En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Kapitel 33
Rose
- Godmorgon klassen, säger Professor Longbottom och låser upp dörren till växthuset.
- Godmorgon Professorn, svarar vi andra i kör och går in och sätter oss vid det jordiga borden.
Lukten av blöt jord och gödsel fyller den fuktiga lektionssalen. Professorn harklar sig och tittar sig lite nervöst omkring. Jag ler ett snett leende. Mamma och pappa har berättat att Professor Longbottom alltid har varit nervös av sig. Någonting som inte märks när han kommer över någon kväll på sommarlovet. Då kan han sitta och prata i flera timmar. I och för sig så dricker han oftast whiskey till men ändå.
- Idag vill jag att ni ska ska läsa uppslag sexton i boken. Det handlar gälgräs. Sedan vill jag att ni ska skriva en uppsatts på tre pergament rullar om hur gälgräs ser ut, hur det luktar, känns och vad de kan användas till. Uppsatsen ska sedan in till mig vid nästa lektion, vilket är om två dagar, säger Professor Longbottom.
En kille från Hufflepuff räcker upp handen.
- Hur ska vi kunna få det till tre pergament rullar? frågar han med ett flin på läpparna.
- Använd stora bokstäver, kontrar Professorn och killen slutar flina.
Jag är säker på att han ville sätta Neville på plats.
- Om det inte är några mer frågor så rekommenderar jag att ni börjar läsa. Precis som Mister Walker påpekade så är det tre rullar som ska skrivas. Ni behöver därför hinna läsa så mycket som möjligt för att klara av uppgiften. Och den som inte lämnar in tre rullar får poängavdrag och ett sämre betyg. Tänk på att ni går i sjätte klass. Tre rullar är inget om man jämför med rullarna på F.U.T.T, säger Professorn.
Helt plötsligt får alla väldigt bråttom. Salen fylls av ljudet från böcker som öppnas och sidor som vänds. Sarah lutar sig fram emot mig.
- Där rök min kväll med Albus, suckar hon.
Jag himlar med ögonen och fokuserar sen blicken på de små bokstäverna i boken. Lektionen flyter på och ett par minuter innan vi slutar öppnar Professorn munnen.
- Finns det några frågor om det ni har läst innan vi slutar? undrar han.
En tjej ifrån Ravenclaw räcker upp handen.
- Har Professorn någon gång sett en person använda gälgräs? frågar hon.
Professor Longbottom nickar.
- Det var under mitt fjärde år här på skolan. Hogwarts var värd för Turneringen i Magisk Trekamp och den andra uppgiften skulle ske under vattnet. En av deltagarna använde sig av gälgräs. Efteråt berättade han för oss hur gälar hade växt ur hans hals. Behöver jag berätta vem det är eller har ni någon gissning? undrar han.
- Harry Potter, svarar de andra i kör.
- Mycket riktigt. Harry Potter. Lektionen är nu slut. Ställ in stolarna och glöm inte att de tre rullarna ska vara inlämnade i övermorgon, säger Professorn.
Vi plockar ihop våra saker och lämnar växthusen.
-Har din farbror någon gång pratat om gälgräset? Det måste ha känns konstigt att gälar växte fram på halsen, säger Sarah.
Jag skakar på huvudet.
- Han pratar faktisk inte så mycket om turneringen. Jag tror att det har med att Cedric Diggory blev dödad av Voldermort precis framför honom, säger jag.
Hon nickar.
- Men han har kvar pokalen. Den står i hans arbetsrum. Ingen får röra den och ingen påpekar den, utan den står bara där. Och pengarna gav han till farbror George och farbror Fred så att de kunde öppna sin skämtaffär.
- Heter inte din kusin Fred? undrar Sarah.
Jag nickar.
- George och Angelina döpte honom efter farbror Fred som dog i sista slaget. Han och George var tvillingar, säger jag.
Min vän lägger armen runt mina axlar.
- Din familj har varit med om så mycket. Jag förstår inte hur ni klarar det, suckar hon.
Jag ler.
- Vi har underbara vänner som stöttar oss. Dessutom har allt det där gjort oss väldigt nära som familj, säger jag.
Sarah kramar om mig. Jag tittar på mitt armbandsur.
- Jag måste gå. Jag ska möta Adrian. Vi ses sen, säger jag och skyndar iväg.

Sarah
Jag suckar och läser om uppslaget för säkert tionde gången. Tre rullar. Tre rullar! På två dagar! Det är sjukt. Ikväll skulle jag egentligen ha träffat Albus men jag var tvungen att ställa sin, på grund av örtläran. Jag såg att han blev sur men vad kan jag göra? Jag vill ha bra betyg. Men tre rullar! Jag som skriver med så små bokstäver dessutom, jag kommer ju kunna skriva allting på en och en halv rulle. Jag slår surt ihop boken. Någon skrattar bakom mig. Jag känner igen skrattet.
- Vad vill du James? muttrar jag.
- Inget speciellt. Jag tänkte bara hålla dig sällskap men nu vet jag inte ifall jag vågar, svarar James.
Jag suckar och klappar på platsen bredvid mig i soffan. Han sätter sig ner.
- Har det hänt något? frågar James.
- Jag var tvungen att ställa in med Albus på grund av att vi fick en uppgift i Örtläran, suckar jag. Men jag vill inte prata om det mer. Vi kan väl prata om dig istället?
- Om mig? Ja, varför inte. Jag gillar att prata om mig själv, säger han.
Jag himlar med ögonen. Ett par fnissande tjejer kommer in i sällskapsrummet. De fnissar ännu mer när de får syn på James. En av dem, en tjej med långt brunt och stora, gröna rådjursögon tittar extra mycket på honom och ler flörtigt. Jag tittar på James och ser hur han tittar in i eldstaden och ignorerar tjejen. Tjejerna slutar fnissa och tittar förvirrat på varandra. Sedan går de upp till sin sovsal.
- På en skala ett till tio, hur jobbigt var de där? frågar jag.
- Inte så jobbigt faktiskt. Jag tänkte på Millie och de andra tjejerna försvann, svarar han.
Jag känner hur stolt jag blir. Han tar verkligen åt dig det som jag lärt honom.
- Jag behöver inte lära dig någonting längre. Du har blivit pojkväns potential, säger jag.
James tittar förvånat på mig. Som om han precis insåg detsamma. Vi behöver inte ha några hemliga möten längre. Vi kan vara med dem vi är tillsammans med istället. Vilket är bra.
- Det påminner mig om en sak, säger James och plockar fram en ask ur jackfickan.
Han räcker fram asken.
- Som tack för hjälpen.
Jag tar asken och lyfter på locket. Det jag ser är ett silvrigt armband. Det är inget speciellt med det. Men det är bara så fint. Enkelt. Jag ställer asken på bordet och kramar om honom.
- Tack, säger jag och kramar om honom lite hårdare.
Trots att jag inte kan se hans ansikte vet jag att han ler. Det går en stund innan jag märker hur kramen blir... mer avslappnad. Alldeles för avslappnad. Jag harklar mig och släpper taget.
- Du har möjligtvis inte sett skymten av Rose? undrar jag och byter ämne.
James skakar på huvudet och jag suckar.
- Hon har väl fastnat hos Adrian, säger jag och lutar mig bakåt i soffan.
James rynkar sin panna.
- Adrian? Du menar killen som hon var otrogen med? Jag visste inte att de var tillsammans, säger han.
Jag nickar och ler retsamt.
- Man missar mycket när man är kär, säger jag och knuffar honom på axeln.
James rodnar och jag skrattar. Han tittar på klockan.
- Jag måste gå och fixa en sak till min träff med Millie. Vi får prata mer senare sen, säger James och ställer sig upp.
Jag nickar och han går iväg. Jag suckar. Lutar mig fram och plockar upp boken igen. Det är väl lika bra att jag fortsätter med mitt pluggande, jag menar, jag har ju inget annat för mig.

Jättebra! ^^
Men jag vill av någon underlig anledning att James och Sarah ska bli tsm
Haha, awesome kapitel i vilket fall som helst!
Fortsätt såhär, unga författarinna
^_^

Awsome!¡!¡!¡!¡!

S.U.P.E.R.B.R.A.

Håller med om det Men det skulle ju vara lite synd om Albus då... Men det för han tåla^^
Underbart kapitel med Neville som fick lite plats^^

Åh!!!!!! Superdupermegaunderbartawsome!!!! Och det där räcker inte för att beskriva hur bra det är!

den var bra

SUPERBRA!!!!!!!!!!!!!!

Super Jag vill att Albus och Sarah ska göra slut, så att det blir Sarah och jamea

Hur kan du tycka det Elma? :O
ALBUS OCH SARAH FOR EVER!!! ♥