Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

FÖRLÅT!! ska genast ändra, fan alla dess FF's gör mig förvirrad xD

Och ja, jag vet att du gillar denna mer

Superbraaaa! åh vill so bad veta vem C ääärr!

Yay! Tack så hemskt mycket!
Jag tror jag vet några till som väldigt gärna vill veta det men än ska jag hålla er på sträckbänken, uj uj uj ^^

Kommer inte svara på vem det är
Men, kan vara någon som redan finns i HP historierna, eller en ny karaktär, kan vara Cederic eller någon annan som börjar på C

Hej! Jag har läst hela din ff, men har inte kommit mig för att kommentera än. Framför allt för att jag inte riktigt vet vad jag tycker om den. I grunden skriver du väldigt bra, men det finns även saker som stör mig och avbryter flytet i din text och får den att låta krystad. Ett tydligt exempel är alla de gånger du skriver exempelvis: "Jag slöt ögonlocken över mina isblå stora ögon". Det känns bara fel att skriva så, eftersom din berättelse är skriven i jag-form och en person skulle aldrig beskriva sina utseendedrag så när man talar om sig själv. Samma sak med alla andra gånger Alli själv har beskrivit sina drag. Det får om inte annat henne att låta väldigt självgod, och jag tror inte det är den bilden du vill ge av henne.

En annan sak som stör mig är att du har en del särskrivningar. Det hade inte varit något problem egentligen, alla gör fel (inklusive jag, hittar stav- och slarvfel i mina ff:s hela tiden när jag läser om dem), om det inte varit så att du uttryckligen skrivit i din profil att något du inte tycker om är folk som inte kan stava korrekt. Så... hyckleri.

Jag hade även föredragit (och jag är nog inte den enda) om du hade utgått ifrån boken istället för filmen, men det är helt ditt val, och jag förstår ju varför du gjorde det. Även om jag tror du kan ha tappat lika många läsare av det som du vann.

Jag hoppas du inte tog illa upp av att jag var ärlig, men tänkte att eftersom du lägger ner så mycket tid på den här och klagar på att du har få läsare så kanske du skulle vilja ha lite konstruktiv kritik och att det här kan ge klarhet i varför det möjligtvis är så.

Jag kommer inte sluta läsa, för jag avslutar oftast det jag börjat läsa, och hade den varit riktigt dålig hade jag inte tagit mig så här långt. Ska bli spännande att se vem denna C är iaf

Tack för din kommentar.
Ja, alla gör vi misstag och jag anser mig inte vara någon expert på att skriva eller liknande. Jag tänker dock inte ändra min skrivstil endast för att folk anser att den är opassande, ergo som att beskriva hennes utseende genom Allis egna perspektiv. Jag vill skriva den med mycket beskrivningar eftersom att det är något jag tycker om att skriva, att ha med i det jag skriver samt det jag läser. Beskrivningar är något som hjälper mig både som författare och läsare. Men alla är vi olika på detta plan. Vissa vill ha mycket beskrivningar för att enklare kunna få en klar bild av vad författaren vill förmedla, vissa vill ha få beskrivningar för att själva kunna skapa sig en bild som de anser passande. Som sagt, vi är alla olika i vår skriv- och läs-stil.

Sedan finns det en anledning till att jag inte utgår ifrån böckerna, det är mycket enklare för mig att utgå från filmerna. Jag har mina privata anledningar till varför jag anser detta, men en av anledningar är att jag vet att många faktiskt INTE har läst böckerna vilket kan göra det förvirrande för dem när helt plötsligt nya karaktärer kommer in som är okända för dem och rör till allt. Och som du säger spelar det absolut ingen roll om jag utgår från filmerna eller böckerna eftersom jag vinner/tappar lika många läsare oavsett vad.

Sedan var ej detta konstruktiv kritik, detta var din personliga åsikt blandat med ytterst lite konstruktiv kritik. Sedan klagar jag inte på att jag har få läsare, jag hade bara tyckt att det vore roligt med fler läsare pga att jag lägger ner mycket tid på min story-line pga tidigare nämnda anledningar.

Som sagt, tack för din kommentar och hoppas du inte tar illa vid dig över min ärlighet .
Tacksam att du läser även om du kanske inte är helt nöjd med hur jag valt att skriva min egna FF.

Nordanhym, jag svarade om du inte har något emot det. Självklart behöver du inte läsa, därför jag la den i en spoiler

Hej på er,
här kommer ett nytt kapitel.

För övrigt så har jag kommit in på Högskolan i Falun så kommer bli dåligt med uppdateringar nu tills jag har hittat lägenhet, flyttat, kommit i ordning och kommit igång med alla studierna. Hoppas att ni har förståelse för detta




Kapitel 36
~Osynlighetsmantel~


- "Vi måste göra det när ingen ser oss, om någon ser oss gå till Hagrid kanske de tror att han har något fuffens på gång med tre elever från andra året liksom." Harrys röst är låg när han talar till oss, vi sitter alla samlade i ett hörn i Gryffindors sällskapsrum. Natten börjar krypa fram över himlen utanför fönstret,
- "Vi får inte glömma hur skvaller glad råttan Malfoy är..." mumlar Ronald tillbaka medan han suckar djupt, Harry nickar hastigt.
- "Men hur ska vi ta oss dit, när ingen ser oss, helst på natten..? Jag menar, tre årskurs två elever som vandrar från skolan hela vägen ner till Hagrid mitt i natten är ju ganska uppseendeväckande..." Harry ler ett finurligt leende mot mig, en rynka bildas mellan mina ögon när jag ser fundersamt på honom.
- "Låt mig ta hand om det." Jag ser på honom med en oförstående blick och rynkan blir ytterligare lite djupare men rycker sedan på axlarna i förtroende gentemot min vän. 

Vi möts alla tre inne på flickornas toalett efter läggdags, Harry och Ronald är redan där när jag går in.
- "Nå, hur ska vi göra detta nu då?" Harry ler mot mig och plockar fram något sorts gammalt tyg som legat på golvet bredvid hans fot. Han vänder på det och hänger det över sig.
- "Harry!" utbrister jag och tar ett hastigt steg bakåt med min ena fot, hans kropp har försvunnit i tomma intet och bara hans huvud snurrar runt mitt i luften. Det ser faktiskt lite lustigt ut...
- "En osynlighetsmantel, jag har hört talas om dem men jag har faktiskt aldrig sett en. Häftigt. Men, får vi plats alla tre under den?" Harry och Ronald ser roat på mig och efter en kort stunds förklarande av hur de tillsammans med Hermione använde den första året på Hogwarts så trär vi den över oss och börjar vandra ner till Hagrids hus. Vi möter några professorer på vägen och varje gång känns det som om mitt hjärta ska stanna men de vandrar bara rakt förbi oss.

Vi knackar tre gånger på Hagrids dörr när vi äntligen kommit fram, fortfarande gömda under manteln. Hagrid öppnar dörren långsamt med en sorts pilbåge i högsta hugg,
- "Vem där?" Hans röst är mörk och nästan lite hotfull i sin ton,
- "Hagrid, det är vi." säger Harry försiktigt, vi är fortfarande gömda under manteln men Hagrid stiger lite åt sidan så att vi kan klämma oss förbi utan att det ser suspekt ut från utsidan. Hagrid måste veta att Harry har den här manteln, undrar hur mycket som hände första året här på Hogwarts egentligen... tänker jag medan vi alla tre klämmer oss in i huset utan att trampa på varandras fötter. Den grova dörren stängs bakom Hagrid och vi tar av manteln, Harry lägger den över armstödet på den blå fåtöljen. 

- "Vad gör ni tre här? Om någon ser er ute så här sent hamnar ni i trubbel, mycket trubbel, speciellt du Harry." Hagrid tittar med stränga, men snälla, ögon på oss alla tre.
- "Vi vet Hagrid, men vi var tvungna att komma. Vi måste fråga dig en sak..." Harry ser förläget på sin vän som nu satt sig i sin röda fåtölj. 
- "Jasså..?" Jag går fram till Hagrid och ser på honom med en vänlig blick i mina ögon, Hagrid ger mig ett litet leende. 
- "Hagrid, vi undrar om du vet vem som öppnade kammaren för femtio år sedan?" Hagrid ser förvånat på mig, mina ben skakar lite från nervositeten av att behöva ställa nästa fråga till Hagrid, men jag stålsätter mig och efter ett djupt andetag lugnar sig mina nerver men Hagrid har redan hunnit ställa en fråga.
- "Hur vet ni att kammaren öppnades för femtio  år sedan?"  Harry, Ronald och jag ser på varandra innan vi alla ser på Hagrid ännu en gång. 

- "Hagrid, vi kan inte säga det men vi blev ledda att tro att det var du som öppnade kammaren, (Jag drar ett djupt andetag igen) är det sant..?" Hagrid ser förfärat och förvånat på mig först, men innan han hinner säga något knackar det på dörren, Hagrid reser sig hastigt från fåtöljen, 
- "Manteln, ta på er manteln och var tysta." säger han med hastig och dämpad röst. Vi gör som Hagrid säger och ställer oss borta vid eldstaden som det inte sprakat någon brasa i den senaste timmen.  Hagrid går vaksamt fram till dörren, det känns som om mitt hjärta är i halsgropen på mig när hans hand landar på handtaget. Dörren öppnas långsamt...

Wiie äntligen ett nytt kapittel!