Draco och Hermione [SV]

mer ! :3

Mooore!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Den här FF:en e bara så... så BRA!!! Love It

Mer, asgrym

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

mmmmmmmmmmmmmmmmmmeeeeeeeeeer

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Sista kapitlet! Tack för att ni gjorde, eh, denna resa med oss... (även om det var ett år sen vi skrev ficen... xD) Men ändå! Tack för att ni läst och kommenterat =D
__________________________________________

Det var inte långt kvar tills första september. Dracos liv var totalt upp- och nervänt, den här sommaren hade verkligen förändrat hans liv. Han hade blivit dödsätare, och han hade kysst Hermione. Han hade kysst henne! Något han trott han aldrig skulle få göra i hela sitt liv! På grund av vad han var, alltså. Den andra stora bedriften i det hela var ju att han hade lyckats få Hermione att låta honom komma så nära att det hade varit möjligt. Egentligen så var de inte fiender längre, men de skulle förstås bli tvungna att låtsas det inför alla andra.
Jobbigt. Och vad jobbigare var, han var dödsätare. På livstid. Resten av livet skulle han tvingas tjäna Mörkrets Herre, en tanke som inte slagit honom förens nu och som nästan fick honom att gripas av panik. Han kände sig kvävd från alla håll, det fanns ingen flyktväg.
Och han skulle mörda Dumbledore. En, när han tänkte närmare efter, omöjlig uppgift för en sextonårig trollkarl, hur fasiken tänkte sig Voldemort att Draco skulle klara av det? Det var ju ett uppdrag som var dömt att misslyckas!
Draco sov dåligt hela resten av veckan, han lämnade knappt sitt rum. Hans numera tysta, oroliga mor kom upp med mat åt honom två gånger om dagen, och ibland sneglade hon undrande från Draco till gitarren, som om hon önskade att han åtminstone skulle sitta och spela på den istället för att bara ligga och stirra upp i taket.
Men Draco kunde knappt ens se på gitarren nu. Den påminde honom för mycket om Hermione, och vid tanken på Hermione och hur han skulle tvingas vara så nära henne hela året och inte ens tillåtas le vänligt mot henne fick hans hjärta att gråta.
Dracos liv hade kanske inte någonsin varit en solskenshistoria, men nu var det verkligen botten. Hur skulle det någonsin kunna bli värre.

EPILOG

Häng med nu:

Får du en dementorskyss av en dementor, blir du en själlös, nollställd människa.
Får du en dementorskram av en dementor, blir du omedelbart gravid och barnet, som föds inom kort, blir en halv-dementor.
Får du en halv-dementorskyss blir du en själlös, nollställd människa, och får du en kram av en halv-dementor så blir du också omedelbart gravid, och såna barn har inte fötts många...

Alltså, kort och gott: Hermione är gravid.

End of this story.

Men... HAPPY NEWS! Det finns en fortsättning =D

Uppföljaren kommer här:
Dottern . Den är riktigt läsvärd, om vi får säga det själva (;

♥