Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

#DenHärBordeBliEnBok

Vill varna känsliga läsare för lite grovare innehåll nu, men klarar du att läsa Harry Potter så klarar du detta
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 42.

Albus perspektiv

Albus var tillbaka i puben som Delphi bodde i. Det var kallare än vanligt därinne. Han kunde inte se saker helt tydligt.
"Döda mig inte, Albus. Snälla!" hördes en kvinnlig röst. Han tittade åt sidan och fick syn på Diana, fastbunden och gråtande.
"Albus, hjälp!" hördes en manlig bekant röst.
"Scorpius!" sa Albus och tittade åt det andra hållet. Där såg han Scorpius liggande på det kalla golvet. Sen hördes ett elakt skratt. Scorpius omringades av Delphi som hotade honom med sin trollstav. Hon tittade upp på Albus.
"Du väljer", sa hon. "Crucio!" Scorpius låg och sprattlade och skrek för sitt liv.
"Snälla sluta!" grät Albus. "Släpp honom!"
"Du vet vad du ska göra", sa Delphi kallt och pekade på Diana. Albus tittade på henne och sen på Scorpius, som Delphi nu hade dragit upp stående. Hon höll fast honom med en kniv framför halsen.
"Gör det inte", pep Albus.
"Du ger mig inget val", sa Delphi och började pressa bladet mot halsen. "Det är upp till dig. Du kan formeln. Bara två enkla ord och jag släpper honom. Du har fem sekunder. Fem."
"Albus, lyssna inte!" skrek Diana.
"Fyra."
"Hon kommer döda honom ändå!"
"Tre." Nu är det kört, tänkte Albus. Han var beredd att göra vad som helst för att rädda Scorpius. Men Dianas gråt höll honom tillbaka.
"Två." Albus försökte slita fram sin trollstav men hans armar kunde inte röra sig.
"Ett!"
"SCORPIUS NEJ!!!" skrek Albus som om det var dom sista orden han kunde få ur sig.

Albus vaknade upp andfådd och gråtande. Bara en dröm, tänkte han. Bara en dröm. Scorpius lever. Scorpius lever.
När han tittade upp insåg han att han hade somnat i soffan. Han tittade på klockan. Tre på natten. Efter en mardröm som denna vågande han inte somna om. Tänk om den var sann? Tänk om Delphi lyckades ta sig ur skåpet? Tänk om hon har Diana, eller någon annan? Tänk om Scorpius... Nej! Albus var tvungen att göra slut på henne helt, även om det så skulle kosta hans liv.

Han smög in i sovsalen för att hämta osynlighetsmanteln, som han hade snott från James, och även dubbelkolla så att Scorpius låg kvar i sin säng. Han tittade in försiktigt genom draperierna. Där låg han i djup sömn. Albus andades ut.
"Tack gode Dumbledore", viskade han så tyst han kunde. Han lutade sig försiktigt fram och kysste honom på pannan. "Förlåt mig, Scorpius. Men jag måste ge mig av."

Gömd under manteln smög Albus sig ut och gick raka vägen mot Hogsmeade. Han tog av sig manteln då ingen såg ut att vara där. Plötsligt kände han att någon slet tag i honom och slog handen för hans mun.
"Du tror minsann att du kan smita från mig va?" hörde han Delphis elaka ton flåsa i hans öra. Han försökte slita sig loss, men istället började han sugas in i en trång virvel. Det var nästan som att han ville kräkas. Så fort han hade landat på fötter föll han omkull på ett kallt golv. Han såg sig omkring och förstod att han var hemma hos Delphi.

"Res dig upp!" röt Delphi och sparkade honom i magen. Trots att Albus nästan helt hade tappat andan lyckades han ta sig upp. "Nå? Har du tagit ditt beslut?" Albus tog några andetag för att kunna prata ordentligt.
"Du förtjänar inte att leva", sa han. Delphi skrattade och hånlog.
"Fram med dig stav då. Visa att du kan slåss som en riktig man." Albus skulle just höja sin trollstav. "Petrificus Totalus!"
Albus kropp låstes och han föll platt på rygg. Hur mycket han än kämpade kunde han inte röra en muskel. Delphi gick fram och tittade ner på honom. Hon hukade sig ner och slet staven från hans hand.
"Jag skulle vilja bryta av den här på mitten. Men den är mitt enda hopp." Hon stoppade ner trollstavarna i sin ficka och hukade sig ner igen. "Hur känns det att inte kunna röra sig? Föreställ dig hur det skulle kännas i skåpet. Du trodde du kunde komma undan så lätt va?
Du förstår, jag har fortfarande lite kraft kvar. Jag tänker använda den på dig tills du gör som du blivit tillsagd. Ger du upp så blir det Scorpius tur."
Albus hade viljat spotta henne i ansiktet om han bara kunde röra sig. Han fick rysningar så fort hon nämnde Scorpius.

Delphi reste sig upp och vandrade omkring i rummet.
"Jag ska följa min fars vilja. Vi må ha misslyckats med att ändra på det förflutna. Så därför ska jag leva vidare i hans fotsteg." Lycka till, tänkte Albus ironiskt. Delphi riktade sin trollstav mot honom. "Crucio."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bara åtta kapitel kvar nu. Hur tror ni det kommer gå?

SUPERBRA!
ALBUS DU KLARAR DET HÄR! DET VET JAG ATT DU GÖR!

Tartawsome!!!!!!!!

Superbra, längtar till nästa kapitel.. Vem är diana, har jag missat något?

Det var hon som Delphi var förvandlad till i ett tidigare kapitel. I ett annat kapitel bad hon Albus att döda henne så att hon kan ta över hennes kropp

Oj, jag tror att jag glömde bort det.

tänk om delphi är james som bara "ITS JUST A PRANK BRO"


nej skoja bara

Det är inte okej i någon tråd överhuvudtaget, just to clear that up.

EDIT: Detta var alltså som svar till ett trollinlägg med olämpligt innehåll, som lyckligtvis är borttaget nu

Alltså, om inte du vinner årets FF kommer jag tro stenhårt på valfusk.

Sjukt bra, det blir verkligen bara bättre och bättre! ♥