En ung dödsätares resa

Cute!!!!!!!

Sååå braaa!

Yayy! Du fortsatte! Du räddade mig! Jag var död men nu har jag kommit tillbaka igen för att läsa din FF.

Jätte vackert ♥

Åh tack!!!

Kapitel 16.

- Kom nu Safira! Annars kommer vi sent! Samir sträckte ut handen mot mig och drog samtidigt på sig jackan med den ena.
- Kommer. jag tog med en flaska vatten i förbifarten och sprang ut i hallen.

Tio hetsiga minuter senare satt vi på bussen. Jag hade nästan helt vant mig vid mugglarnas transportmedel, pengasystem, kläder och allt möjligt. Vi hade bestämt att vi skulle leva i princip som mugglare inför offentlighetn. Det var faktiskt ganska kul. Mugglarna var inte så himla korkade som de verkade... Bussen stannade i närheten av ministeriet. Vi halvsprang sista biten till den gammla telefonkiosken och trängde oss in. samir skötte snacket som vanligt medans jag hämtade andan. Vi försvann hastigt ner under marken. Vi hälsade på många i entren innan vi försvann in i en av hissarna. Vi båda gick av på våning två men jag fortsatte bort till mitt kontor medans Samir stannade vid aurorernas huvudkontor.

Jättesuperdupermegafantastisktbra!!

Fantastiskt!♥

Har inga ord, bara SÅ HIMLA MEGABRAAAAAA ♥

Suuupeeer!

Till dig Ciara! För du är bäst!!!

Kapitel 17.

Jag skulle just låsa upp kontoret när någon ropade på mig.
- Safira! jag vände mig om och såg Robb komma emot mig. Ministern vill tala med dig! Han är på sitt kontor.
Jag nickade och han försvann bort i korridoren.
Fundersamt rynkade jag pannan när jag låste upp kontoret och hängde in jackan. Vad skulle ministern vilja mig? Jag Bytte om till min klädnad innan jag gick ut ur kontoret igen. Det gick snabbt att ta sig till första våningen och ministerns kontor.

En kvart senare kom jag ut som arbetare på Avdelningen för övervakning av magiska skapelser. I hissen dansade jag runt av lycka. Jag visste att jag hade en väldig tur som fick sånt tillit vid 17 års ålder. Jag drog långsamt upp ärmen och stirrade på märket. Om det inte vore för det så hade jag aldrig varit här. Jag hade aldrig varit här om det inte var för det märket. Jag hade aldrig lärts upp till en fullärd häxa vid tre årsålder om det inte var för det märket. Om inte jag startat min karriär som dödsätare... Jag la en hand på min mage. Skulle mitt barn hata mig när hon blev tillräckligt stor för att förstå? Skulle hen kunna förlåta mig som Samir? Jag suckade tungt. Vilken sida stod jag på egentligen? Jag stirrade på märket igen. Var jag god nu? Kämpade jag mot min herre? Nej. Jag skälvde inombords. Han var inte min herre längre. Men jag skulle alltid på ett sätt vara dödsätare. Jag såg åter på märket. Jag var föralltid märkt som dödsätare. När en annan person kom in i hissen blev jag medveten om att den stannad för länge sen.
De gammla tanten som kom in i hissen såg på mig.
Jag log lätt mot henne och försvann ut ur hissen.
Jag var en före detta dödsätare! Jag var med Samir nu. Jag kämpade för det goda. Jag log när jag halvsprang till mitt kontor.