Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Kapitel 43.

Scorpius perspektiv

Albus hade inte synts till någonstans. Inte vid frukosten och inte på lektionerna. Lärarna hade frågat efter honom men ingen visste någonting. Rose tittade på Scorpius och förväntade sig ett rimligt svar men han ryckte bara på axlarna.

Efter trolldryckslektionen började han gå genom korridorerna i förhoppning om att Albus skulle dyka upp. I ett hörn fick han syn på James med sina kompisar.
"James!" ropade Scorpius och rusade fram till honom. James tittade på honom förvånat.
"Scorpius? Hej", sa han.
"Har du sett Albus?"
"Nej. Är han inte med dig?" Scorpius skakade på huvudet.
"Jag har letat överallt efter honom. Han var inte i sovsalen imorse, och han har inte varit med på en enda lektion, och jag börjar undra om något kan ha hänt honom." James kramade honom för att få honom att lugna ner sig. Det var ingen stor vana eftersom James aldrig hade kramat honom förut, men det struntade han i vid ett läge som det här.
"Ta det lugnt bara. Vi fixar det här", sa James och släppte taget om kramen. "Har du pratat med Professor McGonagall?"
"Jag tänkte gå till henne nu", sa Scorpius.
"Vänta", sa James och drog fram något som såg ut att vara ett gammalt pergament. "Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg i kikaren. Vi kollar om han finns här." James vek upp pappret och när Scorpius tog en titt var det en karta över Hogwarts, med namn som rörde sig omkring. Dom tittade tillsammans och letade efter Albus Potter. Albus Potter, Albus Potter, Albus Potter, tänkte Scorpius när han letade. Men namnet dök inte upp någonstans. James och Scorpius tittade förskräckt på varandra.
"Det här är illa", sa Scorpius.
"Jag borde skriva till pappa och tala om läget", sa James och var beredd att gå, men Scorpius stoppade honom.
"Går det bra om jag gör det? Inget illa menat, men jag tror jag kan ge bättre förklaringar." James nickade och log.
"Han förväntar sig säkert också att ni håller ihop." Han tittade ner på kartan igen. "Jag säger till ifall jag ser Albus här."

Dracos perspektiv

Draco kunde inte släppa det som Neville hade berättat. Albus och Scorpius hade gjort slut och Scorpius hade träffat någon ny. Var det ens möjligt? Så mycket som han hade pratat om Albus. Allt det här var hans fel. Han visste att det var en dålig idé att ta Harry tillbaka. han tänkte också på Astoria. Hade hon levt hade inget av det här hänt.

Draco var hemma hos Harry. Dom hade haft en lång diskussion om det här.
"Du kommer hit och säger att du vill göra slut, när det var du som startade allt det här", sa Harry full av besvikelse.
"Jag sa att vi kunde försöka igen, men det slutade inte bra den här gången heller", rättade Draco. "Min son har blivit mobbad och lämnat sitt livs kärlek för det här."
"Han har åtminstone gått vidare! Albus är helt ensam och jag kan inte få tag i honom."
"Du verkar inte förstå min poäng, eller hur? Efter allt som Scorpius har berättat om Albus, efter det förhållande dom har haft. Tror du verkligen att Scorpius är lycklig med den där Price-tjejen?"
"Du har inte ens träffat henne", påpekade Harry.

Innan Draco hann svara blev han avbruten av en uggla som knackade med näbben mot fönstret. Harry gick fram för att titta vad det var. Han tittade på brevet i chock.
"Det är från Scorpius", sa Harry. Draco reste sig genast upp.
"Scorpius? Vad skriver han till dig för?" Harry vecklade upp brevet och läste. Han fick rysningar och tittade på Draco, som blev nervös och var beredd att höra vad som helst.
"Vi måste ta oss till Hogwarts. Albus är försvunnen."

AWESOME!

TARTYAWSOME!!!! AMAZHANG!!!!!

Scormes confirmed? :o

Varför får alltid Drarry ett olyckligt slut? R.I.P Drarry...

Den är inte slut än vet du. Får se hur det kommer sluta för dom

Tartyawsome!!!!

Kapitel 44.

Scorpius perspektiv

"Du är alltså härför att påstå att Mr. Potter är försvunnen", sa professor McGonagall bekymrat, vid skrivbordet på sitt kontor.
"Helt riktigt", sa Scorpius som satt mittemot henne. "Jag har inte sett honom på hela dagen, och James kunde inte hitta honom på marodörkartan. Jag har till och med skrivit till hans pappa."

McGonagall skulle just öppna munnen för att svara men blev avbruten av ett brak. Scorpius hoppade till och tittade mot den öppna spisen. Där fick han syn på Harry.
"Mr. Potter! Fick du mitt brev?" sa Scorpius förhoppningsfullt.
"Jag fick ditt brev, ja", sa Harry stressat. Därefter kom Draco också.
"Pappa?" sa Scorpius av både glädje och chock.
"Hej Scorpius", sa Draco lugnt. "Nå, kan någon tala om vad som pågår här?"
"Albus är försvunnen", sa Scorpius kortfattat.
"Jag läste det", sa Harry. "Kan du berätta mer? Du skrev att han hade betett sig konstigt på senaste tiden." Scorpius tog ett djupt andetag för att förklara.
"Jag tror att han har varit rädd eller orolig för nånting. Han har knappt sovit om nätterna. Sist vi pratade var igår, och då satt han uppe och skakade i hela kroppen. En annan gång grät han av ångest." Scorpius tog en paus. "Jag tror att något allvarligt har hänt." Harry tittade förskräckt på honom.
"'Något' som i vadå?" sa han med så allvarlig stämma att Draco fick försöka lugna ner honom.
Scorpius tänkte efter en stund. Nu slog det till honom. Delphi! Hur kunde han vara så dum? Den enda ledtråden som fanns nu var att ta reda på vad Delphi hade skrivit till Albus.
"Jag tror jag vet vad som har hänt", sa han och reste sig snabbt upp, beredd att storma ut ur kontoret.
"Vad tror du här hänt?" sa Harry och höjde rösten.
"Jag måste bara kolla en grej i sovsalen. Jag kommer tillbaka sen, jag lovar", sa Scorpius och rusade ut utan att bry sig om deras reaktioner.

På vägen till uppehållsrummet sprang han in i Bianca.
"Scorpius!" sa hon. "Var har du varit?"
"Bea, Albus är borta, och jag tror jag vet vad som har hänt. Jag måste bara ta reda på var han är, för jag börjar bli livrädd ifall han är..." Scorpius kunde inte avsluta meningen. Hans röst var helt skakig. Det fanns inte en chans att Albus var död. Bianca kramade om honom.
"Ta det lugnt bara. Det kommer ordna sig", sa hon och höll om honom länge. När dom hade släppt taget började Bianca luta sig fram för att kyssa honom.
"Nej", sa Scorpius och backade undan.
"Vad är det?" sa Bianca upprört.
"Alltså Bea, jag... jag älskar dig jättemycket och så men..." Scorpius visste inte hur han skulle förklara det. Tillslut sa han det bara rakt ut. "Du är inte Albus." Det blev en tystnad.
"Jag förstår", sa Bianca och kramade honom en sista gång. "Jag hoppas du hittar honom." Sen försvann hon ur sikte.

När Scorpius kom in i sovsalen började han gräva bland Albus saker. Han letade igenom hela hans koffert, hans böcker, ifall han hade gömt något. Tillslut tittade han i byrålådan bredvid sängen. Där hittade han en hög med brev. Bingo, tänkte han. Han läste igenom dom tills han hittade texten den övergivna puben och allt som stod efteråt.

Tankarna avbröts av att dörren öppnades och in kom hans pappa.
"Scorpius, kan du tala om vad som händer?" frågade han lugnt. "Harry kräver att få veta vad som har hänt Albus."
"Pappa, läs det här", sa Scorpius och höll fram brevet. Draco läste igenom det. Han verkade förstå hur illa det var när Delphis namn dök upp.
"Den övergivna puben, är inte det-"
"Svinhuvudet", avslutade Scorpius meningen. "Finns det inte en hemlig gång dit i vid-behov-rummet?"
"Den blockerades när puben stängdes igen", sa Draco. Scorpius tittade ner i golvet. "Men oroa dig inte. Jag och Harry går dit och letar."
"Jag tänker följa med", sa Scorpius bestämt. Draco skakade på huvudet.
"Det är för farligt. Du behöver ändå sova snart. Vi hittar honom innan du vet ordet om det."
"Knappast! Jag ger inte upp förrän jag vet att han är säker." Draco öppnade munnen men Scorpius fortsatte prata. "En man sa till mig en gång att jag ska vara rädd om min älskade så länge jag har honom. Kommer du ihåg det? Jag tänker hitta honom. Innan det är försent." Draco sa ingenting utan omfamnade sin son.
"På ett villkor", sa han över hans axel. "Säger jag åt dig att gömma dig, eller strunta i mig och rädda dig själv, så gör du det." Scorpius ville inte lova det, men han nickade ändå. Han ville bara hitta Albus.

Tillsammans kom alla tre fram till föredetta svinhuvudet.
"Vi kommer alltså inte in genom dörren. Inte ens med Alohomora", sa Draco.
"Det stod i brevet att det finns en hemlig gång på sidan", påminde Scorpius.
"Det går nog fortare om vi transförerar oss in", sa Harry. Draco nickade.
"Ta min arm, Scorpius", sa han och höll fram armen. Scorpius tog tag i den hårt.

Nästa sekund var dom innanför puben. Dom smög sig omkring. Inte ett spår av Albus kunde dom hitta, och det var helt tyst därinne.
"Är vi säkra på att det här är rätt ställe?" viskade Draco. Harry ignorerade.
"Albus!" ropade han. Han fick inget svar.
Dom bestämde sig för att dela upp sig och leta åt olika håll. Draco följde med Scorpius för hans säkerhet. Dom gick in i ett rum och där såg han någonting på golvet. Scorpius rusade fram och plockade upp föremålet. Det var osynlighetsmanteln. Han tittade skräckslaget på sin far.
"Han har varit här. Hämta Harry", sa Scorpius.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bara sex kapitel kvar nu! Tänkte försöka uppdatera varje deg nu, som jag har gjort med dom senaste delarna, fram till slutet ^^

SPÄNNANDE!
Nu gillar jag Bianca för att hon accepterade det!
HEJA SCORPIUS!

Bianca var ju asschysst! Gillar henne nu ♥