Everything has change [SV]

Jag måste få veta hur balen är! Jag kan bara tänka mig hur underbar den är. Men jag måste få se hur amazing du skriver det!

Kapitel 26
Ginnys perspektiv
Balen skulle äga rum inom en vecka, och Ginny kom på sig själv en kväll när hon satt och räknade dagarna.
Alla avundsjuka flickor hade på något sätt fått reda på att Harry Potter skulle gå med henne på balen, och hon möttes av såväl leenden som elaka blickar och elaka kommentarer i korridorerna, men hon brydde sig inte så mycket. Om det var priset man fick betala för att få vara tillsammans med Harry, skulle hon glatt betala det.
En vecka gick snabbt, och höstlöv från stora ekar föll ner och färgade marken brun, gul och röd innan de förmultnade och blev till jord.
Klockan var fem på eftermiddagen, och Ginny och Hermione gick med rosiga kinder upp mot slottet för att byta om från den härliga höstpromenaden med Ron och Harry.
Några minuter senare stod de i Gryffindorflickornas sovsal och plockade fram klänningar ur garderober med andra flickor. Ginny drog klänningen över sitt huvud, och lät märka inandningar och beundrande blickar.
Sedan ställde hon sig framför spegeln medans Hermione gjorde en knut med små flätor i på Ginny.
Hermione backade undan, och Ginny plockade fram några väl valda smycken, och trädde ett silversmycken om handleden och halsen.
Sedan satte hon vita, runda pärlor i öronen. Allt var förstås inte äkta pärlor eller äkta silver.
När hon var klar var Ginny mycket vacker, och det var dags för Hermione att göra sig i ordning.
Ginny satte sig på sin säng och såg på. De hade bestämt att de skulle möta upp killarna vid Den feta damen lite senare.
Nu hade Hermione nästan blivit helt klar. Hon böjde sig över sin koffert och plockade fram en liten guldfärgad pinne med en kork på.
Hon skruvade av korken, som det satt fast en borste på, och förde den mot sina ögon.
- Vad gör du? Ginny hade aldrig sett någonting som liknande detta. Hermione borstade sina ögonfransar med borsten, och det fastnade något svart på dem.
- Sminkar mig. Har du aldrig gjort det förut? Hermione lät förvånad och vände sig mot Ginny.
Då såg Ginny att Hermione såg mycket sötare ut i smink, som det nu hette.
Nu tog Hermione upp en svart liten penna, och drog den längs kanten på ögonlocken.
- Vill du testa?
- Nej, jag tror inte det... men det finns en förtrollning som gör att du får tjockare och svarta ögonfransar!
- Jag vet, men jag har aldrig provat den förut.
- Kan du prova på mig?
- Är du säker? Det är första gången i så fall.
- Ja, jag är säker!
- Okej, sade Hermione och viftade på trollstaven. Förtrollningen var ickeverbal.
- Du kan öppna ögonen nu! Du är ju söt i det där!
Ginny öppnade ögonen, och kollade sig i spegeln.
Hon var inte söt. Hon var jättesöt, och jättesnygg på samma gång.
Flickorna klev i sina skor, och gick för att möta upp deras partner.
Harry stod lutad mot väggen och pratade med Ron.
När han såg henne ställde hon sig på tå och kysste honom mjukt på läpparna.
Han besvarade snabbt kyssen, och de gick mot balen i sällskap med Ron och Hermione.

Tack för att ni läste ♥

JÄTTEBRA!
Bilden av Ginnys outfit är jättefin!

Vad bra! Jag gillar att rita kläder (men jag suger på det) så jag har ganska lätt för att komma på outfits.
EDIT: Jag var hos optikern igår (jag har glasögon) och min syn har försämrats rejält. Mitt synfel har varit i fem år att jag skelar, men nu upptäckte optikern att jag ser jättejättedåligt på höger öga också. Om jag blundar med vänster öga ser jag, men allt blir helt suddigt och jag kan inte läsa eller titta på bilder, ja, jag inte göra någonting som har med syna att göra då faktiskt.
Jag kommer förmodligen att bli blind på högeröga som vuxen, det varnade de för redan för fem år sen, då vi hade upptäckt alldeles försent att jag behöver glasögon.
Men varför skriver jag det här här då? Jo, detta kommer att påverka min fanfiction. För att inte jag ska anstränga mitt högra öga för mycket får jag inte sitta vid telefon/surfplatta för mycket. I själva verket får jag inte hålla på med min telefon över huvud taget. Datorn går bra i ett litet tag om jag har en armlängds avstånd.
Jag skriver 99% av kapitlena på telefonen på bussen, bibblan osv.
Alltså kommer det att dröja ett tag innan jag får läkartid och de kan kolla upp vad det egentligen är, och så länge får ni kanske inte kapitlena med så korta mellanrum (som om ni nånsin fått det).

edit 2: Har opererat ögat nu o det läker bra! ♥♥
Tack så mycket för att ni läste .

Oj! Stackars dig!
Men JÄTTEBRA kapitel!!!

Hinny Stackars dig! ♥ jag hoppas att du klarar dig ifrån att bli blind!
Jag hoppas att din syn inte blir sämre!

Hoppas du verkligen inte blir blind! JÄTTE BRA! Hur kan man skriva så bra?

Hinny Nej!!!! Stackars dig!! Må all lycka i världen vara med dig! Jag önskar jag kunde gör ngt för dig! *Förkrossad * Föresten: ASBRA KAPITEL!!!!!! Jag kmr aldrig kunna skriva som bra dig! Hoppas att du inte bli blind!! Styrkekram♥

Tack för allt stöd!! ♥♥♥♥♥♥♥
Men kom ihåg att jag bara blir blind på ENA ögat! Höger! Skrev jag det?

Jag blir så himla glad av allt stöttande och sånt ♥♥

PS! JAg fick reda på idag att jag kan hålla på med mi9n telefon ett liitet tag också. Sen finns det ju datorer på bibblan också

Nu till kapitlet!
Kapitel 27
Harrys perspektiv
Arm i arm gick Harry och Ginny mot balen i sällskap med Ron och Hermione.
Detta år var det ingen is, utan Stora Salen var nu ståtligt pyntas med höstens färger. Rött, orange, gult, kristallkronor, och på borden stod det stearinljus, förtrollade såklart (lågorna var nästan lika långa som på en brasa) och mandlar och russin och torkade bananer låg på borden och trängdes med många andra dekorationer.
Längs väggarna stod enorma pumpor, och i taket hängde fladdermöss uppochner och sov. Om de var äkta eller ej fick Harry aldrig reda på.
Eftersom Hogwarts var den ända skolan som skulle ta del av festligheterna kom maten som den brukade komma på andra fester, till exempel måltiden efter de hade färdats med Hogwartsexpressen.
När de kom fram höll McGonagall ett tal.
- Vi, sade hon och svepte menande med en hand över lärarbordet, är mycket glada att ha er här. Detta är istället för en vanlig festmåltid som det brukar vara på allahelgonaafton, en bal, på önskemål av ett par elever.
Hon tätare på ryggen och såg ut att tveka litet.
- Ja, då så, som Dumbledore skulle ha sagt... hur in era töntar!
Och borden dignade av mat som så många gånger förr.
Ron hade en ny klädnad, tack och lov, och Hermiones turkosa klänning från det fjärde året var också utbytt mot en röd klänning med ett litet kort släp.
När talet var klart fick de lov att sätta sig ned för att beställa mat från deras tallrikar.
Harry tog samma rätt som Ron, fläskfilé och potatis, och satte sig bredvid Ginny mittemot Ron.
Hon var mycket vacker ikväll.
Den nya frisyren klädde henne.
När de hade ätit klart var det dags för dansen.
Den första dansen var en lugn vals.
Harry och Ginny dansade lugnt och kärleksfullt tillsammans.
När valsen var klar, väntade en svängig låt som Hermione och Ron vilt dansade till, men det såg inte Harry och Ginny. De dansade nämligen också, minst lika vilt.
Det hela slutade med att Ginny ramlade på Harry, och drog ner honom i sitt fall.
Ginny drog med honom upp, och väl uppe på fötter igen kysstes de.
Efter några minuter drog de sig ifrån varandra, och fortsatte att dansa.
Efter en stund, kanske fem minuter, kanske tre timmar, gick de fnissiga och svettiga gick de mot långbordet där de hade ätit, och tog varsin honungsöl.
De pratade skrattande med varandra en stund, tills de beslutade att ta en nattlig promenad.
De gick mot sjön, längs en stig, och luften var förvånansvärt varm.
Harry misstänkte starkt att det berodde på en förtrollning.
Han ledde Ginny mot sin favoritek. De slog sig ned, lutade mot stammen.
Ginny lutade huvudet mot Harrys axel, och Harry lutade huvudet mot Ginnys huvud.
- Hur gick det till? Hur blev ni av med Voldemort? Varför väntade ni så länge med att förgöra honom?
Och Harry berättade allt för henne. Om hur de hade flytt från bröllopet och att de nästan genast hade stött ihop med dödsätare på ett café.
Han berättade hur det kändes att ha på sig Slytherins medaljong.
Han berättade hur han hade saknat Ron.
Han berättade hur han hade studerat henne på marodörkartan ibland, och önskat att han var där med henne.
Han berättade varför han hade låtit Voldemort döda honom i dungen.
Han berättade allt.
Och hon bara satt där och lyssnade.
Hon blev inte rädd, hon började inte gråta, hon blev inte arg.
Hon visste att det inte hjälpte att härja upp sig.
- Vad modigt, sade hon sedan lugnt, när han var klar.
- Jag visste att det skulle vara så här. Du är inte en sån som inte bryr sig. Jag visste att du var tvungen att döda honom till slut. Men jag är överraskad över att Ron stack, sade hon med ett snett leende.
Harry ryckte på axlarna.
- Han räddade ju mitt liv. Om han inte hade gjort det hade jag inte suttit här, och Voldemort skulle inte vara död.
Harry beslutade att inte diskutera saken vidare, och böjde sig ned och kysste henne på munnen.
Hon besvarade kyssen, och de kysstes som de aldrig hade kyssts förut.
Kyssen i kråkboet var ynklig i jämförelse med denna.
Det var som art ha druckit liter med Felix Felicis, fast bättre.
Harry ville inte att det skulle ta slut. Inte Ginny heller.
Så de fortsatte. Tillslut drog de sig ifrån varandra, och lutade sig mot varandras huvuden igen.

Inget misstolk...........

Naaaaaaaawwwwwwwww♥