Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)

Hej allesammans!
... Gissa vem som klickade ner flikar för fort så att inte kapitel 39 lades ut... *pekar på mig själv*

Så nu kommer det kapitel som egentligen skulle kommit ut för tre dagar sedan!
Hoppas ni tycker om det och glöm inte att kommentera vad ni tyckte, komma med önskemål om perspektiv, fråga om ni undrar något och gilla inlägget ifall det förtjänar d
et.
Ni får även gärna komma med olika teorier om vad ni tror kommer hända etc.

KRAM!

OBS! namnet Richard som nämns är namnet på Abigails pappa ^^
och om jag på något vis skulle förolämpa någon här så ber jag om ursäkt för det, men förmodligen så borde jag inte göra det XD
-------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 39 Dysfunktionalitet (Abigails perspektiv)

-Om den där sprängs och Krum Gard brinner ner till grunden så är det du som får hitta oss ett nytt hem, Säger Pasha och jag har svårt att hålla mig för skratt.
-Det är en skivspelare, ingen bomb, svarar jag med ett leende och ställer ner skivspelaren på ett runt ek-bord.
-Kalla det vad du vill, men jag litar inte på mugglaruppfinningar, säger han och ser med en fortsatt skeptisk blick, men jag tycks kunna se oro i hans ögon.
-Är du rädd för skivspelaren? frågar jag och biter mig i min underläpp för att inte börja skratta åt Pashas min.
-Jag är inte rädd för skivspelaren, men om den sprängs och vi dör så är det på ditt samvete, säger han och jag kan inte längre hålla mig för skratt.
-Den kommer inte sprängas och du är redan död, säger jag och Pasha fnyser.

Jag börjar koppla i de olika sladdarna som behövdes och plockar sedan fram ett par vinylskivor som jag bett Adrienne skicka hemifrån. Det som förvånade mest var hur faktiskt gått med på att skicka paketet till mig eftersom vårt senaste möte inte gått särskilt bra. Min familj var väldigt negativa till mitt val av make, trots att de i flera år sagt att Pasha och resten av familjen Krum är en del av familjen, men efter vad som hände under den tredje uppgiften, valde de att istället lyssna på alla rykten istället på vad de hade att säga. Nu var jag väl antagligen också en fördömd Krum som tidningarna kallade alla med efternamnet Krum.

-Vad tänker du på? frågar Pasha och jag vänder mig om och möter hans blick som granskar mitt ansikte.
-Min familj, svarar jag.
-De kommer nog på bättre tankar så småningom, säger han och räcker fram sin hand till mig.
-De vet inte ens om att vi väntar barn, svarar jag dystert och sätter mig bredvid honom.
-Vi har gott om pergament hemma och du kan alltid skriva ett brev till dem, säger han och jag lutar mitt huvud mot hans axel.
-Jag tänker inte säga något om det förrens de ber om ursäkt till dig och dina syskon, säger jag bestämt.
-Alltid lika envis, säger Pasha och stryker undan en hårslinga från mitt ansikte.
-På tal om våra barn, har du några namnförslag? frågar jag och Pasha ser ställd ut.
-Jag har inte tänk på några. Du får välja några du gillar, säger han och jag himlar med ögonen.
-Så du bryr sig inte överhuvudtaget över dina barns namn? frågar jag.
-Det är bara ett namn de kan alltid byta själva bara titta på mina systrar: Peneva Ritané, Gabrijela och Elisaveta, säger Pasha.
-Så du menar att jag kan döpa ett av barnen till Mordecai?
-Vårt barn ska inte heta Mordecai, säger Pasha förskräckt och jag kan inte göra något annat än skratta.
-Det låter som ett namn till ett monster, inte ett barn, säger Pasha och jag skrattar.
-Du sa ju att du inte brydde dig om namnen, säger jag.
-Ja, det var innan du föreslog att döpa ett av barnen till Mordecai, säger Pasha.
-Mordecai Krum klingar väl bra? skrattar jag.
-Ja, om ungen föds med trehuvuden och svans, svarar Pasha.
-Vi måste komma på fler namn. Nu när du verkar lite mer intresserad: har du några förslag? frågar jag.
-Valeria, säger Pasha efter några sekunders tystnad.
-Valeria, jag tycker om det, något mer? frågar jag.
-Har du något förslag bortsett från dina tidigare? frågar Pasha och jag funderar. Vad ville jag döpa mina barn till?
-Trinity? föreslår jag.
-Trinity? frågar Pasha skeptiskt.
-Det betyder tre i en. Tre i ungar i en graviditet, säger jag och Pasha himlar med ögonen och skrattar lätt.
-Okej, vi har Valeria och Trinity, vad ska den tredje heta? frågar han.
-Borde vi inte komma på några typiska killnamn ifall det blir en son? frågar jag.
-Ja, för stackaren ska inte heta Mordecai iallafall, säger Pasha och jag skrattar.
-Har du något släktnamn eller något namn du tycker om? frågar jag.
-Nej, jag ogillar största delen av min släkt så det kan vi utesluta, svarar han.
-Gabriel? föreslår jag eftersom det var ett namn mina föräldrar tänk att döpa mig till om jag blivit en pojke.
-Förlikt Gabryella, säger Pasha.
-Vore det så dåligt då? alltså att döpa ett av barnen efter henne? frågar jag och Pasha tystnar i ett par sekunder.
-Vi får fundera ut ett passande namn på den tredje, säger han.

Vi satt kvar i soffan i flera timmar och småpratade om allt möjligt. Minnen, nuet och framtiden och allt därtill. Jag kunde fortfarande minnas efter de år som gått när jag förälskade mig i Pasha . Jag var tretton och han hade vuxit ifrån att ha sett ut som en pojke till att se mer ut som en man då det varit några års uppehåll mellan att vi sågs. Det var en av de dagarna då Galina valde att klanka ner allt med Gabryella: hennes beteende, hennes utseende, hennes klädsel, smink och allt annat hon kunde hitta något hon inte tyckte om. Detta gjorde självklart att Gabryella som redan var i en av sina mörkaste perioder i sitt liv ifrågasatte sig själv, men Pasha stod upp för henne och han växte mer och mer i mina ögon tills jag var över öronen förälskad i honom, men det var inte förrens något år senare som jag vågade bekänna detta för Pasha.

Det var på nyårsafton 1974. Pasha var berusad och jag skulle hjälpa honom till sitt sovrum då jag av misstag råkade nämna min förälskelse för honom och han gav mig min första kyss den kvällen. Dagen därpå vaknade jag upp bredvid honom i hans säng och som vilken annan nittonåring skulle gjort som vakna upp bredvid en fjortonåring: så drabbades Pasha av panik och försökte undvika mig framtill att vi sågs igen på Hogwarts efter nästan två års tid.

-Jag glömmer aldrig din panikslagna blick när vi vaknade den morgonen, skrattar jag.
-Jag var helt säker på att om inte Georgiev skulle mördat mig skulle Richard göra det, svarar han.
-Ingen hade mördat dig bara varit chockade med tanke på att alla förväntade sig att du så småningom skulle gifta dig med Adrienne, till och med Adrienne trodde det, säger jag.
-Och som vanligt så lyckas jag chocka alla! Tänk alla trodde jag var en psykopatisk dödsätare, men istället så var jag bara en miserabel man med en förkärlek till bra vin, säger han och jag himlar med ögonen.
-Du är mer än en alkoholist, Pasha, suckar jag.
-Ja, jag är svarta fåret i släkten Krum och du är svarta fåret i familjen Bailey: Vi är det perfekta paret! svarar han.
-Om du säger det så, skrattar jag.
-Klockan börjar bli mycket och du behöver sova, säger han och ser upp mot vägguret.
-Sen när fick jag en läggdagstid? frågar jag nyfiket.
-Sen du blev tjock, svarar han och klappar mig lätt på magen som växt så att jag knappt kunde se mina fötter.
-Hjälp mig upp, säger jag och Pasha drar försiktigt upp mig ur soffan.

Mitt grepp runt hans arm var såpass hårt att jag förmodligen hade stoppat blodcirkulationen i den om han fortfarande hade haft någon. Men vi tog oss fram till sovrummet och jag satte mig ner på sängkanten.

-Jag börjar tröttna på detta, suckar jag och klappar på min mage.
-Var försiktig med vad du säger så att inte Valeria, Trinity eller den tredje sparkar sönder ett revben eller något, säger Pasha ironiskt.
-Det är tre bebisar, inte tre radioaktiva björnungar, säger jag och lägger mig ner.
-Det kan vara tre ungar med gnizzlargener, vänta och se om de har sönder något innan du säger något, svarar Pasha och lägger sig bredvid mig.
-Vi gör det bästa av situationen sen, säger jag och känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre.
-Ja, jag bara väntar på dagen då dina hormoner tar över och du övergår från att gråta till att vilja mörda mig stup i kvarten, säger Pasha och jag skrattar lätt.
-Du verkar ha full koll på graviditets faserna, skrattar jag.
-Jag har tre yngre systrar och min mor var ett vrak varje graviditet. Jag, Vitaly och Georgiev brukade testa hennes temprament och det dröjde inte länge innan hon försökte ha ihjäl en husalf eller Georgiev, berätta Pasha och detta förvånade mig inte eftersom Pasha kunde vara riktigt överjävlig som barn.
-Du får vänta och se, skrattar jag innan jag somnar till ljudet av Pashas röst när han pratade med våra barn som skulle födas inom kort.

Ja, ja, ja!

KAAAAAAPIIIIIITEEEEEEEEEEEL!



Jag skrev faktiskt en kommentar till förra kapitlet!

Men den försvann, och jag var för lat för att skriva om den..






Valeria, Trinity och Mordecai låter ju underbart! xD


Eller inte..


Jag tror att..

~Gabryella kommer typ försvinna.
~Abigail kommer att bli irriterad hela tiden.
~Lily kommer behöva hjälpa till med något.
~Sirius kommer bli jättedeprimerad efter att James har sagt något om hur lika Merlene och Gabryella är.



Ja..

FyjävlAr vad bra alltså, jag tänker att det är passande från förra kapitlet till det här , har typ som en röd tråd...

I L❤️Ve IT

❤️❤️❤️❤️❤️
PS. Du är en jette bra skrivare

Älskar deeeeeeeeet!!!!!!!!!!!

........!!!.....!!!
......!!!....!!.....!!!
......!!!...........!!!
........!!!.......!!!
..........!!!...!!!
..............!!!

lite mer en ett kapitel och prolog!

Jag är världens hemskaste person! Hur fasiken kan jag ha glömt bort att kolla efter den här fanfictionen! Du ska bara veta att jag fortfarande läser och allt sådant och att jag fortfarande ÄLSKAR DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har ine haft så mycket tid till mugglis på sistonde och varje gång jag gått in har jag glömt att kommentare *slår mig själv i huvudet* men nu är det slut på dem fasonerna! Jag är tillbaka!

Alltså gudares vad BRA DET ÄR!!!!! jag kan knappt andas när jag läser dina kapitel och Gaby *aaaaaahhhhhh* (vet inte hur jag ska hantera det här) det är så JÄKLA bra att jag bara *aaaaahhhh* (dålig på att uttrycka mina känslor för det här)

Och såklart kan jag inte skriva en kommentar utan att nämna hur mycket jag ÄLSKAR DIN JILY OCH HUR FANTASTISKT DUKTIG DU ÄR! Har försökt läsa andra Marodörerna fanfics men det går liksom inte för att den här är den rätta, blir så irriterad på alla tusentals fanfics där Sirius har en flickvän *lite mer skrik* GABY ÄR DEN RÄTTA OCH DEN PERFEKTA FÖR HONOM!!!!!!!!!!!!!!! och INGEN ANNAN FÅR TILL JILY LIKA PERFEKT SOM DU! jag DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!

hoppas verkligen att du inte glömt mig och att du kan förlåta mig för den här helt oacceptabelt långa pausen har typ inte varit inne på mugglis på flera veckor (VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???????)
Nu är jag i alla tillbaka med mina lite konstiga och VÄLDIGT caps lockiga kommentarer

Men jag älskar denna fanfiction och jag älskar sättet du skriver och får allt att vara så verkligen och nu ska jag ta och läsa om hela den här underbara fanfictionen

Kramis!

Hej allesammans!
tack för era kommentarer, ni är verkligen hur fantastiska som helst!
Jag har precis skrivit klart kapitel 40 och jag hoppas ni tycker om det.

Glöm inte kommentera, fråga om ni undrar något och gilla inlägget om det förtjänar det.

KRAM!♥
-------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 40 Trubbel i paradiset (Lilys perspektiv)

Jag hade nu i mer än tre timmar finkammat biblioteket för att hitta alla böcker som skulle kunna ge mig svaret på vad som var fel på Gabryella och på så vis kunna försöka hjälpa henne. Av ren utmattning pustar jag när jag lägger ner de sista böckerna jag hittat.

- Måste du verkligen göra detta? frågar James som sitter bakåtlutat med sin stol mot en av bokhyllorna vid det bordet jag täckt med böcker.
-Göra vad? frågar jag och sätter mig mittemot honom och börjar bläddra i en av böckerna.
-Läsa varenda bok i biblioteket för att hitta ett botemedel åt Gabryella, förklarar han.
-Ja, vad som än krävs så ska jag hjälpa henne, svarar jag och fortsätter bläddra i boken.
-Det kan vara vad som helst för fel på henne, hur kan du vara så säker på att det står något om det i någon av dessa böcker? frågar James.
- Det vet jag inte, men jag kan alltid se om det står något i någon av böckerna som kan vara till hjälp, svarar jag.
-Det kommer ta minst tre år att läsa alla dessa böcker och vid det laget är det förmodligen för sent, suckar James.
-Du kan alltid hämta de andra och sedan ta varsin bok och läsa. Hur kommer det sig att jag verkar vara den enda som är intresserad av att hjälpa Gaby medan ni andra verkar nöja er med att rulla tummarna och ignorera faktumet att hon behöver vår hjälp? frågar jag surt.
-Det är klart vi vill hjälpa henne, men om du inte märkte av det så verkar hon inte helt säker på om hon vill ha vår hjälp, säger James och jag smäller ner boken i bordet.
-Hon kom till Hogwarts, fast man såg att hennes liv hänger på en skör tråd, jag är rätt säker på att hon vill ha hjälp och oavsett så ska jag försöka hjälpa henne, säger jag argt.
-Detta är ett bibliotek, ingen plats att lösa kärleksproblem, säger Madame Pince som kikar fram bakom en hylla med samma gamla bistra min.
-Men snälla, muttrar jag och tar upp en ny bok.

Ilskan inom mig var som en vulkan som inte gick att stoppa från att ge ett utbrott och James märkte tydligt av detta. Innan jag visste ordet av det så tryckte han upp fem böcker i min famn och tog ett stadigt grepp om min arm och drog med mig ut ur biblioteket med fullfart mot uppehållsrummet.

-Mr. Potter och Ms. Evans, ni måste låna böckerna innan ni går! ropade Madame Pince efter oss.
-Du får tillbaka de så småningom, ropade James tillbaks.

Inne i uppehållsrummet är det fullt av liv. Folk spelar trollkarlsschack, knallkort och läser läxor. Remus, Peter, Sirius och Marlene hade alla näsorna i skolböcker. FUTT- Proven var snart här och jag är förmodligen den enda som läser år sju på Hogwarts som inte ens öppnat upp en av de böcker vi blivit tillsagda att läsa.

-Du kan sitta här inne och läsa, säger James och drar ner mig i en av sofforna.
-Om du inte ville vara i biblioteket hade du kunnat gå själv, muttrar jag och börjar skumläsa en av de böcker James hastigt valt ut.
-Trubbel i paradiset? frågar Sirius retsamt och tittar upp från sin bok han och Marlene läser tillsammans ur.
-Inget du behöver bry dig om, svarar jag irriterat.
-Hon är sur idag, skrattar Sirius.
-Ja, du och din nya förpestar min åsyn förtillfället så det är svårt att vara glad, svarar jag och ser hur Sirius blick förändras och jag vet att det egentligen var fel formulerat av mig eftersom det fick det låta som han ersatt Gabryella med första bästa som kom in i hans liv. Vilket han iförsig han gjort.
-Vad i allsindar har hänt med dig? frågar Marlene och jag tänkte precis svara när jag insåg frågan inte var ställd till mig.

Bakom mig stod Abigail, slitnare än vad jag någonsin sett henne med mörka ringar runt ögonen, blekare än snö och trassligt matt hår. Hon tar upp en liten skrivtavla som används i mugglarskolor och skriver slarvigare än vanligt: ‘’Sjuk, får inte prata. Order från Madame Pomfrey’’. Onda aningar och varningsklockor börjar ringa i mitt huvud och jag ser i de andras ögon, speciellt Sirius, hur misstankarna är stora, men ingen väljer att ta upp det och ämnet passerar bort.

Sekunder blev till minuter som blev till timmar och snart var det nästintill natt. Allt mer folk försvann upp till sovsalarna och snart var det bara vi kvar. Peter hade somnat för en timme sedan och James och Remus hade bestämt sig för att hjälpa honom upp till sovsalen vilket var lättare sagt än gjort. När de försvann mot sin sovsal fortsätter jag bläddra i min bok, men kan inte koncentrera mig då min blick flyger upp och får syn på Abigails udda blick mot Sirius och Marlene. Blicken var fylld av ilska, sorg och avsky på en och samma gång. Ögonen varierar från döda till en storm som Gabryella väldigt ofta haft i sina ögon. Händerna låg hårt knutna på hennes lår på ett sådant vis Gabryella hade ständigt haft det när hon var på dåligt humör eller fundersam. Om Sirius skrattade åt något ändrades hennes blick och mjuknade upp och hon log på det vis Gabryella brukade göra när hon hörde Sirius, men så fort Marlene rörde Sirius mörknade blicken och nävarna knöts hårdare. Allt med Abigail speglade Gabryellas beteende. Det är då det slår mig.

-I Merlins skägg, utbrister jag och får alla tres uppmärksamhet.
-Vad? frågar Sirius förvirrat och jag ser på Abigail som ler och biter sig i kinden för att inte skratta.
-Inget, men Sirius du borde gå och hjälpa James och Remus, säger jag och han ser misstänksamt på mig, men gör som jag säger.
-Jag går och lägger mig, Godnatt, säger Marlene och stoppar Sirius snabbt innan han hinner gå upp mot sin sovsal och ger honom en lätt kyss på kinden som gjorde att Abigail, gav ifrån sig ett obelåtet läte.
- God natt Lily och Abigail, säger Marlene innan hon försvinner och lämnar mig ensam med Abigail.
- Du är uppmärksam Lily, säger Abigail med Gabryellas röst och reser sig upp och ler.
-Vad håller du på med Gabryella? viskar jag och Gabryella blinkar med ena ögat mot mig innan hon försvinner upp mot sovsalen.
- Detta kan inte vara sant, mumlar jag tyst för mig själv och ser när Abigails hår snabbt skiftar mellan mörkbrunt och blont.

Braaaaaa!!!!!!!! Jättebraaaaaaaa!!!!!!!!! Superbraaaaaaaaa!!!!!!!!

Vad bra framförallt : - måste du läsa varenda bok i biblioteket för att hitta Ett botemedel till gabryela. För det på minner mycket om mig.xd

I Love your ff always and your words.

You are best in this work

du skulle kunna bli författare