Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Nej Scorpius och Lily!!!!

32. Bianca-ankan

Albus var nu ute ur sjukhusflygeln. Det kändes ovanligt att vara tillbaka på Hogwarts igen. Läget var som vanligt. Bara lite deppande efter alla skador och dödsoffer. Med TP var borta nu. Ingen skulle skadas mer.

Lily hade nyligen vaknat, men hon var fortfarande kvar på sjukhusflygeln. Albus hade varit där och bett om ursäkt flera gånger då han kände att det var hans fel. James hade också varit där för att krama om sina syskon han nästan miste.

Hans pappa hade pratat allvar med honom. Ifrågasatt varför han och Scorpius smet från skolan själva istället för att bara meddela om vad de visste.

Albus gick hand i hand med Scorpius i korridoren, påväg till stora salen för att äta middag. De märkte när de kom dit att hälften av alla elever stirrade på dem.
"Vi skulle kunna gå till köket istället", sa Scorpius tyst. "Vi ber om att få lite mat och sen kan vi sätta oss i uppehållsrummet."
"Okej", sa Albus och vände sig om.

På vägen till köket fick de syn på Bianca som gick och rodnade.
"Bea", sa Albus och gick fram till henne. "Vad ser du så glad ut för?"
"Jag eh... jag var nyss uppe hos Lily. Och..."
"Och..?" sa Albus som hade en gissning.
"Jag talade om det. Att jag... gillar henne", sa Bianca och rodnade igen.
"Och hur tog hon det?" sa Albus och log.
"Bättre än jag trodde. Hon sa att... jag har varit en stor hjälp till henne efter... ja ni vet vad jag menar."
Både Albus och Scorpius nickade nedstämt.
"Hon gick iallafall med på det... att bli ihop", fortsatte Bianca.
Albus log och kramade om henne.
"Ta hand om henne väl. Jag litar på dig", sa han.
Bianca log och kramade tillbaka.

* * * * *

En vecka senare hade Albus och Scorpius lovat Bianca att följa med henne till St Mungos och hälsa på Joseph. Bianca var nervös och tvekade nästan i sista minuten.
"Han är din bror! Vad är det värsta som kan hända?" sa Albus.
"Tänk om han inte känner igen mig?" sa Bianca.
"Berätta det på något sätt då. Visa vad han betyder för dig", sa Scorpius.
Bianca tog ett djupt andetag när de stod utanför hans rum. Dörren öppnades och ut kom en av sjuksköterskorna.
"Ni måste vara Josephs vänner", gissade hon.
"Det stämmer", sa Bianca svagt medan Albus och Scorpius nickade.
Sjuksköterskan stack in huvudet i rummet.
"Joseph. Du har besök", sa hon och vände sig åt de andra igen. "Ni kan gå in."

Albus och Scorpius stod kvar vid dörröppningen och lät Bianca gå in först. Joseph satt skräddare i en fåtölj och riktade utan att se upp. Bianca harklade för att få hans uppmärksamhet. Ingen respons.
"Hej Joseph", sa hon i lagom ton för att han skulle höra henne. Han tittade upp och såg förvirrat på henne. "Det är jag. Bianca. Din lillasyster."
Han gjorde en hälsande nickning och återgick till sin teckning. Bianca tog ett djupt andetag och satte sig på en pall mittemot honom. Hon gjorde ett tecken på att han skulle lägga ner pappret och pennan och lyssna på henne. Efter det tog hon hans hand och gjorde något som liknade ett hemligt handslag. Han tittade på henne som om det ringde en klocka.
"Bianca-ankan?" sa han.
Bianca flinade och gav ett kvackljud. Albus gissade att det var ett gammalt internskämt för syskonen.
Joseph slängde en förvirrad blick på pojkarna.
"Det där är Albus och Scorpius. Kommer du ihåg dem? Du delade sovsal med dem", förklarade Bianca.
Hon gav dem ett tecken på att de kunde komma fram.

Trots att Joseph hade svårt att minnas och känna igen dem gick de fram och hälsade och umgicks en stund. Det var som att lära känna honom på nytt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bara ett kapitel kvar nu, plus en epilog! ♥

WOOHOO DE LEVER! JOSEPH MÅR BRA OCH KOMMERF SNART FÅ TILLBAKA MINNET!

Nawwwwwwwwwwwwwwwwwww!

Bianca-Ankan?
Det blir bättre... Fortsätt så

Superbra!

Bra kapitel! Bra att alla mår bra och hoppas att Joseph får tillbaka minnet!

33. Början på ett nytt liv

Vårterminen hade kommit och FUTT började närma sig. Efter den långa frånvaron i höstas hade både Albus och Scorpius fått jobba igen en hel del. Tack vare Scorpius hjälp hade det gått bra.

Albus satt i sin säng och läste. Efter en stund kom Scorpius in och satte sig mittemot honom.
"Här sitter du och läser", sa han.
"Åh. Nej, jag bara bläddrade igenom lite", sa Albus och slog igen boken.
"Albus. Jag har tänkt på en sak."
"Vadå?"
"Minns du den gången vi sa att vi borde öppna en godisbutik ihop?"
"Ja, det vore ju en dröm."
"Mhm. En dröm vi har chansen att uppfylla", sa Scorpius. Albus tittade förvirrat på honom. "Det finns en ledig lokal i Diagongränden, med en lägenhet som ingår om man får den. Plus att Honeydukes har sagt att de behöver något liknande där. Så jag tänkte..."
"Jag eh... jag gillar idén. Men hur ska vi ha råd?"
"När min farfar dog fick min pappa ärva hans förmögenhet. Sen lovade han att jag skulle få hälften när jag har gått ut skolan. Så... vad säger du?"
Albus tänkte på saken. Efter det log han.
"Klart som fan att vi ska. Och klart som fan att vi ska flytta ihop!"
Scorpius log och lutade sig fram och kysste honom. Det dröjde inte en sekund innan Albus kysste tillbaka och slog armarna om honom. De drogs ifrån och lutade sina pannor mot varandra.
"Fan vad jag älskar dig, Scorpius", viskade Albus.
Scorpius kysste honom lätt.
"Hur mycket då?"
"Så mycket att jag skulle dyka upp ur en magisk brunn för dig om jag försvann."
Scorpius flinade.
"Jag gillar hur du citerar mina favoritböcker."

* * * * *

Terminen var nu slut och pojkarna hade fått tillstånd att öppna en godisbutik, samt att flytta in i lägenheten. Teddy, Victoire och Dora, som nu var ett år, hade varit där och hälsat på några gånger. Sist de träffade Dora var i julas och hon hade vuxit en del sen dess. Hon hade lärt sig gå och att när någon sträckte ut armarna betydde det att den ville ha en kram. Ibland hade de fått vara barnvakt, vilket Albus gillade bäst. Det fick honom att längta efter att få egna barn som skulle springa omkring, som han och Scorpius hade pratat om sen ett år tillbaka. Det hade nog Dora också tyckt om.

Efter en månad i det nya boendet satt Scorpius vid köksbordet och läste. Med en kopp te bredvid sig. Albus gick fram till honom. Han hade nämligen en sak att fråga.
"Jag eh... tänkte vänta till vår vänskapsdag med att fråga dig detta, men nu kan jag inte hålla mig."
Scorpius tittade på honom.
"Fråga på", sa han.
Albus gick ner på ena knät och tog Scorpius i handen. Trots Scorpius förvirring verkade han veta vad som pågick.
"Scorpius Hyperion Malfoy. Tja, jag skulle egentligen dra en kärleksdikt här, men kom inte på någon bra, så vi kommer till poängen direkt", sa han och tog upp en liten ask ur sin ficka. Han öppnade den och inuti låg en silverfärgad förlovningsring. "Vill du gifta dig med mig?"
Scorpius tittade på ringen med uppspärrade ögon som om han hade blivit stum. Han tittade därefter på Albus med tårar i ögonen och nickade.
"Ja. JA! Klart jag vill!" sa han.
Albus log bredare och satte ringen på hans finger. Därefter reste sig båda upp och kramade om varandra hårt.
"Fast bara för godisets skull", sa Scorpius ironiskt. Albus släppte taget om kramen och knuffade till honom. "Klart som fan att det är för din skull. För vår skull."
Albus kysste honom en gång.
"Tänk att vi ska gifta oss", sa han.
"Det känns helt otroligt!" sa Scorpius och kysste honom igen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nu är det bara epilogen kvar hörni! ♥
Miniquiz: Vad tror ni epilogen kommer handla om?

DEN KOMMER HANDLA OM SCORBUS BARN ELLER NÅGOT!

OMFG!!!!!!!! DE SKA GIFTA SIGGGGGG

Awesome!