Vänskapen mellan Cho och Hermione

Oj jag tänkte att det var dem som spelade i quidditchmatchen!

Vad bra fangiction! Jag typ längtar! Och det är så tråkigt att alla kallar Cho förädare!

Ååå, vill bara ha ett till kapitel att läsa!!!❤

Tack allihopa!

Jag jobbar på kapitel 17
Jag hoppas att det kommer innan söndag! (Om jag skriver/hinner skriva klart det imorgon)

tack Ida_Cho och Ebba_Hermione ni har räddat mitt jullov

Tack tuvaF

Super längtar till nästa!

Även om söndag redan har gått så hoppas jag att du snart skriver, men känn ingen press! Längtar till nästa kapitel.

Förlåt... Här kommer ett sent kapitel 17

Kapitel 17
Chos perspektiv

Det var inte kul att vistas i sjukhusflygen. Madam Pomfrey hade sagt att jag kund räkna med ungefär 5 dagar till där, eftersom hon var tvungen att kolla satt jag var helt okej. Nu satt jag upp och hade precis läst genom läxan i Försvar Mot Svartkonster som Luna hade hämtat hos professor Flitwick.
"Miss Chang. Du borde inte anstränga dina ögon" Madam Pomfrey kom ut från sitt kontor. Jag suckade.
Dörren slogs upp och in kom Professor Mcgonagall tätt följd av Hermione.
"Professor Dumbledore hälsar", sa Professor Mcgonagall och gav mig en perglamentrulle. Sedan vände hon på klacken och marscherade ut.
"Cho. Hur mår du idag?" frågade Hermione och kramade mig.
"Bättre", svarade jag och rullade upp perglamentrullen. Madam Pomfrey gav mig en blick och jag räckte över perglamentrullen till Hermione och hon läste:
"Miss Chang. Efter det som hände vill dina föräldrar avskeda dig från Hogwarts. Jag har bokat ett möte med dem och vill att ni är utanför mitt kontor på Onsdag klockan 8. Personligen tycker jag inte det är nödvändigt att sluta men vi får komma överens.
MVH Professor Dumbledore"
Jag suckade igen.
"Det är inte roligt när du är här", sa Hermione. "All stämning typ försvinner".
Jag log.
"Bara 5 dagar kvar här", sa jag. "Fast jag hade givetvis föredragit att vara med er andra. Eller med dig".
"Jag hoppas verkligen inte att du slutar på Hogwarts", sa Hermione sorgset.
"Det hoppas inte jag heller", svarade jag. "Men det är ju inte upp till mig".
"Men om dina föräldrar får se att man inte måste sluta pågrund av skador då?" föreslog Hermione. "Om du får ha typ någon 'försvars-vittnare'?"
"Som vem då?" frågade jag.
"Kommer strax", sa Hermione och lämnade sjukhusflygen.

Efter ungefär 3 minuter var hon tillbaka med Cedric och Harry bakom sig.
"Halloj", sa Cedric och sken upp när han såg mig. Harry log mot mig och jag log tillbaka.
"Om du vill så kan Harry och Cedric vara dina försvars-vittnare", sa Hermione. "De spelar ju också quidditch och har haft en del skador..."
"Bra idé", svarade jag. "Vill ni det då?"
"Såklart", svarade Harry. "Vi gör vad som helst för att du inte ska sluta".
Jag log igen.
"Besökstiden är slut", uppmanade Madam Pomfrey och föste ut dem.
"Hejdå!" ropade Cedric innan Madam Pomfrey stängde dörren.

Det var kapitel 17! Förlåt för kort men jag har haft en del andra saker att göra... Blev inte så nöjd dock.... Nästa kapitel skrivs av Ebba (Inte för att ni inte visste det då.... )