The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

Awsooome Längtar sååå efter nästa del!! ♡♥

TACK! ♥ ♥ ♥
Ok, bara för att jag har läst alldeles för mycket fanfiction. Inte relevant för storyn, bara lite Wolfstar-Blupin-kärleks-fluff. Om sexuella anspelningar gör er obekväma så läs inte.













And here is another, för att ni äger;


Kapitel 32
Elakheter och bedrövelse
Mars 1977

’’Okej, är du etthundra procent säker på att talmagiläxan blev uppskjuten till på tisdag?’’
’’Definitivt säker. Du kan vara lugn, Lily.’’
Remus tryckte ner dörrhandtaget och stegade in i professor Vektors klassrum med Lily strax efter sig. Läraren hade inte kommit än, men de flesta av eleverna var redan där.
’’Ledigt bord’’, sa Lily och nickade mot två bänkar längst fram i mitten av klassrummet. De gick dit, hängde av sig sina väskor och slog sig ned på stolarna. Remus drog upp sin lärobok ur väskan och kastade en blick upp på tavlan. ’’Sida 139’’ stod med Vektors prydliga handstil över tavlan, och han slog upp rätt sida på första försöket.

Till sin stora förskräckelse såg han hur svarta bokstäver började sprida sig över sidan vid hans beröring. Han ryckte skrämt undan händerna och stirrade på den som paralyserad.

B
Ö
G

’’Remus, vad händer?’’ sa Lily förbryllat och kollade ner i hans bok.

J
Ä
V
E
L

Några Ravenclawelever fnissade febrilt två rader bakom dem. Innan Remus hunnit reagera hade Lily ryckt tag i boken, slagit ihop den och kastat den mot en av tjejerna. Den missade hennes huvud med några centimeter.
’’Tyckte du att du var rolig nu?’’ fräste Lily. Hon satte sig ner igen, drog upp sin egen bok och lade den emellan sig själv och Remus. ’’Här, vi delar.’’
Han log tacksamt, fortfarande i chock. Det dröjde bara några sekunder innan han träffades av någonting hårt i bakhuvudet.
’’Aj…!’’
Han vände sig om och tog upp sin egen bok igen. I samma ögonblick som han nuddade vid den började små, smarta bokstäver sprida sig över hela framsidan.

BÖG BÖG BÖG BÖG BÖG BÖG BÖG

Återigen hade Lily reagerat innan han själv hade fattat vad som hänt. Hon snurrade runt på stolen och stirrade på tjejerna med avsky.
’’Förväntar du dig att han ska bli förolämpad? För att han har en kille? Du är bara avundsjuk för att du antagligen inte själv kan få någon ku…’’
’’Lily, låt bli.’’
Hon vände sig mot honom. En eld brann i hennes gröna ögon.
’’Man beter sig inte som en idiot mot mina vänner.’’
Han hade redan packat ihop sina grejer, slängt ner de i väskan, rest sig upp och gått mot dörren. Lily gav en sista mördarblick till Ravenclawtjejerna bakom sig innan hon snabbt samlade ihop sina saker och sprang efter honom.

’’Remus…!’’
Han stannade inte. Hon fick springa en bit för att hinna ifatt honom, och ryckte tag i hans axel. ’’Remus, kolla på mig!’’
Han vände sig mot henne. Ilska och förödmjukan fanns i hans ögon.
’’Du blev väl inte arg på mig?’’ frågade hon ängsligt. ’’Förlåt, jag blev bara så sur. Du får inte låta de trampa på dig, okej?’’
Han svarade inte utan skakade bara på huvudet. Hans andhämtning var tung och häftig.
’’Sirius ska inte få veta det här.’’ Han talade långsamt, ett ord i taget. ’’Ingenting.’’
’’Va?’’
’’Du berättar inte ett ord för honom, okej?’’
Han vände sig om och gick igen. Hon blinkade chockat några gånger innan hon sprang ikapp honom igen.
’’Varför vill du inte att han ska veta?’’
’’Bara lova att du inte säger något.’’
’’Jag tänker inte lova någonting innan du berättar varför!’’ Hon fick småspringa för att hålla takten med honom.
’’Lily, gå tillbaka till lektionen. Den börjar nu.’’
’’Jag tänker inte gå tillbaka. Däremot är jag beredd att gå raka vägen till professor Flitwicks kontor, och då kommer Sirius, tillsammans med alla andra på skolan, med allra största säkerhet att få reda på det här inom kort.’’
Han tvärstannade igen.
’’Försöker du hota mig?’’
’’Nej, Remus, bara… prata med mig, snälla.’’
Han tvekade några sekunder, kollade sedan bort och svarade snabbt;
’’Om Sirius fick reda på det här skulle han få dåligt samvete och göra någonting som gör att han hamnar i trubbel. Den enda som skulle råka illa ut är han.’’
’’Men han vill veta sånt här. Hade inte du velat veta om det hänt honom?’’
’’Jo, men…’’
’’Ärlighet är det viktigaste i ett förhållande’’, sa Lily varnande. ’’Jag tänker inte berätta något för någon om du verkligen inte vill att jag ska göra det, men tänk över det här beslutet riktigt noga.’’
Remus tänkte efter.
’’Okej. Jag ska tänka över det.’’
’’Bra.’’
’’Tack, förresten.’’
’’För vad?’’
’’För att du stod upp för mig.’’
’’Självklart. Man muckar inte med Lily Evans vänner.’’

***

En ljudlig smäll.
’’Jävlar, Tramptass!’’ skrek James som satt sig upp med ett ryck. ’’Har du blivit galen?’’
Sirius svarade inte, utan marscherade raka vägen fram till Remus säng och ryckte åt sig hans väska innan någon hunnit reagera.
’’Vad gör du?’’ sa Remus hastigt. Han insåg med ens vad som låg i väskan, och kastade sig över den. ’’Nej!’’
’’Flytta på dig’’, mumlade Sirius och drog bort den från Remus grepp. Remus visste att det var försent. Sirius hade fått upp väskan och dragit fram just det som Remus fruktade att han letade efter.
Sirius iakttog den några sekunder och kastade den sedan på sängen.
’’Vad i helvete är det här?’’
Remus svarade inte. Han undvek Sirius blick. James hade rest sig upp och kommit fram till sängen. Han tog upp boken från Remus säng och granskade den.
’’Är det här din, Remus?’’ frågade han lugnt.
’’Tja… jag… ja.’’
’’Går inte det här i kategorin ’Saker som man berättar för varandra’?’’ sa Sirius ilsket. ’’Vem gjorde det här?’’
Remus skämdes lite när han såg sina vänners blickar på sig. James, besviken, Sirius, rosenrasande, och Peter, borta på sin säng, förbryllad.
’’Några Ravenclawelever’’, mumlade han till svar. ’’Jag vet inte vad de heter…’’
’’Jag ska döda dem.’’
’’Sirius, för Guds skull, detta var precis varför jag inte berättade. Jag vill inte att du gör något dumt, okej? Du hamnar bara i knipa själv.’’
Sirius hade vänt ryggen mot honom. En öronbedövande tystnad spred sig i rummet.
’’Peter’’, sa James plötsligt lätt. ’’Jag tror vi borde gå en stund.’’
Peter ryckte på axlarna, lade ner sin tidning och följde James ut ur rummet.
Remus iakttog fortfarande Sirius. Det var tyst i rummet nu.
’’Förlåt att jag inte sa någonting’’, sa han. ’’Verkligen. Jag är ledsen.’’
Inget svar på en stund. Sen började Sirius prata, och nu lät han plötsligt skakig och sårbar;
’’Det gör ont, Remus, fattar du inte? Jag övertalade dig till den här grejen. Jag vill inte att du ska behöva…’’
Remus var snabbt framme hos honom och ställde sig framför.
’’Sirius, lyssna.’’ Han greppade hans händer. ’’Att du fick mig att våga satsa på det här är något av de absolut bästa sakerna som hänt mig. Är jag tydlig nog? Jag tar inte åt mig av det här. Jag bryr mig inte om det. Gör du?’’
’’Nej’’, muttrade Sirius.
’’Då så. Förresten, var det Lily som berättade?’’
’’Nej. Det var inte Lily. Det var Frank.’’
’’Jaha. Okej.’’
’’Jag har lektion nu’’, sa Sirius. Han gav Remus en snabb kyss, men den vanliga värmen var inte där. Inga elektriska stötar som gick genom hela kroppen, ingen känsla av att inget annat spelade någon roll. Kyssen gick som på rutin. Bara ett snabbt möte mellan två läppar. Sirius släppte hans händer och hängde sin väska över axeln. ’’Vi ses sen.’’ Han lämnade rummet och Remus var ensam, bedrövad.

Först, det som var i spoilern: så j*vla sött! Älskade det

Andra kapitlet: Nej, stackars Remus... inte okej! Och stackars Sirius! Och... bara nej

Måste få nästa kapitel nu! Måste få veta vad som händer!!!

Måste få nästa kapiteeel!♡☆ Den är för bra för vårt eget bästa! Jag hoppas att det blir lite mer Lily - James snart!♥

Första kapitlet var ju bara för bra ♥ I det andra blev jag mer eller mindre bara arg, heh. Fy, alla fördommar mot homosexuella...
Superunderbart skrivet, har som vanligt inga ord kvar efter att ha läst något du har skrivit!!

Först måste jag säga att Blupin typ är hur söta som helst tillsammans och sedan att du skriver typ hur bra som helst. Asså verkligen supersupersuperbra!!
Detta är utan tvekan de bästa FF om maraodörerna jag läst!

Jag längtar efter nästa kapitel! ♥

Första: AWWWWWWWWWW
Andra: f-u homofobes

Jete braigt tyker ana gryfindor!!
Nej men allvarligt de i spoilern var guuulligt och de andra var bara så bra!! ♥♥

Jag har sträckläst hela fanfictionen, vilket resulterade I att jag var jättetrött hela dagen idag, men det var värt det! Du skriver så himla bra, man kan verkligen leva sig in I berättelsen på ett fantastiskt sätt! Det här är lätt en utav de bästa ff:arna jag har läst här på mugglis.:3

Remus och Sirius är så söta ihop, jag håller med James och Lily!^.^ Och det senaste kapitlet, fy. Det värsta är ju att det är så påriktigt också med allt hat och fördommar mot homosexuella.

Jag struntade i spoiler-kapitlet eftersom jag fortfarande är lite känslig för sådana Wolfstar-scener :3

Uschuschuschusch. STACKARS REMUS! Sirius kan gå runt och sura, det gör inte mig något, men Remus...