Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Har tänkt skriva en lääänge och bra kommentar nu, men är nog för trött... (Har badat i nytt badhus, kom hem precis, om det räknas som förklaring.)

Men i alla fall: Superduberotroligtamazingawesomebra♥ Det är så härligt att läsa det du skriver! ♥ Kram från mig♥

Hej på er sötnosar!

Här kommer nästa kapitel!
Hoppas att ni ska tycka om det!

Måste erkänna att det känns otroligt konstigt att lägga upp kapitel 10 när jag håller på att skriva på kapitel 28 xD Men men, så är det Men nu vet ni ju iaf att det finns massor utav kapitel på lager

Iaf, hoppas att ni ska tycka om det!




~Kapitel 11~

Jag läser om kärlek, förräderi, sorg, hat, förtvivlan... Allt det man inte önskar att någon ska behöva gå igenom läser jag om, om hur Nicolai Duchannes gick igenom det. Jag vet inte hur länge jag sitter där och läser innan jag hör Coraline och Joshua ropa mitt namn. De rycker mig ur den magiska världen boken skapat för mig, tillbaka till verkligheten. Förvirrat ser jag mig omkring, hur länge har jag..? Oj, Coraline ropar!

Jag torkar mina kinder där tårarna runnit från alla de känslor boken rört upp inom mig och reser mig klumpigt från fönstret.
”Här borta!” ropar jag lite försiktigt medan min fot snurrar sig loss från en utav kuddarnas hörntoffsar, min röst är hes från att hålla tillbaka gråten som lagt sig som en klump i halsen.
”Vi har letat efter dig hur länge som helst! Vi ska gå nu.” säger Coraline ilsket och vänder sig om för att gå tillbaka till klassen. Joshua ser på mig och jag ger honom ett ursäktande leende. Han rycker på sina axlar och skrockar lite åt mig,
”Så, har du läst något intressant om quidditch nu då?” frågar jag Joshua där vi går cirka fem steg bakom Coraline som ökat takten rejält. Joshua bara skakar på huvudet och rycker sitt huvud mot Coraline. Jag förstår inte vad han menar med nicken men ger honom ett leende.

Innan jag hinner säga något pratar Joshua igen,
”Vi borde ha förstått att du skulle fastna någonstans med en bok. Det är ju trots allt vad du älskar mest här i världen.” skrattar Joshua fram och lägger sin arm om mina axlar. Inte det jag älskar mest, inte längre... Tänker jag för mig själv, ger ett ursäktande leende åt min vän medan jag blir rosenröd om kinderna, lägger min arm om Joshua och tillsammans springer vi ikapp Coraline som jag lägger min andra arm om. Coraline smälter lite och istället för att vara irriterad skakar hon uppgivet sitt huvud och kramar om min axel lite extra med sin högar hand. Vi fnittrar lite åt varandra, åt vår lustiga vänskap.

”Jag ska bara ställa tillbaka boken,” mumlar jag hastigt när vi närmar oss klassen. Jag har den fortfarande i min varma, beskyddande hand som vilar mot Coralines axel.
”Okej, men skynda dig, fastna inte med någon ny bok i något annat fönster bara.” skrattar Coraline fram och jag armbågar henne i revbenen samtidigt som jag tar mig ur mina vänners grepp. De går tillsammans bort mot klassen medan jag går mot hyllan där boken har sin designerade plats.

Jag vandrar tillbaks samma väg jag tidigare gick och hittar snabbt hyllan där boken ska stå. Hålet där boken tidigare stått är ledigt, innan jag sätter tillbaks den så ser jag på den en sista gång och drar med mitt finger över omslaget. Den ingraverade duvan är markant under mitt finger, ett leende speglas på mina läppar och en sista tår kläms ut från min ögonvrå när jag hastigt försöker blinka bort dem. Det känns inte rätt att skiljas från boken, den har gripit mig med ett fast grepp och att skiljas från den utan att ha läst klart är ingen behaglig känsla. Men den glider mjukt in på sin plats i hyllan och min hand lämnar den där.

Jag vänder mig om och börjar gå tillbaks till klassen, min blick vänds ibland mot hyllan där jag lämnat boken. Efter tre steg går jag in i något långt och hårt. Jag ser upp och ser rakt in i Severus dansande ögon, energin sprakar mellan oss och jag vill så gärna känna hans mjuka läppar mot mina...
”Pen- Miss Lovegood? Är allt som det ska?” frågar han med sin raspiga röst och harklar sig lite. Jag ler mot honom, ett litet leende över att han höll på att kalla mig för Penelope utav misstag.
”Mhm...” mumlar jag nervöst, om jag stannar kvar här mycket längre kommer jag inte kunna slita mig från att krama dig Severus... tänker jag och går runt honom. Jag nuddar mjukt med min hand mot hans för att säga allt jag inte kan säga med ord på en sådan öppen plats.

”Åh, Miss Lovegood, så bra! Då vandrar vi vidare!” ropar professor McGonagall och börjar gå mot utgången, eleverna lunkar efter henne i ett okontrollerat led. Jag vänder mitt huvud lite försiktigt och ser Severus som går längst bak för att se till så ingen blir lämnad kvar eller försöker smita iväg. Hans ögon dansar för mig och mitt hjärta slår extra hårt. Att det kan vara så komplicerat men ändå underbart att älska någon... Ett leende sprider sig över mina läppar medan ännu en tår strilar ner för min bleka kind, bokens budskap har borrat sig in bland mina tankar och tankarna om att förlora Severus har börjat eka.

”Du är hopplös Penelope, man kan inte lämna dig ensam en sekund i ett bibliotek utan att du försvinner.” skrattar Coraline fram, jag ger henne ett ursäktande leende och ser ner på mina turkosa sneakers.
”Dig kan man inte släppa iväg i en klädaffär utan att du försvinner i några timmar.” Ger jag som motsvar. Joshua börjar skratta,
"Vadå? Ska vi släppa loss dig i en kvastaffär eller?" Joshua ser häpet på henne, sen börjar jag skratta åt Coralines motkommentar och sen börjar Coraline också att skratta. Joshua kan inte hålla sig och börjar skratta han med. Vi skrattar ett par minuter åt varandra, våra vanor och vad som gör oss unika. Hela klassen stannar upp när McGonagall stannar till utanför bibliotekets dörrar, mitt i den väldiga entréhallen som har flera dörrar med inskriptioner på latin ovanför sig. Jag försöker läsa dem men texten är för liten för att jag ska kunna se den tydligt där vi står långt bak i ledet.

Vi ser upp på professor McGonagall som håller upp sin hand,
”Om två timmar ska vi tillbaka till Hogwarts och då möts vi här. Tills dess får ni gå vart ni vill men om ert beteende skulle vara illa eller ge skolan problem så kommer privilegiet att få åka på utflykter att dras in omedelbart. Se så, iväg med er!” säger professorn och ler mot oss, eleverna börjar snabbt sprida ut sig från alla håll när de gått ut ur de väldiga dörrarna utav trä. Lyckliga över att få lite frihet utanför Hogwarts murar.

”Vart ska vi gå först?” frågar Joshua upphetsat och slickar sig hungrigt om munnen, en vana han har men som han själv inte är medveten om.
”Oh, kan vi inte gå till Den Röda Hatten? Jag är vrålhungrig!” utbrister Coraline med en blinkning mot mig, Joshua och jag nickar instämmande. Jag fnittrar åt Coralines blinkning som betyder 'Joshua är hungrig men vill inte säga något', men Joshua stirrar bara oförstående på oss men han är mer intresserad av att äta så säger inget. Vi börjar gå i rask takt ner för den stenbelagda gatan. Det tar bara några minuter tills vi är framme. Joshua öppnar den sneda dörren som separerar Den Röda Hatten från gatan och vi stiger alla in i värmen. Vi sätter oss vid ett bord och tre menyer uppenbarar sig framför oss, vi plockar upp dem och börjar hastigt att bläddra i dem. På jakt efter något lockande att mätta våra kurrande magar med.

Superduperjättebra!! (Känns som att jag alltid skriver samma sak..)

Awesome ♥

Tack!
Haha, du får väl hitta på något nytt då ^^
Det gjorde du ju denna gången



Aww, TACK! ♥

Alltså. Så underbart fint♥ Det här är på min topplista av ff's, och du ska veta att innan jag rensade bland alla jag bevakar hade jag 18 sidor, nu har jag 9...

JÄTTEBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men guu, det betyder så sjukt mycket för mig!
Tack så himla mycket för denna underbart fina komplimangen!



TACK!!!!!!!!
TACK TACK TACK!!!

Verkligen jättejättebra!!!!


Du skriver sjuktfantastisktdunderjättesupertoppenbrajäääätte Braaaaaaaaa!!!!!!!!