. Tårarna rann nerför mitt ansikte och det hade blivit helt tyst i klassrummet.
"R.. Ridiculous.. " Sa jag och en vit lysande stråle strypte gestalten, men jag var redan utanför klassrummet. jag sprang bort därifrån. Jag sprang där jag kunde vara ensam. Jag sprang till sjön. Jag släppte ut alla känslor jag hade och saknade min pappa så mycket att mitt hjärta var som borta. Alla minnen med honom dök fram, dagen som dom berättade det och begravningen dök också fram. Jag fattade inte fortfarande att han var borta. Jag hade gråtit på begravningen och dagen då beskedet kom. Men jag hade inte släppt ut mina känslor som jag gjorde nu. Jag kunde känna den svarta varelsen som slet sönder mig. Den skrattade kallt.

/Sirius

Jag måste hitta henne. Det var det enda jag tänkte på och jag sprang upp och hämtade marodörkartan och sprang sen mot sjön. När jag kom dit så såg jag henne.
Hennes svarta hår hängde över knäna och hon satt ihopkurad med händerna för ansiktet.
Jag sprang fram till henne och kramade henne bakifrån. Först hade hon stretat ifrån sen så hade hon krupit ihop i min famn och bara gråtit. Jag förstod henne även om min familj hatade mig. Det var som om dom hade aldrig funnits.
" Den kommer inte vinna. Din pappa kommer alltid finnas, i ditt hjärta och ser på när du skrattar och är lycklig. Den kommer inte kunna ta honom från dig. Ingen kan." Sa jag till henne och strök henne över håret. Tårarna hade slutat sakta men säkert och tillslut så kramade hon bara om mig.
" Jag saknar honom så mycket." Sa hon och det såg ut som om att hon skulle gråta igen.
" Det behövs inte, han är alltid hos dig. Vad som än händer."
" Tack, Sirius. Jag menar det, jag måste ha varit jätte jobbig mot dig hela tiden." Sa hon och kollade upp.
" Vanilla, jag älskar dig, du är värdens bästa. Du har mitt hjärta." sa jag och suckade.
Hon kollade in i mina ögon och kysste mig försiktigt. Så underbart.
" Jag älskar dig med, behöver lite tid bara." Sa hon och ställde sig upp.
Vi gick till slottet och det var många som frågade hur hon mådde och hon svarade bara:
" Det är bra, jag behöver bara sova lite." och log lite falskt. Sen gick upp och la sig. Innan hon gick utom synhåll så log hon mot mig. Jag skulle ge henne en livstid om hon ville.

/Vanilla

Sirius hade varit så snäll mot mig. Han hade hjälpt mig att sluta må dåligt varje gång jag tänkte på min pappa. Och han väntade också.
Gryffindor hade vunnit qudditch pokalen och alla var jätte glada över det. James och Lauren hade spelat superbra i final även om Slytherin gjorde några tacklingar som man egentligen inte fick göra.
Men nu så packade jag sakta min väska för det var sista dagen på hogwarts. Jag kommer sakna det vackra slottet. och så kommer jag sakna Lily, Remus och Peter. Jag satte mig i sängen och såg ut på några som rullade i gräset. Jag packade det sista och gick ner till dom andra.
Dom kollade upp när jag kom in. Dom speglade av det jag kände.
" Men vi kommer att träffas iallafall. " Sa jag och log lite.
" Ja när jag kommer hem från Frankrike så ska vi ses! Vi får skicka brev." Sa Lily
Vi började prata om roliga saker som vi kunde göra på sommarlovet.
______________________________

sadface.. men bra/dåligt?

Jättebra dina kapitel är alltid bra!!!

den äger

bra!