Rollspel från värld till värld

"Nu börjar det!"sade pojken och pekade mot Richard som hade sitt svärd draget. Han gick mot några män som verkade vara stridklara.
"Ska han döda dem?"frågade Klaus roat och pojken nickade.
"Min äldre bror ville vara med dem, men mor förbjöd dem", berättade pojken vars röst plötsligt hade blivit sorgsen.
"Varför följde du ens efter mig?"frågade Klaus misstänksamt och satte sig ner för att beskåda den kommande striden.
"För att du verkade annorlunda, som mig", svarade pojken och ryckte på axlarna. Klaus fnyste. "Är du inte det?"
"På sätt och vis", svarade han, varför talade han ens med ungen? Han borde ju ha rivit nacken av honom. "Vad heter du?"
"Neil", svarade pojken men lät inte särkilt stolt, "min mors tredje son."
"Stor familj?"frågade Klaus som började förstå sig på varför Neil uppförde sig som han gjorde.
"Väldigt, jag har sju syskon", svarade han uttråkat och Klaus nickade. "Jag slår vad om att Richard vinner."
"Ska vi slå vad?"flinade Klaus.

Richard gick genom lägret och han behövde inte röra dem för att de skulle dö. Men han dödade inte fler än han behövde. De tog sig fram till Jagangs tält och Rochard såg på mörkrets systrar och log
"Richard vi är så glada att se dig" sa syster Greta
"bespara mig er pladder. Ni är inte mer glad att se mig än jag är att se er" sa han och viftade med handen och de låg snart på marken. Jagangs elitsoldater kom fram och Zedd, Natahn och Nicci dödade dem och de gick in i tältet
"jag har väntat på dig Richard Rahl" sa Jagang där han satt i sin stol och såg lugnt på dem
"så du kan döda mig" sa han lugn och Jagang bara skrattade
"så det här är mannen du valt att tjäna Nicci, du kunde blivit min drottning" sa han
"hellre dör jag" sa Nicci skarpt
"det kan vi ordna" sa Jagang "efter Richards död"
"där har du fel" sa Cara och Jagang såg kallt på henne
"får jag?" frågade Nicci och såg på Richard, han såg kniven i hennes hand
"efter allt han gjort mot dig tänker jag inte stoppa dig" sa Richard och Nicci log och kastade iväg kniven som en skenmanöver och samlade sedan kraft och dödade honom med en blixt
"var det inte lite väl överdrivet" sa Verna men Nicci skakade på huvudet och Richard lämnade tältet och gick ut till hären
"er kejsare är död! Ni kan antingen stanna här och slås tills ni dör eller ge er av hem till era familjer" sa han till de närmast honom och elitsoldaterna sprang mot honom och han högg ner dem med svärdet och de andra soldaterna skruvade på si och nickade sedan och Richard gick vidare och sa samma sak till andra soldater i lägret

"Jag vann!"sade Neil och sträckte fram handen, muttrandes gav Klaus över svärdet som han tagit av Legolas.
"Han är feg som inte dödar männen", konstaterade Klaus, "jag skulle aldrig ha övervägt att låta dem gå hem."
"Varför inte?"ville Neil veta medan han beskådade sitt nya svärd.
"För att det är roligt att döda och så förådde de ju Richard", sade Klaus allvarligt. "om någon förråder mig så dödar jag den."
"Det skulle nog jag också göra, min mor kommer att bli arg då jag kommer hem med det här svärdet", sade Neil och drog på munnen. Klaus flinade.
"Säg att det var din äldre bror som tvingade dig att ta det, eller något?"föreslog Klaus och Neil såg en aning gladare ut.

Richard såg på alla män och alla kvinnor i lägret
"du borde döda dem" sa Cara
"vi kämpar för livet inte meningslöst dödande och om de försvinner och aldrig kommer tillbaka kan de få leva" sa han och dödade en man som kom mot dem med draget svärd. Efter ett tag gick han tillbaka till palatset och hans folk kom mot honom och jublade och soldater ur första garden slöt upp runt dem och Richard såg på pojken som hängde efter Klaus
"vem är din vän Klaus?" frågade han leende
"jag heter Neil, mästare Rahl" sa pojken
"kalla mig Richard" sa han leende "det är ett fint svärd du har där"
"inte som ditt" sa Neil och såg på sanningens svärd
"det är sant, men de är ändå fint." sa han och höll på att ramla omkull när en rödhårig tjej slängde sig i hans armar "Jennsen" sa han leende
"jag är så glad att se dig och att du lever" sa hon och kramade sen om Kahlan
"var kommer du ifrån?" frågade Kahlan
"jag hittade henne i lägret" sa Tom och Richard log mo dem
"jag är glad att du tog hand om min lillasyster" sa han till Tom som slog handen över bröstet och Rochard besvarade gesten
"nu tycker jag vi firar" sa Richard och såg på dem "jag välkomnar er allihop in till min privata matsal" sa han och folket började genast jubla "du är välkommen om du vill Klaus" sa han innan de började gå mot matsalen

"Jag tror jag hoppar över det", muttrade Klaus innan han vände sig om och gick iväg igen. Han hade aldrig gillat folk som jublade och hade massvis med ljud, de var alltid bara i vägen.
"Varför är du så ledsen?"frågade Neil som hade följt efter honom än en gång.
"Jag är inte ledsen, jag tycket bara att det är onödigt att fira sådana saker!"sade Klaus och gjorde en gest mot folket som gick efter Richard.
"Jag tänker i alla fall gå, min familj är inte så hemskt rika", sade Neil skamset och sprang iväg till en kvinna med sjabbiga kläder och en hel hög barn runtomkring sig. Han kunde höra hur hon skällde på Neil då han varit borta innan hon ryckte svärdet ur händerna på honom.

Richard såg efter Klaus men sa iget. De kom in i matsalen och han slog sig ner vid bordet och Zedd trollade fram bord till alla och snart kom maten fram och de började äta. Richard hoppades att hans soldater snart skulle komma hem. Han reste sig upp efter en stund och gick ut ur matsalen han behövde vara själv en stund och smälta allt. Han såg på hären där nere som höll på att packa ihop, det skulle ta dem några månader att försvinna. Han stötte ihop med Klaus
"så här vampyr du verkar inte ha så roligt. Vad vill du göra nu då? Vill du åka hem till din värld?" sa han undrande

Klaus himlade med ögonen då han såg vem som kom. Han hade ingen lust att stöta ihop med dårfinken.
"Vill du veta vad jag vill göra?"sade Klaus och lade huvudet på sned."Jag vill att hela min armé med hybrider ska komma tillbaka till mystic falls, jag vill att Caroline ska öppna ögonen, jag vill se min mor död och så vill jag helst av allt just nu döda alla som skämtar om mig!"
"Jag var väldigt nära på att döda dig en gång, kom ihåg att jag kan göra det igen innan du ens hinner tänka herr vampyr en gång till!"hotade Klaus.

Richard såg på Klaus och log "jag kan ju inte riktigt hjälpa dig med det där. Men varför dödar du inte din mor bara?" sa han undrande och skrattade sedan "du har ett problem nu bara, när jag öppnade ordenskrinen fick jag makten över världen och över liv och död" sa han leende "så med andra ord, dör jag inte förens jag vill dö" sa han men blev sen allvarlig "du gör som du vill. Jag lämnar dig ifred nu. Mokona är i matsalen i fall du vill resa vidare och om du vill ha sällskap följer vi med dig" sa Richard och gick sen där ifrån och tillbaka till de andra

Klaus såg efter mannen, så glad och självsäker. Han skakade på huvudet, vilket idiot, i hans värld hade Richard redan varit tvingad att ta livet av sig.
Men att döda sin mor skulle inte bli lika lätt som förra gången han gjort det, hon hade Finn på sin sida och så var hon kapabel till mer än förut. Förresten så skulle hon säkert gömma sig tills han hade gett upp jakten, vilket betydde en hel evighet eftersom Klaus var envis och vägrade ge upp.
Då det gällde makten över hela världen så skulle han roat vilja se någon som hade makten över honom, han löd ingen och så var det med det.

Richard gick in i matsalen där folket hade börjat dansa och han tog med Kahlan upp på dansgolvet och folk log mot dem. Richard stannade när Tom och Jensen kom fram till dem
"jag har en fråga mästare Rahl" sa Tom och Richard såg på honom "bäst vi tar det privat" sa han och förde med dem ut ur matselen och ut på balkongen
"nå det måste vara viktigt i fall du kallar mig mästare Rahl, Tom" sa han
"jag vill gifta mig med Jensen och jag ber därför om sitt tillstånd" sa Tom och Richard bara stirrade på honom
"det är underbart, men ni behöver inte fråga mig om tillstånd. Ni är båda fria människor och ni väljer själva" sa han och kramade om dem
"Grattis" sa Kahlan och tog Richards hand och de gick in igen
"jag har en sak jag vill tala om" sa han med hög stämma och alla tystnade "min lilla syster Jensen ska gifta sig" sa han glatt och folk började applådera och Jensen och Tom rådande lite när folk började gratulera dem. Richard tog med sig Kahlan ut till en tom korridor
"jag är verkligen glad att du minns allt" sa han
"jag förstår inte hur jag kunde glömma dig" sa hon och kysste honom
"kedjeeld är en mäktig förbannelse" sa han och de fortsatte gå "även om vi vann idag och Jagang inte lägre är ett ho har vi fortfarande mycket att göra. Hela världen ligger i varans och de kommer ta många år innan den återhämtar sig" sa han
"du har i alla fall gett oss en chans. Hade Jagang vunnit hade världen levt 1000 år i mörker" sa Kahalan allvarligt och han nickade och riktade blicken mot norr där han visse att Adrylin och trollkarlens fästning ich bekännarnas palats låg. Båda platser behövde repareras och de hade en lång väg att gå