Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

ja

Mera. ♥

guuuuuuuuu vad bra ääääääääääääääälskar den verkligen!!mmmmmmmmeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrr

Jag med.

Ni är för söta!
Men eh... 7 sidor mixat av spamm och diskussion av Voldemorts utseende, från förra kapitlet är lite eh... mycket! Eller jag vet inte jag. Skoj! Men Shit vad mycket !!!!


----

Kapitel 17
When coldness is getting to close!
Vintern 1982-1983

Vintern var kall och kylig meddans snön låg tät över England. Dagarna var korta och nätterna adlelses kolsvarta, om inte stjärnorna lös upp den med sitt sken. Clowes mage var ganska stor nu och hon frös ofta. Hon satt mest framför en brasa, antingen i sitt egna rum eller i vardagsrummet. Alexis lekte mycket med glasstenar och andra lite mer vanliga leksaker. Men en kväll tog Clowe Alexis i sitt knä i sitt rum, magen var lite i vägen men Alexis satt i hennes knä. Clowe läste en gammal barnsaga som hon själv fått berättad när hon var liten. Det handlade om forna stora trollkarlar, som exempel Salazar Slytherin eller Rowena Ravenclaw.
”Mamma, kan du ingen om ormar?” frågade Alexis och gäspade. Clowe log svagt mot sin dotter.
”Jo, det kan jag faktiskt, ska jag berätta?” frågade hon sin nyfikna dotter. Alexis nickade ivrigt.
”Ja, ja, ja gör det” sa hon lite ivrigt. Clowe började berätta en historia om en stor basilisk som fans i hemligheternas kammare, på Hogwarts. Alexis lyssnade ivrigt innan hon gäspade så mycket att hon somnade, Clowe la henne då i sängen och sen gick hon också till sängs.

Vintern var ovanligt bister och Voldemort stannade inne mesta dels och lät verken Alexis eller Clowe gå ut sen snön kom. De satt alla tre och åt i matsalen, maten som husalverna lagade åt dem. Voldemort hade skaffat husalver sedan han skickat tillbaka Bellatrix till Malfoy herrgården för att hålla ett öga på de som hände där. Clowe frös nästan för jämnan och drack mycket te framför brasorna som hon satt i med tjocka filtar om sig. Hon var noga med att inte bli sjuk och brasorna var mysiga tyckte hon. Voldemort var ganska otålig och rastlös kring vintern, då fanns det inte lika mycket att göra. Efter som det kyliga och ruggiga vädret försvårade så mycket. Alexis hade under hösten och nu under vintern några magiska framsteg. Hon förstod mer och mer av parselspråket. Sedan så pratade hon bättre och bättre också. Ofta sa hon Mor eller Far, men även andra ord som orm, herre och hungrig. Hon började känna igen en del ord som hon snabbat upp när man läst för henne, vilket var väldigt ovanligt. Alexis började också minnas historierna som de berättade för henne och blev mer och mer medveten av sig… Detta gjorde Voldemort fundersam, hur smart var hans dotter egentligen?

Det nya året började med minst lika kyligt väder. Clowes mage var stor och det var inte allt för länge till hon skulle föda sitt andra barn, väntan gjorde Clowe ibland otålig, men otåligast var Voldemort själv. Hon tyckte att det gick bra, men hon var en aning klumpig gemfört med vanligtvis. Fast ändå fylldes hon av en lite värme och lycka av att känna hur barnet växte och sparkade inom sig. Hon var mindre och mindre med Alexis eftersom hon inte var lika rörlig längre och blev mer och mer trött. Alexis växte faktiskt nästan så det knakade, hon hade växt en del under vintern och började lika mer och mer en liten flicka än en bebis. Alexis var utan tvekan sin mammas ögonsten, men Voldemort var inte lika glad åt henne. Fast något som gjorde honom mildare mot henne var att hon behärskade parselspråket. Under åren som gått sedan Alexis föddes hade Clowe börjat bli en ganska bra mamma och kände igen sin dotter beteende när hon var trött eller hungrig. Hon kände sig en aning stolt för det. Hon ville ta hand om sina barn själv, som att amma och byta blöjor. Att se Alexis växa under vinter gav Clowe en känsla av hopp och värme. Det kanske inte var så hemskt som det ibland kändes? Clowe gillade dock inte riktigt hur Voldemort ofta behandlade Alexis med kyla, men hon kunde inte räkna med något annat heller.

Någon månad gick och Clowe födde sitt andra barn, det var en ganska enkel förlossning, hon var bara trött och öm efteråt men var på benen redan nästa dag. Clowe födde en liten son så Voldemort var lugn och ovanligt belåten. Pojken fick namnet Adrian och var väldigt lik Voldemort. Clowe satt med lilla Adrian i famnen och Alexis satt innan för henne på sängen och såg på sin lillebror lite svartsjukt. Voldemort kom in i rummet, han satte sig på Clowes sängkant.
”Nå får jag se på min son” sa han bestämt. Clowe nickade svagt och räckte över Adrian till Voldemort. Voldemort betraktade sin son, det mörka håret, den ljusa huden och de röda ögonen. Han log belåtet vilket gjorde Clowe glad.
”Bra, han verkar ju frisk och kry” sa Voldemort och gav tillbaka Adrian till Clowe. Clowe nickade mot sin make och höll om sin lilla bebis.
”Ja, han kommer växa sig till en stark och stilig som sin far” sa Clowe och tog Adrian till bröstet för att amma. Både Alexis och Adrian hade Voldemorts ögonfärg. Voldemort var nöjd och han betstämde sig för att själv helt och hållet uppfostra sin son. Clowe skulle inte få mycket att säga till om där, Adrian skulle bli hans arvinge.

MORE

Underbart kapitel, as always.
I'm längting to det nästa one. x'D

Kommer det mera ??? du e jätte duktig på att skriva berättelser