Edórea PRS Vidomina & Medi

"Precis. Jag måste spela en viss roll som båda Léllos och Sollél.." Sa hon och log svagt.
"Men jag tror Léllos är roligare för då kan jag röra mig mer fritt...." Hon funderade.
"Tja det kommer ta någon vecka eller kanske tre. Jag vet inte. Men ja vi kommer att stanna eftersom hästarna måste vila. Vi kanske kan stanna vid någon bondes gård eller varför inte i Pinburg eller Parth som är de större städerna?"

"Det låter mycket. Att ha två liv sådär. Har du någonsin avslöjat dig? Jag menar.. är det någon som vet om att du är båda karaktärer?" Sylvia sträckte sig efter flaskan med vatten för att ta sig en klunk hon med. "Vecka eller tre.. Det låter bra. Jag har aldrig rest såhär långt. Så det är stort för mig det här."

"Ja det är klart vet om båda liv. Men de har svurit en ed att inte tala om det och jag vet att de håller sitt ord." Sa hon och log sedan ömt.
"Inte nog med det vi har ju all världens tid egentligen."

"Ja.. Såklart. Dina vänner förstås, de vet om?" Sylvia gav ifrån sig ett litet skratt. "Ja.. Vi har ju det. Det är inte som att jag har bråttom någonstans!" Sylvia skrattade igen och såg mot Sollél till vägen igen. De rörde sig på vägen mellan träden på vardera sida. Solens strålar kastade ett behagligt ljus. Än hade det inte blivit särskilt kallt tyckte alven.
"Du har rest den här vägen förut, visst?"

"Jag skulle inte kalla dem för vänner drekt. Mer allierade" Hon såg hur hon ledde hästarna och nickade sakta.
"Jo jag har vandrat på denna väg många gånger. Jag försöker göra den här resan minst två gånger om året men det kan bli fler. Jag trivs i min stuga förstår du..."

Sylvia funderade på hennes Solléls ord. Allierade? Ja, det var väl ett sätt att tala om sina vänner. Men av det hon hade förstått, så verkade magikern trivas bra i sitt eget sällskap. "Två gånger om året? Är det alltid samma sak du gör då? Dina ärenden och möten du ska ha?"

Hon öppnade ögonen och nickade sakta.
"Ja men jag kan även dra mig åt andra hållet. Jag måste ha olika saker förstår du. En magiker kan inte enbart förhålla sig till ren magi. Ibland måste jag ha örter och bär som växer på specifika platser. En ört och bär som jag är så nyfiken på finns bara hos er. Åh jag är så nyfiken nu."

Sylvia nickade långsamt. Hon var trött, det hade hon inte känt tidigare, men nu när ivret inför färden hade lagt sig, gäspade hon och skruvade rastlöst på sig. Funderade på när nästa stopp skulle vara och vem de skulle möta.

"Är du trött så kan jag ta tyglarna och du får vila lite...." Sa hon milt och log lite.
"Annars kan du få någon uppiggande formel över dig om du är sugen.." Hon tog flaskan och drack av vattnet.

Sylvia räckte över tyglarna till Sollél utan att säga något. "Ja, jag vilar ett tag..", sa hon och satte sig tillrätta för att sedan blunda och vila blicken ett tag. Hon gäspade igen och somnade strax därpå.