Rollspel för ALLA

Jacob...tänk att jag glömt honom! tänker jag argt. Jag travar tanklöst omkring. Där! Jag ser Klaus ungefär hundra meter bort. Jag ler busigt och smyger och försöker smälta in i folkmassan. 50 meter...30...20...10...Jag frammanar "antil lukt" formeln och försöker smyga bakom honom. Han hör mig antagligen men han hörde även alla andra. Det skulle inte förvåna mig om han hörde Jacobs penna mot pappret...kan han ha hört vad jag sagt till Jacob?!

"Du förföljer mig", sade Klaus irriterat och vände sig om för att bemöta tjejens ögon. "Lämna mig ifred."

Jag tittar stött på honom. Attans! hur visste han? tänkte jag. "Jag förföljer dig inte" säger jag tveksamt. avslöjad...

"Du ljuger", muttrade Klaus. "Nu, var snäll och sluta störa mig. Eller var det något du ville?"

"okej jag ljög." erkänner jag. " något jag ville..." säger jag fundersamt. "näää tror inte det." "eller jo! hur gammal är du på riktigt?"

"Du testar mina nerver flicka", sade Klaus, "försvinn."

"Lillian föredrar jag att kallas." svarar jag hårt. "Hej då." jag står kvar en lite stund innan jag skuttar iväg.

Jag ler. Sen går jag igen.

på väg därifrån stöter jag på tjejen från tidigare Katsa..."hej Katsa!"

Jen är trött på att vara inomhus, så hon går ut och sätter sig under ett träd vid sjön. Lugnt och skönt.