Albus syskonfejd (SV)

Super bra =D

Mer!! ha det bra: D

Tack! Jag är hemma nu. (Roligt att du också ska dit.)


Ett lägerområde med stugby och jättebra badstarnd i Munsala (Finland)
Ska börja på nästa kapitel i morgon, ska bort på ett kalas snart.

Bra!:]

super bra!! nästa blir nog ännu bättre

Tror du verkligen det, Molly? Tack! Tja, vi får väl se.
Jag tror kapitlet kommer på helgen eller i början på nästa vecka.

oki! Och ja jag tror att nästa blir ännu bättre!

Får se, ska äta nu så jag måste logga ut, skriver lite sen.

oki hej då

Hej! Vet att det inte kommit något kapitel på jättelänge. Jag har haft väldigt fullt upp förra veckan, har haft besök av en brevvän från Pargas (i södra Finland), haft "världens största" städprojekt, varit till villan och varit på en teaterföreställning i Kyråboas m.m.
Men nu, efter två och en halv vecka (eller nåt sånt) får ni nästa kapitel, jag tror det är det längsta hittils...


KAPITEL 17


Albus är på bra humör, kvällen innan hade James kommit in i sällskapsrummet, sur och ilsken, efter straffkommenderingen. Trolldryckslektionen går bra, den allra sista timmen före jullovet. Han slänger i en skopa mald enhörningshorn i färgändrardrycken och går raskt vidare till ingefärsroten. Han lägger i den också och rör om några varv tills drycken blir ljust lila.
Klockan ringer, lektionen är slut, jullovet börjar.
"Var vänliga och lämna in ett prov på era drycker!" vrålar Professor Pole genom tumultet, alla är helt yra nu när jullovet tar sin början. "Läxa till efter lovet blir att läsa kapitel tjugo i Trolldryckens kraft, en handledning för nybörjare." Albus korkar igen sin flaska, tömmer kitteln med en besvärjelse han lärde sig för en vecka sen, plockar ihop sina saker, lämnar upp provet på drycken och går. Albus går upp i sällskapsrummet för att packa klart.

Nästa morgon stiger Albus upp tidigt med alla andra som ska åka hem över julen. De lägger på sig nästan alla kläder de har, eftersom det är snöstorm.
"Jag kommer blåsa bort i det här vädret", mumlar Kevin när de går ut ur det varma slottet. Han har Gryffindorhalsduken hårt lindat runt munnen så man hör knappt vad han säger.
"Jag med", säger Albus och sätter sig i en av de häst lösa vagnarna som ska föra dem till stationen. "Men jag tror att jag fryser ihjäl först." Kevin sätter sig också och ett par fjärdeårselever sätter sig tillsammans med dem. Vagnarna far iväg mot Hogsmeadstationen. Albus njuter av att sitta inne i de varma vagnarna, varma och varma, åtminstone varmare än där ute. Kylan ligger som ett täcke över dem. Efter en stund kommer de fram till stationen, det är en förfärlig trängsel då alla vill in på samma gång i tåget. Albus och Kevin väntar en stund innan de går in, annars skulle de bli platta som pannkakor, dessvärre hittar de ingen tom kupé. De bestämmer sig för att sätta sig i en kupé där Rose och hennes vänner sitter.
"Hur har ni haft det hittills?" frågar Rose. "Jag har haft det bra. Det här är förresten Lovisa", hon pekar på en tjej med långt blont hår. "Rebecca", hon har brunt, lockigt hår och en hel del fräknar. "Och Inez", en blyg tjej som har svart, långt hår och lite mörkare hy än de andra.
"Tja", börjar Albus. "Vi har nog haft det rätt bra, förutom några smågrejer." Albus och Kevin utbyter en snabb blick.
"Vadå för grejer?" frågar Rose.
"Inget särskilt", svarar Albus med en axelryckning.
"Säkert något som bryter mot reglerna", viskar Rebecca till de andra tjejerna.
"Vet du, det är faktiskt så vi inte har brutit mot några regler." ljuger Kevin.
"Säkert", säger Rebecca och himlar med ögonen, hon verkar vara den stöddigaste i gänget. "Vad heter du föresten?"
"Kevin", svarar han.
"Det är faktiskt sant", skjuter Albus in. "Det är inte så himla kul att krascha med en kvast." Albus hoppas att de inte ska förstå att de ljuger, han och Kevin verkar ha en tyst överenskommelse om att inte berätta sanningen om alla de nattliga utfärderna och straffkommenderingarna.
"Har du kraschat?" utbrister Rose förbryllat. "Du skulle ha sagt något."
"Det är lite svårt när man är i sjukhusflygeln", säger Albus.
"Jaha", säger Rose. Det uppstår en pinsam tystnad i kupén. Till sist säger Kevin:
"Knallkort?" med hoppfull min.
"Ja, gärna!" utbrister Albus och Rose ungefär samtidigt.
"Inga andra som vill vara med?" frågar Kevin men de svarar inte.
"Lovisa, vill du komma och spela?" frågar Rose. Lovisa sitter med en tidning i knäet. Albus kan nätt och jämt utskilja titeln Hört och Sett på framsidan. Lovisa vänder blad men svarar inte. Albus tolkar det som ett nej och det gör Rose också.
"Rebecca och Inez då?" frågar Rose och tittar på dem.
"Nja, jag tror inte det", svarar Rebecca och tar fram en bok. Inez rycker bara på axlarna.
"Kom nu bara Inez", säger Rose och ler vänligt.
"Okej då", säger hon blygt och sätter sig närmare Rose. De spelar i par, Rose och Inez mot Albus och Kevin. Rose och Inez vinner de tre första partierna, Albus och Kevin de fyra andra. När de slutat spela, Rebecca läst klart sin bok och Lovisa sin tidning knackar det på dörren.
"Något från vagnen?" frågar en gammal dam. Alla i kupén stiger upp för att söka reda på sina fickpengar. Albus köper en pumpapastej, en liten påse med Bettie Botts bönor, några surrande snaskbin och sju chokladgrodor. Det blir en galleon precis. De sitter och smaskar på alla godsaker en bra stund, Albus sparar ett surrande snaskbi, två chokladgrodor och fyra bönor. Han ska ge det till Lily. Han lägger Lilys godis i en påse.
"Föresten, vilket elevhem tillhör ni?" frågar Rebecca Albus och Kevin efter att ha ätit upp sin sista kittelkaka.
"Gryffindor", svarar Kevin. "Vilket är det för er då?"
"Jag och Inez går i Ravenclaw, Rose och Lovisa i Hufflepuff", säger Rebecca. Det råder en stunds tystnad. Mörkret har precis lagt sig. Kevin och Rose tittar ut genom fönstret, Inez lutar sig trött mot Lovisa som har tagit fram Hört och Sett igen, Rebecca pillar på sina naglar och Albus gör ingenting. Han hoppas att de ska vara framme snart.
"Jag ser perrongen!" utbrister Rose och hoppar upp. Albus rusar fram till fönstret. Han tittar ut och ser, en liten bit framför dem, den upplysta perrongen. Tåget saktar in, Albus tar påsen med Lilys godis och går ut i korridoren. Tåget stannar helt och dörrarna öppnas. Han stiger ut och tittar sig omkring efter sin familj. Först ser han dem inte, perrongen är fylld med folk. Han ser dem, där, längst bort i högra hörnet. Han går ditåt med snabba steg.
"Albus!" ropar Lily, hon springer mot honom med öppna armar och med världens största leende på läpparna. Hennes stora bruna ögon, så olika Albus, glittrar av glädje och lycka. Albus ställer sig på knä, breder ut armarna och omfamnar Lily.
"Åh Albus, jag är så glad att se dig", viskar hon. Hon kramar om honom lite hårdare. "Jag har saknat dig."
"Jag med", säger Albus. "Jag har en liten sak åt dig." Han släpper Lily och ger henne påsen med godis.
"Tack", säger hon och ler. "Åh, hej James!" Albus vänder sig om. Där står James, han omfamnar Lily. Glädjen inom honom sipprar sakta ut och byts istället ut till bittra och arga känslor när han ser James krama om Lily. Han undrar om Lily skulle krama om James på ett så kärleksfullt sätt om hon visste vad han hade gjort under terminen. Han är inte helt säker på att hon skulle tycka lika mycket om honom heller...
"Albus!" Han är bara svagt medveten om att hans mamma Ginny ropar på honom. Han stiger iallafall upp och går mot rösten. Han hör en till röst, sin pappa Harrys röst, han stirrar inte längre ut i tomma intet; han tittar på sina föräldrar. De ler, Albus ler också. Ginny breder ut armarna och omfamnar honom.
"Hur har du haft det?" frågar hon.
"Bra," svarar Albus. Han tänker inte berätta om bråket mellan honom och James. "Jättebra, hur mycket ni än har berättat om Hogwarts kunde jag inte föreställa mig det såhär." Han ler och övergår att krama sin pappa istället.
"Har du fått några kompisar?" frågar han.
"Ja, Kevin Longbottom", svarar Albus. "Jo, föresten, Kevin undrade om han får komma till oss någon gång under julen. Får han det?" Han slutar kramas och tittar bedjande på sin far.
"Klart han får", säger Harry. "Vet du var James är förresten?"
"Kramar Lily", mumlar Albus. "Titta, där är ju Kevin. Kevin!" Albus springer genom folkvimlet mot Kevin.
"Åh, hej Albus!" säger han.
"Vet du vad? Jag frågade pappa om du får komma till oss någon gång och han sa ja."
"Vad roligt!" Kevin ler, han vänder sig till sin mamma. "Det här är Albus." Han pekar på honom. "Jag hade tänkt åka till honom nån gång på lovet, om det går för dig."
"Det är klart att det går", säger hon, hon vänder sig till Albus. "Jag är mrs Longbottom, trevligt att träffas." Hon skakar hand med Albus.
"Albus!" ropar Ginny. "Vi ska åka nu!"
"Ses senare då, Kevin", säger Albus och går.
"Hejdå Albus!" Kevin vinkar, Albus vinkar tillbaka och går mot sin familj. James springer runt med Lily och deras föräldrar pratar med Ron och Hermione. Hugo betraktar tåget och Rose går mot dem från motsatta hållet. När alla är samlade går de ut från perrongen och ut från stationen. De vinkar av varandra och sätter sig i respektive bilar. Det bär av hemåt, Lily äter godiset hon fått av Albus.
"Fy!" utbrister Lily och spottar ut något. "Det var dammråtta." Hon grimaserar åt smaken men stoppar snart in en böna igen. Ginny och James har en häftig diskussion gällande ett varningsbrev från Hogwarts:
"... Andra året och de funderar redan på om du borde regleras!" gormar Ginny. "Om du inte skärper dig kommer de att förstöra din trollstav!"
James gäspar stort i protest.
"Vet du", fortsätter Ginny. "Du borde verkligen skämmas för var du har gjort! Det var verkligen... åh, jag hittar inte ord! Men du får verkligen inte stjäla McGonagalls hårnät igen. Hur bar du dig åt? Mitt i ett möte!"
"Manteln", mumlar James.
"Manteln hit och manteln dit!" vrålar Ginny. Albus stoppar fingrarna i öronen men det hjälper inte. "Du är ju värre än Fred och George! Varför gav du honom överhuvudtaget din osynlighetsmantel, Harry?"
"Älsklig, lugna ner dig", säger Harry. "Du låter som Molly, jag var faktiskt också på vippen att bli reglerad under mitt andra år."
"Va?!" ropar Ginny.
"Ja", säger Harry lugnt och svänger in på en sidoväg. "Minns du inte att vi, jag och Ron, körde in i Det piskande pilträdet med Ford Anginan?"
"Ja", mumlar Ginny och ler. "Alla stirrade på er när ni kom in i Stora salen."
"Det piskande pilträdet är roligt", skjuter James in. "Jag skulle gärna hänga i det igen..."
"Va?!" avbryter Ginny. ”Vad menar du med igen?" James svarar inte. Det hänger en pinsam tystnad i bilen. Lily äter upp sin sista chokladgroda, hon tittar på kortet. Hon ger ifrån sig en ljudlig inandning och sätter händerna för munnen.
"Pappa..?"


Ännu ett kapitel klart, hoppas ni gillar det.