Children of Us [SV] [PG]

Älskar han henne eller inte? I don't really got it down here..
But I couldn't care less, this is pure Awesomeness! ;D

Åhh MEER I LOVE ThIS FF

Meer!

ååh! suuuperduper brA! ♥

Ja, det är en väldigt bra fråga. Ibland vet jag inte ens själv. Eller jo det vet jag och ni lär märka det.

---

Kapitel 26
A Wedding In Fire
1 September 1998

Alexis vaknade upp av att hon hörde sin mammas röst och ljudet av att hon drog upp gardinerna.
”Upp och hoppa Alexis, det en mycket viktig dag i dag” sa Clowe med högfärdigröst.
”Men mor, jag vill sova” klagade Alexis, som hade förträngt vilken dag det var.
”Upp med dig, du ska ju gifta dig idag”
Alexis svalde vid sin mammas ord, var det idag? Det hade hon helt glömt bort.
”Redan idag, men vi har ju knappt…”
”Jag, Narcissa och Lucius har fixat allting, du kommer att älska klänningen jag valt ut åt dig”
”Mamma, du menar väl inte allvar”
”Jo lilla vän, det är så här det fungerar, nu upp med dig och in i duschen” sa Clowe och drog bort täcket.
Alexis suckade och gick iväg.

Andreas var exalterad och han hade nog aldrig riktigt trott han skulle lyckas så bra som han gjort. Han kom så väl ihåg förändringen i Alexis ögon när han fått på henne halsbandet. Det gick precis som han planerat helt själv, han hade till och med undanhållit sin far hela planen. Det väsentliga just nu var att han skulle gifta sig med Tom Dolders dotter. Det var allt som betydde något, han skulle se till att den rättmätiga avtagaren skulle stå på tronen tillslut.
”Andreas, hur står det till på denna fasans fyllda dag?” det var John Selwyn röst som hördes då han precis kommit in i sin vän rum.
”Haha, det är bra… Så fansans fyllt kommer det nog inte vara, hon är ju vacker och hennes namn har makt” sa Andreas med ett lite hånade skratt. Han vägrade erkänna att han kände något mer för Alexis en bara lustan och makten hon skulle kunna ge honom.
”Du, gift? Det hade jag faktiskt aldrig trott, inte före mig i alla fall” sa John sedan.
”Varför inte? Man får ta chansen när den kommer” sa Andreas och skrattade igen när han knöt den svarta flugan till den kolsvarta frack han hade på sig. Han hade en lång svart dödsätarrock över skjortan och byxorna.
John suckade och såg på sin vän.
”Du gör verkligen allting helhjärtat du”, skrattet hade varit en aning hånade och Andreas tog en aning illa upp.

Alexis kom ut ur duschen med en lätt suck, det hade varit skönt att duscha av sig tröttheten. Hon gick in på sitt rum igen där hennes mamma och ingifta moster redan väntade på henne.
”Så kom Alexis ska vi göra dig till en exemplarisk brud” sa Narcissa med sin knakiga röst och log hennes leende. Clowe bara såg på Alexis och Alexis nickade och satte sig ner på stolen framför spegeln. Clowe började kamma igenom hennes hår och det fixade i ordning en enligt Alexis inte fullt förträfflig frisyr. Hennes hår var uppsatt på ett rätt simpelt sätt men nästan inget av hennes långa hår hände ner. Alexis såg inte precis lycklig ut vilket man kanske skulle tro. Hon gillade Andreas, ja i alla fall lite granna. Nu för tiden slog hennes hjärta alltid extra slag när hon såg honom och allt annat var glömt. Om någon skulle fråga hem vem Fred Weasley var skulle hon ruska på huvudet och säga, ”Vem är det?”.

Ett par timmar senare hade dödsätarna samlats på Malfoys herrgård där bröllopet skulle hållas. Det var i ordning fixat i den största av salarna som fanns på herrgården. Salen var stor och väggarna var kläd i mursten precis som borgar skulle varit byggda för många hundra år sedan. Det fanns inte mycket till fönster då salen låg i källaren och tidigare använts som slottskapell. Facklor var tända på sidoväggarna. Stolar var uppradade och en gång fanns i mitten klädd av en svart gammal matta. När Clowe först kommit ner dit inför bröllopet, hade hon inte varit där på många år. Hon hade hittat stället när hon lekt kurra gömma med några kusiner. De hade som små tyckt stället varit magnifikt men också chokad över att det var så gammalt och dammigt där nere. Den här gången hade det också varit dammigt så det första som gjort var att städa bort alla dammråttor. Men nu var salen på sin glans igen inför hennes dotters bröllop. Hon hälsade vänligen alla gäster välkomna och hänvisade dem ner till salen i källaren. Längst fram där man skulle kunna trott att en altartavla skulle stå var en stortavla med ett motiv av en varelse som var häften orm hälften människa vilket skulle hänvisa till Salazar Slytherin. Nedanför i stället för ett altare var en stor eld och alla som kom ner där blev väldigt förvånade och hade inte sätt något likande. Clowe var nöjd med dekorationerna efter som det var facklor eld och orm prydnader lite över allt.

När alla gästerna satt där nere satt sig även Clowe, Narcissa, Bellatrix och Lucius ner på första raden. En speciellt utvald man ur dödsätarkretsen, eller ja den enda som kunde utföra en legitim vigsel stod framme vid den stora elden. Adrian och Draco satt på rad nummer två en aning rastlösa, Adrian tyckte allt bara var knasigt och helt korkat. Andreas och John stod där framme, John var Andreas bestman och nu väntade alla på att Alexis skulle komma in i salen.

Alexis hjärta bankade i en ojämntakt och hon stod precis utanför rummet väntades på att få gå in. Hon hade till aftonens ära en blodröd väldigt urringad men elegant klädning på sig. Hon hade örhängena och halsbandet hon fått av Andreas på sig också. Hon hörde hur musik börjades spela, det var ungefär som en kungasång fast i ära av Salazar och instrumental. Alexis tog ett djupt andetag och började gå in och ner mot elden. Hon såg vagt runt på alla som var där. De hade rest sig upp och såg på henne. Alexis höll blicken stilla och hakan högt och var stolt i hållningen när hon gick. Sakta men säkert gick hon framåt. Hon möte Andreas blick och den fyllde henne med en värmande känsla. Väl framme vid elden stod Alexis och Andreas bredvid varandra. Det såg mot mannen som skulle hålla i ceremonin. Mannen höll ett tal om moral och att göra det rätta valen och att förenas i ett äktenskap. Adrian tyckte det var tråkigt och det gjorde Draco också. Draco kunde faktiskt inte riktigt förstå varför Alexis giftes bort.. Stämningen i salen var ganska strikt och ceremoniel. I vissa ögon kanske också en aning kuslig. Alexis kunde känna ett viddrag i ryggen och alla facklor fladdrade till.
”Så då frågar jag dig, Alexis Dolder, tager du Andreas Dolohov till din make och lovar att vara honom trogen, lydig och hängiven tills döden skiljer er åt” sa vigselförrättaren och såg på Alexis. Alexis kände hur alla blickar lades på henne och hon log smalt och såg på Andreas.
”Ja det gör jag”
”Och sen frågar jag dig Andreas Dolohov tager du Alexis Dolder till din maka och lovar att vaka och beskydda över henne tills döden skiljer er åt” fort satte han sedan. Nu lades sedan blickarna på Andreas. Andreas log smått triumferande men han försökte hålla det jublade seger känslorna inom sig och sa bara ett enkelt rakt och aning kyligt.
”Ja”
”Då förklarar jag er här med man och hustru, du kan nu kyssa bruden”
Andreas tog ett steg fram och kysste Alexis så dominant att hon nästan ryggade tillbaka. Applåder bröt ut i salen och brudparet vände sig om. En låt spelade på en orgel och det gick igenom rummet.

När de kommit upp på botten planet drog Andreas med sig Alexis in i ett litet rum och kysste henne hungrigt och smekte hennes över hennes slanka kropp. ”Andreas, sluta, inte nu” sa Alexis bedjande.
”Men jag vill ha dig nu och du har precis lovat inför alla dem där nere att lyda mig” sa Andreas hest och nästan slet av henne känningen. Han kysste henne lätt över bröstet och Alexis gav ifrån sig ett svagt stön och gav med sig.

En stund senare skrattade Alexis lite barnsligt och drog på sig klänningen.
”Alla kommer undra vart vi varit” sa Alexis sedan och såg sig själv i en spegel, ”Titta vad du gjort med mitt förskräckliga hår” sa Alexis och tog sig i håret. Andreas flinade och kysste henne på halsen, han hade fått på sig byxorna och skjortan var fortfarande oknäppt.
”Du är vacker ändå Alexis, det där håret ser inte så illa ut eller?” Alexis suckade bara och det skrattade medan de fixade i ordning sig snabbt igen.

Sen gick tillsammans in i en av det andra stora salarna där middagen skulle hållas. Det var fint uppdukat och Alexis och Andreas hade naturligtvis hedersplatserna. Bred vid Andreas satt sedan Alexis mamma och bredvid Alexis Andreas pappa. Middagen flöt på bra och maten var god, en fin trerättersmiddag med kött till varmrätt. Efter varmrätten hölls det några tal, först var det Andreas pappa Dolohov som slog i glasset.
”Ja, jag vill bara säga först till Alexis min svärdotter, du ser magnifik ut i kväll och jag kan skratta mig lycklig att vi kunnat förena våra familjer här i kväll, det är en allt för stor ära för oss, skål”
Alexis satt och höll Andreas hand lätt underbordet. Båda två försökte stanna neutral och om Alexis kunde såg hon lite sorgsen ut. Andreas och andra sidan såg mer stolt ut. Nästa tal hölls av ingen mindre en Lucius.
”Ja, det kände som igår Draco var lite och lekte med Alexis här på ängarna och nu är Alexis gift vilket också betyder att Draco lika så har vuxit upp. Jag skulle vilja utbringa en skål för Alexis och Andreas och välkomna dem till vuxen världen, SKÅL”.
Alexis var en aning överraskad av sin morbrors tal men brydde sig inte så mycket om det. Snart serverades tårtan och alla åt igen. Konstigt nog verkade maten tysta det flesta munnar av olika anledningar. Alexis såg Andreas och viskade, ”Maten var ju varit god i alla fall, vad tyckte du om talen?”
Andreas log lite och viskade tillbaka.
”Jo, jag håller med pappa du är verkligen vacker i kväll”. Den ända som inte tyckte Alexis var vacker var hon själv. Känningen var väl okej, men hon tyckte fortfarande håret var gräsligt.
Mot natten blev det dans och musik spelades. Alexis och Andreas dansade första dansen och det gick väldigt bra. Sen gick Alexis för att ta lite att dricka medan Andreas försvann iväg med John. När Alexis stod där vid bålen och tog ett glas hörde hon susningar i öronen.
”Nu är du redo vår drottning, nu ska du leda oss, tiden är här nu” det slutade plötsligt då Alexis fick en hand på sin axel.
”Kom syrran vi dansar” det var Adrian som drog ut sin syster på dansgolvet. ”Så är du lycklig ikväll då?” sa han med hån i rösten.
”Ha, som om du skulle önska mig lycka… Jag är nog lyckligare än du tror” sa Alexis en aning spydigt.
”Jaså, tror du det” sa Adrian och svängde ut med sin syster i en snurr och drog sedan snabbt tillbaka henne i sina armar.
”Ja det tror jag och du har inget att göra med mitt privatliv, det har folk redan lagt sig i för mycket” sa hon och lät sur.
”Lugna ner dig va, du ska väl inte bli arg på din bröllopsdag” sa Adrian med ett hånfullt leende. Alexis fnös bara och det fortsatte dansa.

Wicked! ♥

Kan föreställa mig hur Alexis ser ut i mitt huvud
Mer! ♥

MEER Förresten POTTERMOOOOORE!!!!!

Meer!

jättebra!!