Rollspel: Marodörernas tid

"Du är en lojal vän, det är en seger i sig!", sa han till Sirius. "Bus kan man komma långt med, man kanske startar en butik med skämtartiklar!", sa han och log emot Sirius. "Men du, du får mig att låta som värsta nörden, Padfoot!", skrattade han och log emot sin vän.

"Ja det är väll det, och du vet att jag alltid ställer upp för mina vänner?" sa jag med ett leende. "Det är ingen dålig ide, Moony, jag kanske ska starta en butik. om du lovar att inte stå där och tala om för alla hur hemksa alla produkter är!" sa jag och såg på honom. "Men du är en liten nörd, men jag gillar dig ändå. vi är ett gäng av en som alltid gör bus, en som alltid pluggar, en som knappt kan något och så James som ja...ja vad är James egentligen?" sa jag och försökte komma på något

"En kvinnotjusare?", föreslog Remus och skrattade åt kommentaren. "Jag skulle väl aldrig klaga på allt?", frågade han och försökte se stött ut.

"ja det eller Bambi" skrattade jag och tänkte på att James hatade när jag kallade honom Bambi. "Nej då absolut inte...du skäller ju bara på oss så fort vi gör ett bus på skolan, hur skulle det inte låta om jag startade en butik som gjorde att andra elever kunde göra bus och skolka från skolan?" sa jag och höjde ett ögonbryn

"Det skulle låta awesome!", skrattade Remus och lade armarna i kors. Hans humör sjönk när han såg ut genom fönstret. Det började bli mörkt. Han bet sig nervöst i läppen och knöt händerna.

"Ja visst skulle det" sa jag och stämde in i skrattet men såg sedan på Remus som tystnade och jag märkte hur hela hans kroppspråk ändrades och jag såg ut genom fönstret.
"Vi finns där för dig. oroa dig inte." sa jag och gav honom en broderlig kram och såg på honom.
"Ska vi gå ner till Prongs och Wormtail?" frågade jag och såg på Remus

Remus såg ut genom fönstret igen. "Tack, och vi gör nog det. Dom tror väl att vi har dött här uppe, eller bildat en enstöring-pakt eller liknande", sa han och kramade Sirius axel innan han reste sig.

jag nickade mot Remus. jag hoppades han mådde lite bättre, jag visste hur mycket han hatade förvandlingarna.
"Ja de tror väll att vi har övergivit dem." skrattade jag och drog upp Remus på fötter och gick sedan ner till uppehållsrummet där de andra satt och Peter såg hur glad ut som helst och jag antog att han hade vunnit igen och James såg förvånat på oss
"saknat oss, Prongs?" sa jag och log

Remus flinade och rufsade om James redan rufsiga svarta hår. "Uppenbarligen!", sa han lugnt. Peter log emot honom och berättade att han vunnit. "Grattis, uppmuntran gör skillnad!", svarade han.

jag log och slängde mig i soffan och såg på mina vänner.
"Är ni redo för äventyr?" frågade jag och såg på dem med ett stort leende