Rollspel från värld till värld

Klaus tittade upp mot palatset, hur kunde folket vara så glada? Skulle även alla i mystic falls bli så lättade då Klaus försvann för all framtid, eller, om han försvann. Han var odödlig just nu i alla fall, men förmodligen skulle han ändå dö någon gång.
"Jag tänkte att du ville ha?"sade Neil försiktigt och sträckte fram en kycklingklubba som han hållit i. Klaus tänkte säga att han ville vara ifred men ångrade sig och tog motvilligt emot kycklingklubban.
"Jag såg vad din mor gjorde", sade Klaus och Neil nickade. "Min far var likadan."
"Vad hände med honom?"frågade Neil.
"Jag dödade honom."

"vi bygger upp allt igen" sa Kahlan och han nickade
"ja det gör vi. Och vi kan ge folket det lugnet de behöver" sa Richard och så på Kahlan
"jag vill besöka Aydril" sa han och gick mot slifen
"jag letar upp Klaus och ser om han vill följa med" sa Kahlan och gick efter honom och Richard gick in till matsalen
"jag följer med" sa Cara utan att han säga något
"hur visste du?" frågade han roat
"jag såg det på dig" sa hon
"jag ska till Aydril" sa han
"jag följer med" sa Zedd och han nickade och de gick mot slifen

Klaus såg Kahlan komma, han ställde sig upp och lade huvudet på sned då hon kom.
"Vad vill du?"frågade han men Kahlan såg bara lugnt på honom.
"Vill du följa med till Aydril?"frågade hon vänligt och Klaus ryckte på axlarna.
"Jag har inget annat att göra", sade han och följde med henne till de andra. "Vem är det då?"

Kahlan skrattade lite "det är en stad, min hemstad. Alla bekännare och trollkarlar har bott där" sa hon leende. Richard väckte slifen
"herre" sa den silvriga kvinnan "vill ni resa?"
"ja vi vill resa till trollkarlns fästning" sa han och slifen nickade och Richard vände sig till Klaus
"när du färdas i Slifen måste du andas in henne annars kan du dö och i det här fallet spelar det ingen roll om du är odödlig, det här är speciell magi" sa Richard och hoppade i brunnen och andades in slifen. Han vet inte hur lång tid det tog men han stod snart i fästningen och han tog ett djupt andetag och andades in luft och väntade på de andra

Klaus suckade, himlade med ögonen och gjorde som Richard sade, han hade ingen lust att börja käfta emot honom. magi hit och dit hade han ingen skillnad med, han hade överbeträffat det flertal gånger än vad Richard kunde räkna.
"Det här var ju...fint", sade Klaus ironiskt och såg på Richard.

Richard såg på Klaus men sa inget, de andra kom snart
"fästningen verkar ha klarat sig helt okej" sa Cara
"det är för att magin skyddar den" sa Zedd och Richard nickade och såg på dem
"ja nu ska vi bara ut genom avskärmningarna" sa Richard och såg på Nicci "tar du några av dem så tar jag de andra" sa han och tog Kahlan och Cara i handen och tog med dem genom avskärningen och tog sen tag i Klaus innan han hann protestera och släppte honom sen
"jag vill se palatset" sa Kahlan
"jag tänker se att alla föremål i fästningen är okej" sa Zedd
"jag följer med dig, de finns skärmar du inte kan ta dig igenom själv" sa Nicci och Nathan och Verna stannade med dem
"du får gärna följa med oss Klaus" sa Kahlan leende och de började gå mot palatset i marmor och Richard såg dödskallarna som satt på spetten
"du gjorde ett bra intryck med dem Richard" sa Cara och log och Richard nickade och de klev in

Klaus suckade.
"Hur kan ni vara så glada jämt?"frågade han och tittade sig omkring, det var inte precis vackert där som han hade hoppats på. Han förstod heller inte hur de kunde le åt varandra och komma så bra överens, de verkade ju vara helt fästa vid varandra. Klaus skulle inte klara en dag att vara på det sättet, han skulle ha tagit sitt liv för länge sedan om det vore varit möjligt.

Richard såg på Klaus
"vi ser det posetiva i live och försöker att le. Jag lovar att vi inte alltid är såna här men nu har vi en anledning att le vilket vi knappt har haft på tre år" sa Richard och såg på Kahlan
"hjälper du mig fixa det?" sa hon och Richard nickade och sökte kontakt med sin haana och började sen fixa palatset så att det såg ut som det gjort förr.
"tack, jag har så många minnen här ifrån" sa hon och började gå runt. Richard bestämde sig för att gå ut ur palatset och se sig runt i staden

Klaus tittade sig omkring, han hade gillat stället mer då det varit i ruiner men han sade ingenting. I stället började även han vandra runt bara för att han inte hade något annat att göra, hur länge skulle de ens stanna i den här världen? Kanske för alltid, det hade väl varit meningen att de skulle hitta den där Kahlan och nu då de hittat henne så kanske de alla borde åka hem?

Richard såg på staden som låg helt öde. Han saknade livet i den, alla människor som brukade vara här. Men han antog att de skulle komma tillbaka, i alla del de som levde nu när kriget var slut. Han vände tillbaka till palatset och letade upp Kahlan och Cara och log
"vi kanske ska se hur fästningen mår" sa Kahlan och han nickade och de gick upp till fästningen på toppen. De gick in och hittade de andra som hade börjat hela fästningen. Richard bestämde sig för att utforska den och lämnade de andra, han gick igenom de avskärmningar som ingen gått igenom innan honom på 3000 år. Han kom fram till rummet där han hittat sina kläder och han studerade föremålen som låg där. Han såg på väggarna med skriften på och började läsa