Rollspel med egna karaktärer

((Nä, ingen brådska. Jag har ju varit med lite på utkanten, så liiite vet ni om min karaktär.))

( Bra det )

"kan du prata hundspråk?" skrattade jag roat
"nej jag har märkt det. Sa myndigheterna inget om honom?" frågade min far nyfiket
"du ska aldrig underskatta henne. Det har varit mångas misstag" sa min mor allvarligt och jag rodnade lite
"tänk om jag hade kastat dem på dig istället för att avvakta då? Fast jag antar att jag inte ser så farlig ut?" sa jag leende

- Nej men jag såg ju vad som hände i skogen eftersom jag var där, sa jag glatt.
Far min skakade på huvudet.
- Nej, det gjorde de inte Lanc kan bete sig som en vanlig hund när Roxy har hand om honom, sa min far leende mot mig.
- Ja hade du gjort det så hade jag väll också dratt fram dolkarna, sa jag leende.
- Jag undrar vem som hade stupat först?, sa min far roat men blev sedan allvarlig.

"men jag tror inte de hade trott på ditt ord bara så där. Jag menar du skulle vara enda vittnet och det är din hund" sa jag allvarligt och la huvudet på sned
"det var ju bra det. Annars har de ju en tendens och lägga sig i allt" sa min far lite roat
"du hade inte hunnit, och jag hade sätt om du drog en dolk. De är inte stora rörelser men de syns mer än när man tar fram kaststjärnorna" sa jag retsamt för att visa att jag inte menar något illa
"ja det skulle vara intressant, problemet är att vi skulle vara två döttrar kort om vi testade" sa min mor lätt

- Ja, vem ska annars vittna, du var ju liksom död, sa jag roat och var glad att det inte blev så.
Jag såg studerande på henne men log sedan.
- Jo, du har säkert rätt, kaststjänor är bra, sa jag leende.
- Du får lära mig nån gång, sa jag roat och såg på mina föräldrar.
- Intressant men jag behåller ändå min dotter, sa pappa roat och ruffsade om mitt hår.

"det var ju det problemt hade blivit. Du hade ju sätts som medskyldig och du hade ju kunnat säga vad som helst" sa jag och ryckte på axlarna
"jag kan ju försöka. De är tro det eller ej faktiskt svårt" sa jag leende och mina föräldrar nickade
"ja vi vill gärna ha kvar våran med och det verkar väldigt onödigt att testa bara för att" sa min mor och kramade om mig
"måste ni bli så sentimitala? Jag ska inte försvinna och det händer inte något" sa jag lätt och himlade med ögonen mot Roxannes

- Visst jag lär mig gärna vi gör det sen någongång, sa jag leende.
- Eller hur? det hände ju inget, jag är ju inte den som bara anfaller folk, sa jag flinande.
- Nej och tur är väll det förstå bara vad som hade hänt annars, sa Far roat.
- Nej, nu är det bäst att vi säger God Natt till varandra, sa mor leende och ställde sig upp och vi visade gästerna till dörren.

"om du lär mig kasta dolkar så."sa jag vänligt
"ja annars hade det kunnat sluta illa" sa min far och vi ställde oss upp och gick ut i hallen och tog på oss ytterkläderna
"tack för middagen och gästfriheten" sa min far och skakade Maxs hand
"ja det var jätte trevligt. Origato" sa jag och bugade
"vi hörs av och ja ne" sa min mor och bugade innan vi lämnade herrgården och började färden hemåt
"är du nöjd med dagen?" frågade min far
"hai" svarade jag leende och vi kom fram till vårt hus efter ett tag och vi steg in och jag sa god natt till mina föräldrar och gick upp till mitt rum. Jag gav Ryuk ett äpple och kröp sen ner i sängen och somnade med ett leende på läpparna

- Självklart, sa jag leende till henne.
Vi tog adjö av våra gäster, jag kramade mamma och pappa sa god natt.
Jag gick upp till mitt rum och la mig i sängen.
En sån underbar dag det hade varit och vad glad jag var att jag hade träffat Cara.
Jag släckte ljuset och la mig till rätta och somnade sött.