Skriva av sig-tråden

Om jag vore du hade jag kontaktat hyresvärden, ordförande eller ansvarig i styrelsen och i värsta fall polisen.
Jag hade en person som objudet gick in i min lägenhet när mamma och syrran var hos mig.
Och jag har haft andra problem med grannar. Går de inte att prata med själv får man be om hjälp av någon annan att göra det åt en.

Polisen säger att det är hyresvärdens uppgift...hyresvärden säger att det är polisen och boendet påstår att de har ingen skyldighet att hjälpa till.


Och nu går idioten runt och försöker vända grannarna emot mig.

Ja jag brukar inte ha så bra kontakt med grannarna.
Men de brukar åtminstone säga hej tillbaka om nan säger det.
Men ny vänder de bara bort blicken.

Han hittar på saker som inte ens är sant.

Många bäckar små.

Idag brast det och jag är fortfarande inte färdiggråten. Det är liksom inte ens "hela världen"-grejer men det dränerade verkligen all min energi, och då kommer den där perfektionist-duktig flickan och överanalyserar, övertänker, klandrar en själv NÄR EN GJORT ALLT OCH MER REDAN.

Så nu skriver jag av mig lite här så det kommer ur mitt system och inte sabbar hela min helg. För nu ryktas det om 2dm snö, dvs. jag ska skotta. Jag skottar hellre lycklig och glad med framtidstro och tankesättet att det är bra träning och frisk luft. Risk är annars att jag skottar medan jag grämer mig över senaste veckornas laddade känslor som inte riktigt fått utlopp. Vilket resulterar i att jag kommer vara surpuppa på världen. (nedre spoilern för hur det kan blir då).



Livet som husägare i vinterland.


Såå... nu mår jag bättre. tror jag. förhoppningsvis. Nu är det helg och jag ska göra ingefärsshots så intensiva att alla på min gata håller sig friska ett halvår framåt av bara ångorna.

- - - - - - -

EDIT: Nej men vet ni. Ska vi bara skylla på +1 månads förkylning och uteblivet PMS-humör under mensen som istället slog till nu i samband med fullmåne-period.

Behövs väl ingen terapi eller hypnos här inte. Någon som riktigt grötar sig ner i mitt mindset och tar kol på alla kvävda, ängsliga energier som byggts upp sedan födseln. Och så den där officiella diagnosen kanske. Men jag är lite av tanken att ALLA har en diagnos och "diagnos" (utifrån satta strukturer och beteendemönster som synliggörs i och med det). Som yttrar sig mer eller mindre hos individen och påverkar olika mycket (gott som ont) utifrån hur man som individ kan sätta de i relation till samhällsstrukturerna, sin vardag och livssituation. Men NU är jag ute på hal is och djupt vatten såååå, ska väl studera detta i helgen. Människan och syftet med livet ur ett filosofiskt uttryck.

Ja men dåså. Är jag nöjd nu då? NU TAR VI HELG kram och kram.

En del svarar ju inte när det är hemligt nummer....och det förstår jag delvis.

Men en del behöver/Måste ha hemligt nummer av speciella anledningar.

Men tänk om det hade varit så här.
De som har hemligt nummer kanske ger ut det till dem som de verkligen vet att de kan lita på.
Om då de skriver ditt nummer på kontakt listan och skriver namnet ,t,ex David och ett efternamn....tänk om de som har ditt nummer då kunde få ditt namn när de ringer så man kunde veta att det var sin vän eller anhöriga.

Jag förstår att det kan vara svårt för dem som äger telefonabbonnemannen man har.

Men det hade varit enklare för dem som betalar och inte vill svara när det står hemligt eller okänt nummer.

Polisen ringer från dolt nummer f k, men de brukar vara duktiga på att sms:a innan de ringer/efter de ringt (om personen ej svarat på samtalet)

På stället jag har praktik/sysselsättning frågar dom nu om vilka som vill följa med på julbord. Jag har aldrig varit på ett riktigt julbord på resturang och speciellt inte från en arbetsplats. Jag tänker att det hade varit en bra och nyttig erfarenhet och dessutom kul att få gå på julbord precis som många andra arbetsplatser har men samtidigt är jag superstressad. Liksom vad finns det för mat? Jag har svårt för maten och jag äter ändå några saker av julbordet men jag hatar att inte VETA. Jag har dessutom träffat en del av dom som är på praktiken så det är liksom inte ett helt gäng med nya personer, kanske vissa nya då jag inte träffat exakt alla men det är inget jättestort gäng. Först var det tänkt att det skulle vara i december men det var fullbokat så nu blir det istället troligtvis nu på lördag och hon skickade smset idag. Det kommer så plötsligt, jag vill ju veta sånt här i god tid innan så jag hinner förbereda mig mentalt men samtidigt är det ju som sagt en bra erfarenhet och jag har ändå det här året gjort mer saker som jag inte brukar göra som är "outside of my comfort zone" men JAG VET INTE. Jag hatar när det blir såhär. När jag vill gå känns lika starkt som jag vill inte gå. Blir liksom stressad och får panik då jag känner mig fast i det tänket. Gå eller inte gå! Börjar alltid övertänka precis varenda liten detalj (liksom hur beter man sig på julbord, vad ska man ha på sig, tänk om jag får ångest, tänk om det inte finns något jag kan äta etc.). Och när jag dessutom får sådana här tankar så blir jag istället mer nedstämd istället för taggad. Kanske jag lika gärna ska hoppa över det? Det är bara ett tråkigt julbord. Kanske bättre att bara stanna hemma. Orka lämna huset. Osv.

Jag tycker du ska utmana dig själv och gå dit! ^^ Det kommer antagligen vara ett helt vanligt julbord och du har säkert ätit julmat förr. Köttbullar, sill, potatis, korv, Jansons frestelse osv. Du kan säkert hitta något du tycker om, och kanske även våga prova något nytt som du kanske gillar? Det brukar finnas mycket efterrätt också, julgodis och pepparkakor!

När det gäller kläder så ha på dig vad som helst som du känner dig bekväm i. En del klär upp sig inför ett julbord, så kom kanske inte i mjukisbyxor haha. Men bortsett från det kan du ha vad som helst. ^^

Jsg tycket inte om Jansons frestelse (skulle inte kalla det frestelse precis), sill eller ens pepparkakor. xD Det jag mest äter är typ revben, köttbullar, korv, ägg med bara äggvitor, julskinka, lax. Gröt äter jag inte heller. Är egentligen inte så mycket för julmat. Då det inte är mycket ser min tallrik ganska tråkig ut. Skilnad när jag äter mat hemma för då brukar mamma se till så jag har saker jag äter till exempel revben eller kycklingben osv. Jag äter dessutom aldrig på restaurang.


Först mens, sedan irriterande munsår (som tur är har jag munsårsplåster som gör det lättare) och nu dessutom förkylning förkylning. Toppen.

Min styvpappa har en cancerknöl vid prostatan ocv i morgon ska pappa på sjukhuset och de vill ha anhörig ned (alltså mamma) nör de vill ha anhörig med så brukar det bara vara ett dåligt besked.
Om de säger att de inte vill hjälpa han få bort knölen pga pappas hjärtfel så är läkarna som ska ta hand om honom idioter....

Min morfar dog av exakt samma cancer och pga att läkarna vägrade ens försöka hjälpa honom och min styvfar ska inte behöva dö av samma anledning.

Solkatten Tråkigt. Men ja om du inte är något stort fan av julmat så låter det vettigt att skippa det! Krya på dig!

Du kanske borde börja med att utmana dig själv med att äta på en restaurang någon gång? De flesta ställen har ju menyn på nätet så du vet i förväg vilken mat du har att välja mellan. Och har de inte menyn på nätet så kan du kanske gå förbi stället och be att få kika på deras meny i förväg innan du ska äta där? Då hinner du bestämma dig i lugn och ro och välja något av det som du faktiskt tycker om. Och EN rätt istället för ett helt julbord. x)