Albus syskonfejd (SV)

ta det du sa "aha" till!?

Ja, jag gör det, men det är bara en minigjej; en person, jag har inte haft med henne på länge men...
Ups! Nu tänkte jag berätta det! Fy skäms Emma! Jag FÅR INTE berätta det!
Men jag kan väl avslöja att de kommer att...
JAG SA NEJ!

Okej, nu ska jag sluta bråka med mig själv. (fy skäms!)

Kom igen mer!!!

heter du emma...coooooolt!!
Mer!!

Ja, jag heter Emma. Vad är det för coolt med det?
(Voho, jag har skrivit en halv A4 idag)

mer

Ja, jag ska bara få ett slut på kapitel så kommer det. Troligen imorgon.

jaaaaaaaaaaaaa

Valmis!

KAPITEL 15

"Vad var det där?" frågar Albus nyvaket. "Vakna Kevin, vakna!" En ny knall hörs och Kevin vaknar.
"Vaeresomhänder? Blir vi anfallna?" yrar Kevin. Han greppar efter trollstaven och när han hittar den pekar han med den mot Albus. "Fram med trollstavarna! Till ataaack!"
"Sluta Kevin, sluta!" säger Albus och ruskar Kevin. "Vi blir inte anfallna och kan du ta bort trollstaven? Du trycker den i magen på mig."
"Oj, förlåt." Kevin tar bort trollstaven. "Vet du vad det var för ett ljud?"
"Nej, men det låter som om det kommer från sällskapsrummet." Albus stiger upp och smyger fram till dörren för att se vad det är. Albus öppnar dörren och tittar sig omkring. Hela sällskapsrummet är fyllt med svart rök, han kan knapps se någonting. Han tittar ner på sina fötter, de kan han åtminstone se. Han lyfter blicken för att se om han kan se något annat men han tittar snabbt tillbaka. Där rakt framför tårna finns små, små svarta fotavtryck.
Duperingsdetonatorn!
Det var den som hade gjort de små fotavtrycken, knallarna och röken. Någon hostar bredvid honom.
"Albus, kan du komma in igen så jag kan stänga dörren?" frågar Kevin. "Sovsalen håller på att fyllas med rök."
"Åh, javisst!" svarar Albus och går in. Kevin stänger dörren.
"Vad var det för nåt?" frågar Kevin och sätter sig ner på sängen.
"En duperingsdetonator."
"En duperings-vadå?"
"En du-per-ings-de-to-na-tor." Albus försöker uttala så tydligt som möjligt.
"Okej, vad är en buperdingsdenator egentligen?"
"En skämtartikel, avleder uppmärksamhet genom att avge höga knallar och svart rök. Försöker alltid att springa utom synhåll."
"Okej..? Hur ser den ut?"
"Den har små ben och en lökformad gummituta till kropp."
"Jaha, så det är den. Jag såg en skymt av en sån då vi var till Diagongränden, den hade smitit ut ur en butik."
"Jasså, vad är klockan?"
"Vänta lite." Kevin lägger sig på mage tvärs över sängen och rotar i sin koffert efter klockan. "Jag hittade den!" Kevin visar Albus sin gamla, slitna och rostiga klocka. "Den är... kvart över sju. Då är det ingen vits att somna om igen." Albus och Kevin byter om till sina klädnader för att gå ner till stora salen för en tidig frukost.
"Eh... Albus, hur ska vi kunna komma igenom sällskapsrummet till porträttet i all rök?" frågar Kevin när de stängt dörren till sovsalen.
"Vi får väl helt enkelt försöka på något sätt, typ treva oss fram", svarar Albus.
"Okej", säger Kevin tvekande, men sträcker ändå ut armarna framför sig och går, Albus följer efter.
"Vad är det här? Var är jag? Var är porträttet?" frågar Kevin.
"Vet inte", svarar Albus. "Fortsätt gå, hmf, aj! Kevin, jag gick rakt på dig! Du skulle ju fortsätta gå!"
"Jag vet, men det är lite svårt när du ligger på mig!" svarar Kevin.
"Oj, förlåt!" Albus stiger upp. Kevin stiger också upp, de hör en dörr öppnas.
"Kan ni tysta ner er lite? Usch, vad är det här för rök?" säger någon, antagligen en flicka.
"Vi försöker vara tysta", svarar Albus. "Det är lite svårt i all rök, man snubblar lätt."
"Jasså", svarar flickan. "Vilka är ni? Jag heter förresten Julia."
"Det är jag, Kevin", säger Kevin. "Och Albus, vi ska ner till stora salen men vi hittar inte porträtt hålet."
"Jag kan hjälpa er, jag ska också till stora salen", säger Julia. "Lumos!" Hennes ljusstråle hamnar på en omkullvält stol.
"Ser ni bättre nu?" frågar hon.
"Ja", svarar Albus. "Kan du rikta den mot porträtt hålet?"
"Okej", säger Julia. "Tänd trollstavarna ni också!"
"Lumos!" mumlar Albus och Kevin och trollstavarna tänds. De går mot porträtt hålet och lyser framför sig.
"Framme!" ropar Albus till Julia efter en stund.
"Okej, nu kommer jag!" ropar hon tillbaka och går mot dem. Alla tre klättrar ut men de stänger inte porträttet.
"Hörni, har ni tänkt lämna mig på vid gavel, eller?" frågar Den tjocka damen.
"Nja, bara en stund", svarar Kevin.
"Så röken lättar", fortsätter Albus och hostar till.
"Jag tror nog att ni kan stänga", säger Julia. "Jag går nu." Albus stänger och han och Kevin går också. De äter några rostade bröd till frukost och går sedan tillbaka till Gryffindortornet. På vägen dit berättar Albus allt om brevet till George, duperingsdetonatorerna, bläcket och allt annat han la i James koffert.
"... det var på håret att de upptäckte mig", berättar Albus. "Strix aluco!" Den tjocka damen svänger åt sidan och de klättrar in. Det är fortfarande lite rök kvar i sällskapsrummet, men bara lite, som rör sig som dimma längs golvet.
"Hur kom du undan?" frågar Kevin.
"Jag sa...", börjar Albus. "Åh, hej professor Longbottom!"
"Pappa?!" utbrister Kevin. "Vad gör du här?"
"Miss Wood informerade mig om att det hade förekommit några knallar här och att sällskapsrummet var fyllt med svart rök vid sjutiden", berättar han. "Vet ni nåt om det här?"
"Jo", svarar Albus. "Jag tror det var en duperingsdetonator."
"Tror?!" utbrister Kevin. "Men du sa ju... aj! Ja just det, det var ju duperings... öh... vad det nu var, jag trodde du sa något annat. Kan du säga det en gång till?"
"Duperingsdetonator", säger Albus så tydligt han kan.
"Ja, ja, hur som helst. Varför tror du att det är en duperingsdetonator?" frågar professor Longbottom Albus.
"Den svarta röken och knallarna är typiska för dem", berättar Albus. "Sen finns det en annan sak som jag vill visa. Kom!" Albus går en bit, sätter sig på huk och försöker vifta bort röken.
"Vänta lite så ska jag fixa det", säger professor Longbottom. Han tar fram trollstaven och mumlar något, röken sugs in i hans trollstav och försvinner. "Så där, ja, nu ser vi bättre."
"Ja, det var de här", säger Albus och pekar på de små svarta fotspåren.
"Vad är det?" frågar professor Longbottom.
"Fotspår", svarar Kevin.
"Antagligen från duperingsdetonatorn", fyller Albus i.
"Okej", säger professor Longbottom. "Vi kollar varifrån de kom." De går längs fotspåren som duperingsdetonatorn gjort, går till trappan till pojkarnas sovsalar, går uppför den, in i andraårselevernas sovsal och fram till James koffert, som ligger under hans säng, där tar spåren slut. Professor Longbottom öppnar James koffert, rotar i den en stund och hittar till sist de andra duperingsdetonatorerna.
"Jasså, vems koffert är det?" mumlar professor Longbottom. Han tittar på locket och ser ett namn med orange bokstäver där. Det står: JAMES POTTER. Under det står det: Låt vänligen min koffert vara, ynkrygg! Professor Longbottom tittar på kofferten med bister uppsyn. Albus försöker dölja sitt leende, James kommer absolut få straffkommendering för det här!
"Öh, pappa?" säger Kevin osäkert. "Örtläran börjar om tio minuter."
"Va? Jaha, gå ni jag kommer strax", säger professor Longbottom. "Jag ska bara hämta några grejer först." Albus och Kevin går och hämtar väskorna och rusar ner till växthusen där resten av klassen väntar. Kevin kollar klockan.
"Vi kom i tid!" säger Kevin. "Timmen borde börja om två minuter." De väntar utanför växthusen en stund och Kevin kollar klockan igen.
"Pappa är försenad", konstaterar han. "Timmen började för fem minuter sedan."
"Jasså, undrar vad han skulle hämta", säger Albus.
"Ingen aning", säger Kevin. "Titta! Där kommer han ju!" Albus tittar mot trappan, han ser professor Longbottom komma, han har två pergamentrullar under armen.
"Ursäkta mig", säger han. "Jag tänkte inte hitta listorna." Han pekar på pergamentrullarna. "Alla elever som ska stanna på Hogwarts under julen ska skriva sina namn på listorna, den ena är för Hufflepuffarna och den andra för Gryffindorarna, professor Pole bad mig att också ta Hufflepuffs lista. Jag skulle egentligen ha tagit dem förra veckan men glömde bort det. Ni får ta era egna fjäderpennor, jag glömde dem också." Professor Longbottom lägger ner listorna, genast börjar flera elever rota i sina väskor efter fjäderpenna och bläck och det bildas korta köer vid de två listorna. Albus och Kevin står bara bredvid och tittar på. De ska åka hem över jullovet.
"Åh, nej! Jag har tappat bort mitt bläck!" säger någon. Någon knackar på Albus axel, han vänder sig om. Julia står där.
"Hej!" säger Albus osäkert.
"Jo, jag bara undrade om jag får låna ditt bläckhorn?" säger hon. "Mitt är borta."
"Ja, javisst", säger Albus, svagt förvirrad. Han ger Julia sitt bläckhorn. "Lämna tillbaka det sen."
"Okej", säger hon och skriver upp sitt namn på listan. Efter att den sista personen hade skrivit sitt namn på listan rullar professor Longbottom ihop dem.
"Okej, nu kan vi börja, mot växthus nummer två!" säger han. "Vi ska börja studera några vinteraktiva växter idag!"


Där var det. Det blev lite kortare än jag menade först. Håll er i skinnet en stund nu och tjata inte allt för mycket...

OKI VI SKA INTE TJATA FÖR MYCKET

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER