När kommer mitt brev?

Hyvä Hyvä!

Kapittel 25

Jag vaknade till. Äh det var nog bara nån uggla som väckte mig tänkte jag utan att öppna ögonen. Jag skulle just soman om igen när dörren till sovsalen öppnades och nån kom in. Nån gråtande. Jag slog upp ögonen och såg att det var Roxa. ”Roxa vad har hänt” han jag säga innan det slog mig- morfar var död. Jag började direkt gråta. Neville kom in till sovsalen. ”Professor McGonagall vill att ni ska komma till hennes kontor. Hon berättade just för mig” jag drog på mig mina mugglar kläder och sedan så skynade
”Vet inte” svarade jag jag satte frånvarande handen på statyn. ”Väntar antar jag” fortsatte jag men han knappt uttala meningen till punkt innan den flyttade sig och vi kunde gå upp. Roxa gav mig ett förvånat men litet leende. Jag och Roxa kom näst sist, det var bara Al och Fred som kom efter oss. De hade tydligen inte hört något förräns de kommit till frukosten. De hade med ett silverfat med bacon och ägg. Fred bar också på 3 mjölkkannor som såg ut som om de när som helst skulle falla. De kom springande just när jag och Roxa skulle gå upp. Jag och Roxa hälsade tyst och tog varsin mjölkkanna. På kontoret satt allas mammor, Hermione, mamma, Audrey, Angelina och Fleaur även Vicktorey och Ted var där,Vicktorey och Ted. Vicktorey satt lutad mot Ted och grät så hela hon skakade. Jag rusade rakt i famnen på mamma och stor tjöt. Jag kunde inte hejda det. Professor McGonagall lämnade oss ensamma där. Vid 9 tiden så dök George upp han såg helt överlycklig ut. en lång korridor där massor med folk satt. Både såna som såg ut att var helt friska men det satt också folk som hade lila bölder över hela kroppen”Pappa lever igen! De fick igång hans hjäta igen!” jag blev så lättad och glad att jag kek rakt ut. Molly och Dominique gjorde samma sak. Jag såg att mamma brast i gråt av glädje. Hermione gjorde samma sak. ”Gin, kommer du med tillbaka?” frågade George mamma. Han behövde inte fråga 2 gånger hon kysste mig 3 gånger innan hon så gott hon kunde sprang efter honom. Jag kunde inte hejda mig jag kramad James som satt närmast mig fast jag visse att han brukade bli arg. Men till min förvåning kramade han mig tillbaka minst lika hårt. Al kom sedan och kramade om oss 2. Jag drog en stor suck av lättnad. Vid lunch så gick alla 11 ner till stora salen för att äta lunch, men aldra först hämtade vi våra skolväskor. Vi var allihopa på mycket bättre humör och vi skämtade och pratade glatt medans vi gick till stora salen. Alla var ännu på sina lektioner, det var bara vi och professor McGonagall som hade gått dit med oss där så vi satte oss allihopa vid Gryffindor bordet och åt. Precis när vi var klara om alla första års elever in. När de såg att jag, Hugo ocg Louis satt och åt så skyndade de sig fram till oss. De hejdade sig när de märkte att professor McGonagall satt mittemot oss. Jag himlade med ögonen och log emot dem och då vågade de komma. Alla frågade i en mun var vi varit och sedan kom en hel skur med frågor. ”Såja, Miss Potter, Mr Weasley och Mr Weasley har både misst och fått tillbaka sin morfar/farfar idag. Det har hänt mycket på en dag så ta det lite lugnt!” sa professor McGonagall år våra klasskamrater de blev generade. Jag viskade åt mina kompisar att vi kunde prata före lektionen. Nästan alla lomade iväg till sina bord. Jag och mina kusiner + professor McGonagall gick för att ta reda på vad vi missat. Jag, Hugo och Louis hade missat en mycket viktig lektion och professor McGonagall lovade att hitta någon som kunde lära oss det.


¤3 veckor senare¤

Morfars tillstånd hade blivit bättre och nu hade han 20% chans att överleva. Vi var och hälsade på på hälgerna och nu kunde han säga 5 meningar utan att bli helt utmatad. Mormor satte hela tiden med honom, botarna hade berättat att enda gången hon lämnade honom när hon gick på toa annars så lämnade hon inte hans sida.

Louis och Hugo hade hamnat på sin första starffkomendering. De hade inte gjort sina trolldrycks läxor 2 gånger och professor Chang hade blivit så irriterad på dem att hon gett dem straffkomendering. Jag följde med dem som moralisktstöd till professor Changs kontor. Det var nämligen där de skulle få sintt uppdrag. Hon såg bistert på mig när jag kom in på hennes kontor med mina kusiner. Jag tänktr dnsbbt och sa kvikt ”Professorn, jag vill testa på strafftjänskt. Min bror James pratar jämt om att strafftjänst är det värsta som finns. Så om det är okej för er, professorn vill jag också göra strafftjänst.” sa jag. Hon kollade på mig ”Jaså miss Potter, om du vill så.” jag nickade ivrigt. Hon muttrade ”Frivillig på strafftjänst. Det var då något nytt”. Hon anteknade något innan hon sa ”Följ med mig.” hon reste sig upp och gick ut från kontoret, 2 trappor upp och in på en korridor med massor med målningar på rektorer, De flesta porträtt men i några satt några. Bland annat en som hette Albus Dumbledore. Han log strängt men glatt i sin ram ”Jaså har ni hamnat på starff komendering? Professor Chang skrattade ”Dehär två har hamnat på straffkomendering!...” sa hon och pekade på Hugo och Louis som såg väldigt generade ut ”... Men då har vi ju också denhär söta flickan, Miss Potter som frivilligt är på straffkomendering med sina kusiner.” När Dumbledore hörde mitt namn sån lyse han upp ”Jaså en Potter! Jag har undervisat den pappa många dagar! Får jag gissa vem som e din mor? Jag gissar att det är den förtjusande Ginny Weasley som är din mor!” sa han glatt jag nickade blygt. Han log emot oss. Vi gick vidare i korridoren tills vi kom till ett rum som var fyllt med priser. I samma stund som vi steg in i rummet blev det ljust där. Jag kollade mig omkring. ”Ja här ska ni ha er straffkomendering, miss Potter du får ta heders priserna i detdär skåpet...” sa hon och ledde mig till ett ganska litet skåp men med väldigt, väldigt fina pokaler och priser. ”Det är elever sm vunnit dessa!” sa hon glatt ”Och vad gäller er 2” sa hon och vände sig emot Hugo och Louis ”Ni två ska tvätta golvet och resten av priserna UTAN magi” hon slängde dem en flaska med puts medel i och två trasor ”Ni kan börja med priserna, golvet kan ni ta senare” de suckade hon gick tillbaka till mig ”Eftersom att du är här frivilligt så får du en magisk trasa. Smutsen försvinner ur den och medel finns färdigt i den.” sa hon med mycket vänligare röst. Jag övervägde att säga att jag ville ha en helt vanlig men kom fram till att dt skulle underlätta mycket mer om jag hade trasan hon gett mig nyss. Jag började från de senaste och gick sedan bakåt. Samtidigt som jag putsade läste jag vem som hade fått priset. År 2015, för 4 år sedan hade någora som hette George Yas och Philp Casterw fått priset för de hade tagit fast en elev som tog de andras saker, 2008 hade två tjejer fått priset. Jag putasade, läste, putsade, läste och putsade lite till. Efter 15 minutervar jag nere på 1995-1996 då Neville Longbottom hade ått priset. Måste komma ihåg att berätta dethär för Ishi och G!” tänkte jag . Jag putsade den extra noggrant. Nästa pris var 1992-1993 jag putsade av namn prickan och läste. Jag stirrade chokerat på namnbrickan Harry James Potter och Ronald Bilius Weasley stog det där med prydliga bokstäver ”Hugo kom hit jag har hittat något intressant!” sa jag han kom springande. Jag visade honom brickan och han läste snabbt igenom den ”Wow Lil! Har våra pappaor fått ett heders pris?” Frågade han förrvirrat. Jag tog upp pergamentet där det stog vad de hade gjort och läste högt : ”Mr Potter och Mr Weasley får härmed ett heders pris för att de under 1992-1993 har listat ut tillsammans med Miss Hermione Granger vad det är som förstelnar eleverna här på Hogwarts och hittat kammaren där monsret left i 1000 tals år. Mr Potter har också räddat eleven Ginerva Weasley som blev nerförd i kammaren av monstret. Mr. Potter tog livet av monstret och räddade Miss Weaslys liv år 1993.” alla 3 blev tysta ”Lil hittar du inte på detdär?” frågade Louis efter en stund jag skakade på huvudet och visade honom pergementet jag läst från. Vi kollade på varandra en kort stund och diskuterade det en stund innan vi återgick till arbetet. Jag hade gått igenom hele hyllan nu utom det aldra största priset högst uppe som jag inte nådde till. Det märkvärdigaste priset jag putsat var ett som nån Tom Dolder fått, som också gjort någonting med monstret i hemligheternas kammare. Professor Chang kom in i rummet ”Professor Chang, kan du hjälpa mig med att putsa denhär?” frågade jag henne hon viftade med trollstaven en gång och en pall kom fram. Jag klättrade upp på den och tog ner priset. Jag kollade storögt på namn brickan som det stog 5 namn på. Harry Potter, Ginerva Weasley Neville Longbottom Ronald Weasley och Hermione Graner. ”Professorn varför är just denhär så stor?” frågade jag henne. Hon lo emot mig ”Jo du förstår denhär pokalen är väldigt speciell pokal. De fick den för de spelade stor roll under andra trollkarls kriget år 1998.

spännande!!!!

Häftigt!

Jag har klart nästa kapittel (tror jag) men kommer inte (tror jag) lägga ut det denhär veckan ifall jag inte hinner göra något nästa vecka

super!

Emmi inget illa menat, men du har glömmt att dela upp det igennn. Men annars JÄTTE BRA!

Bra

Om någon/några Skriver något här tills imorgon så kan det komma upp 1 eller flera kapittel imorgon

*kommenterar*