Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

"Jag kan förklara senare", sa Albus och smekte hans kind. "Kan inte vi bara hångla lite nu?"

Albus, Albus, Albus.
I LOVE YOU

HÄMTA COLIN! Tusan...han är död... men skitsamma! Kan ju hämta en kamera...

Väldigt nice kapitel! Det är lite ritualmässigt när han bränner ciggpaketen och kastar tändaren. Och deras dialog på slutet är bara bäst!

Imorgon fyller denna fina underbara och inspirerande människa 25 år, ja jag menar naturligtvis Sam Clemmett som först spelade Albus i Cursed Child i London och nu på Broadway!! Så därför firar vi med ett nytt kapitel då jag inte hinner skriva imorgon ^^


_____________________________________________

Kapitel 43 - Scorpius

En vecka hade gått sedan terminen började. Scorpius hade skrivit till sin pappa och frågat om de kunde träffas i Hogsmeade, så han kunde fråga om det han hade erbjudit Albus och Max. Han skickade ett svar och de kom överens om att träffas i helgen.

Scorpius träffade sin pappa utanför Tre Kvastar när lördagen gled in. De beställde varsin honungsöl och satte sig vid ett bord.
"Så du hade något du ville fråga om, inte sant?" sa Draco.
"Ja. Er... alltså." Scorpius visste inte hur han skulle förklara situationen. "Det är så här att... Max har blivit utkastad från sitt hem. Och... Albus föräldrar tog inte nyheten så bra, så han känner sig inte heller så bekväm hemma just nu. Så min fråga är... skulle de kunna få bo hos oss? Bara tillfälligt alltså!"
Draco blev tyst en stund. Hans reaktion tydde på att det var den sista frågan han förväntade sig.
"Alltså..." sa han och pausade. "För min del är det helt okej. Men jag kan inte lova något. För det första så måste jag prata med Albus föräldrar, eftersom han fortfarande är minderårig. Tar vi honom utan deras tillstånd räknas det som kidnappning. Sen måste jag först och främst prata med farfar. Du vet ju hur han är."
"Åh..." sa Scorpius och tittade ner. Det hade han inte ens tänkt på. Hur ska han kunna bo ihop med sin pojkvän med hans homofobiska farfar, före detta dödsätare, i samma hus? "Jag förstår."
"Jag behöver inte säga exakt som det är förstås", sa Draco lugnande.
"Det är bara tillfälligt", klargjorde Scorpius.
"De är välkomna att stanna så länge de behöver för min del.Du behöver inte oroa dig."
"En sak till också", sa Scorpius. "Max har sagt att hon tänker hoppa av skolan efter den här terminen. Så isåfall kommer hon stanna hos oss medan Albus och jag är i skolan."
Där fick han avbryta sig själv. Hur visste han att Albus räknade med att stanna i skolan?
"Som sagt, vi får se hur det blir", sa Draco.

De lämnade ämnet och gick vidare till att prata om skolan, och vad Scorpius hade tänkt göra efter att ha tagit examen, innan det var dags att återvända till slottet.

Nu återstod bara att tala om läget för Albus och Max. Det var åtminstone planen. När han var tillbaka i slottet fick han syn på dem i ett hörn. Ingen av dem verkade lägga märke till hans närvaro. Max hade sitt ansikte lutat mot Albus bröstkorg medan han kramade om henne. Han strök hennes rygg medan det hördes att hon grät. Scorpius tittade på dem ett tag. Därefter suckade han och gick mot sovsalen.

Synen han fick på Max och Albus fick honom att glömma bort vad han egentligen skulle säga. Det var första gången på väldigt länge han såg de tillsammans sådär nära. Första gången efter att de gjorde slut alltså. Han försökte skaka av sig tankarna och fokusera på det viktiga men det gick inte.

Han hade satt sig i sin säng med en anteckningsbok han i trettonårspresent fick av sin mamma, och skrev ner alla sina blandade känslor, innan han hörde dörren öppnas.
De bekanta fotstegen klev in, medan Scorpius fortsatte skriva. Fotstegen närmade sig och tillslut hade Albus satt sig mittemot honom. Han viftade långsamt med handen framför ögonen på honom. Scorpius gav honom en seriös blick.
"Du är sen", sa han och fortsatte anteckna.
"Jo jag vet", sa Albus. "Det var Max. Hon mådde inte så bra."
"Tur för henne att hon har en axel att gråta mot då", muttrade Scorpius utan att slita blicken från sin bok.
"Vad är det med dig, Scorpius?"
"Ingenting", sa Scorpius, medveten om att han kanske överreagerade.
"Hon är gravid, Scorpius!" sa Albus. "Hon får sina humörsvängningar och vi är de enda som kan ställa upp för henne."
Scorpius slog ihop sin anteckningsbok och lade ifrån sig den.
"Förlåt. Men jag såg er två och... jag var lite rädd att ni... kanske-"
"Jag vet vad du tänker säga", sa Albus och tog honom i handen. "Du behöver inte vara orolig, det kommer inte bli något mellan mig och Max igen. Hon bär mitt barn och jag har lovat att vara delaktig. Inget mer än så."
"Bra", sa Scorpius medan Albus masserade hans hand.

"Hur var mötet med din pappa föresten?" sa Albus efter en kort tystnad. "Kom ni fram till något?"
"Jo just det", sa Scorpius och försökte tänka ut en bra förklaring. "Alltså... pappa sa att det var okej för hans del. Han ska bara kolla med farfar först."
"Han behöver inte veta att vi är ihop", sa Albus hastigt. "Vi kommer på en bortförklaring!"
"Det är en sak till också." Albus satt tyst och väntade på vad Scorpius skulle säga. "Vi måste kolla med dina föräldrar om det är okej."
Albus tittade ner upprört.
"Jag visste det", sa han och skakade på huvudet. "Men jag skiter i vad de säger. Jag rymmer hem till dig!"
"Om du gör det har de rätt att anmäla min pappa för kidnappning."
"Jag säger upp mig som deras son!" sa Albus desperat. "Jag ska ju ändå skaffa en egen familj."
"Det kommer de inte tillåta, Albus. Det är deras beslut att säga upp sig som vårdnadshavare."
"Ha! Det kan du ju snacka med min pappa om."
Scorpius tittade bekymrat på sin pojkvän.
"Är det något-"
"Men jag frågar dem. Sen får vi se hur det blir."

Lucius kan dö..

Hoppas Ginny får något att säga till om! Hon verkade ju ta det hela bättre än Harry ... bra kapitel som alltid!

Suuuuuuuperbra som vanligt! Hoppas nu Ginny tar det bra och säger ja. Hoppas hoppas hoppaaas! Men som vanligt blir det väl något strul... Livet är hårt.

Kapitel 44 - Albus

Professor Predington hade meddelat rektorn om allt. Alltifrån situationen och planen de hade, så Albus, Max och även Scorpiua hade skickats till McGonagalls kontor.
"Ja, ni vet säkert varför ni är här", sa McGonagall. Alla tre nickade. "Och enligt professor Predington så är er plan att alla tre ska bo på Malfoys herrgård, stämmer det?"
"Det är inte helt bestämt än", sa Albus. "Men det är vad vi räknar med."
"Nå ja. Oavsett vad så måste ni klargöra hur ni vill göra med skolan."
"Jag tänker hoppa av", sa Max innan McGonagall hann tillägga något mer.
"Jaså?" sa hon. "Nå ja. Det får du och jag talas vid om senare. Ni då, pojkar? Hur har ni tänkt er kring det här?"
"Om det inte finns någon bättre lösning vill jag också hoppa av", sa Albus och tittade tveksamt på Scorpius som bekymrat skakade på huvudet.
"Ja, förutom det så finns det två alternativ", sa McGonagall. "Ni behöver inte bestämma er nu, men ni kan åtminstone fundera över saken. Det ena alternativet är hemundervisning. Ni får alltså era-"
"Jag vet vad hemundervisning är", avbröt Albus. "Men fortsätt. Vad är det andra alternativet?"
"Det andra alternativet är att ni återvänder till Hogwarts som vanligt, men åker hem till barnet under helgerna. Sen får miss Copperfield naturligtvis vara med och tycka till vad som blir lättast."
"För mig spelar det ingen roll", klargjorde Max.
Albus satt tyst och funderade en stund. Han visste vad det var han ville, men vad som var bäst för honom var oklart.
"Vi kanske kan vänta med att bestämma oss tills det är klart vart vi ska bo", föreslog Scorpius.
Albus höll med honom.
"Precis", sa han och nickade. "Vi ska fundera på saken."
"Utmärkt", sa McGonagall. "Men vänta inte för länge bara."

* * * * *

Några dagar senare kom Scorpius inrusande i sovsalen med ett brev i handen.
"Albus", sa han och satte sig i Albus säng mittemot honom. "Pappa har pratat med farfar. Ni får komma och bo hos oss! Alltså för vår del då."
"Så bra", sa Albus halvmuntert. "Då återstår bara att lyckas övertala mina föräldrar."
"Har du... pratat med din pappa nånting? Efter att ni bråkade, menar jag."
"Nej", sa Albus och ville inte gå in på det heller. Han hade sammanfattat den historien för Scorpius, men inte talat om vad hans pappa sa till honom.
"Du... du kanske kan skriva ett brev? Eller kolla med din mamma först", föreslog Scorpius.
"Jag skriver ett brev till båda", sa Albus. "Ber dem att träffas och prata."
"Är du säker på att du vill det då?"
"Det blir nog bäst så."
Albus kände egentligen inte för att prata med dem öga mot öga. Men hade han frågat dem skriftligt skulle de inte känna av hans desperata bön.

"Har du tänkt något föresten?" sa Scorpius efter en stund. "Om hur du vill göra med skolan?"
"Lite grann", sa Albus och tittade ner. "Men jag har inte tagit ett beslut än. Eller alltså... det jag vill är ju att få vara med mitt barn så mycket som möjligt. Men jag måste också tänka på vad som blir bäst. Ska jag plugga hemifrån så kanske jag blir distraherad."
"Du har en poäng", sa Scorpius och nickade. "Jag tror det blir lättast att lämna allt i skolan, så du endast kan fokusera på ungen hemma."
Albus höll helt med honom trots att han fortfarande var tveksam.

* * * * *

Albus hade gjort som han planerade. Han skrev ett brev till sina föräldrar och bad om en träff i Hogsmeade inför den kommande helgen. De svarade och kom fram till att det skulle bli idag.

"Hej Albus", sa hans föräldrar när de steg in på Tre kvastar och satte sig mittemot honom.
"Albus, först och främst vill jag bara be om ursäkt för det jag sa", sa hans pappa. "Du vet, mamma och jag har pratat om det här. Vi förstår om du vill behålla barnet, men då måste vi bygga upp den plan."
"Det är lugnt, jag förlåter dig", ljög Albus. "Det var precis det jag ville prata om. Scorpius pappa har tillåtit mig och Max att flytta in i Malfoys herrgård."
"Vänta... menar du allvar?" sa hans pappa. "Ska du dra in Scorpius i det här också?"
"Det var hans idé!" sa Albus irriterat. "Och han är min pojkvän så han är faktiskt också en del av min nya familj."
"Det här får vi alla prata ihop oss om", sa hans mamma som verkade hålla med sin man.
"Nej, Ginny. Inte en chans att vi släpper iväg vår son till det där stället!"
"Jag har varit där en gång", påminde Albus i syfte på Astorias begravning. "Det är inget fel på det."
"Vi kan annars fixa så att ni kan bo hos oss", erbjöd Ginny.
"Nej!" envisades Albus, som inte ens ville föreställa sig tanken. "Vi vill uppfostra vårt barn i lugn och ro på en trygg och stillsam plats."
"Trygg?!" ifrågasatte Harry. "Kallar du herrgården trygg?"
"Scorpius växte ju upp där, så du kan fråga honom", sa Albus otåligt. "Plus att det bara blir över loven och sen är jag myndig, och då har jag rätt att bestämma själv."
"Albus", började Ginny för att hindra sin man från att tillägga något. "Jag förstår att du hemskt gärna vill det här. Och du har rätt. När du är sjutton är det upp till dig. Men tillsvidare måste pappa och jag prata igenom det här." Hon gav Harry en ilsken blick innan han hade chansen att avbryta henne. "Och sen måste vi kontakta Draco, så ha inte för höga förväntningar."
"Jag visste det", suckade Albus. "Isåfall säger jag upp mig som er son."

Kan man typ göra det? Säga upp sig från att vara någons unge?
Men Harry är en idiot.. en jävligt stor idiot... vad tusan hände med honom?
Har börjat gilla Max, hon verkar cool och bra McGonagall!
Och yey till ett nytt kapitel!

Jättebra kapitel. ♥

Harry är en riktigt idiot. Bara för vad som hände honom där och att (sjunde boken)

betyder det inte att det inte är säkert där.

Tyvärr, Albus, tror nog inte att det går att säga upp sig som någons barn. Men önskar det. Hoppas det blir bra nu!