Rollspel: Efter kriget

Jag kom tillbaka till lektionerna efter några dagar. Allt verkade som vanligt, bara att inte jag såg till mina bästa vänner. Var kunde de vara? Jag rundade ett hörn, och där möttes jag av...

(förlåt att jag inte hann skriva igår, men idag har jag studiedag, så jag kan skriva hur mkt som helst, nästan, innan jag ska på träning, igen)

Miranda reste sig snabbt upp, lämnade sina förstörda läxor och pergament och sprang snabbt efter Mira, då såg hon Scorpius och Antonia; med stavarna i riktning mot varandra. Miranda försökte hitta en anledning till bråket och hittade det direkt; Ormen låg blickstilla på golvet.

"Störda dödsätarunge!" Skriker Antonia argt. Scorpius ögon blixtrar till.
"Det kommer du få ångra! Lamslå!" En röd stråle skjuts mot Antonia men hon duckar snabbt och den strålen åker och kraschar in i ett porträtt. Porträttens invånare skriker till och flyr mot andra porträtt.
"Åh! Ditt puckade egoistiska kryp! Petrificulus Totalus!" Skriker hon och Scorpius ben flyger ihop.
"Allvarligt!? Lamslå!" Fortsätter Antonia och Scorpius faller och hans stav rullar åt sidan. Antonia går fram till Scorpius och ger hon en örfil.
"Rör du min orm en enda gång igen så flyger du ut genom fönstret, fattar du!?" I den stunden förstod man hur hon hamnat i Slytherin.
Hon gjorde vad som helst så länge hon uppfyllde sitt mål, och just nu var det målet hämnd.

Miranda stod blickstilla, hon hörde röster och såg Albus gå med några kompisar mot dem "Antonia! SLUTA!Det kommer några!"

När jag rundade hörnet såg jag Miranda, Antonia och en pojke från Slytherin. Rollen låg på marken och jag hörde röster bakifrån mig. Jag ville inte bli inblandad så jag sprang därifrån. Oturligt nog lät det väldigt högt, och det lät som om någon ropade mitt namn och sprang efter mig...

Miranda slogs nästan omkull av Tiranna som kutade bort från korridoren, och sedan av Albus som sprang efter henne.
"Vad har hänt här?!" sa en av kompisarna och tittade förskräckt upp på Miranda.
"Det... Det är gaaaaaaanska komplicerat..." Miranda granskade flickan. Hon hade rött hår - som en Weasley.
Enligt hennes emblem gick hon i Gryffindor - som en Weasley. Hennes pappa hade i allafall förklarat dem så.

Antonia sträcker på sig.
"Visst..." Säger hon irriterat och skickade en kall, mordisk blick mot Scorpius, som för övrigt börjar röra på sig igen.
"Herre Gud! Scorp! Hur mår du sötnos!?" Ropar en gäll röst, det blonda puckot kommer springande med falska tårar i ögonen. "Vem har gjort såhär mot dig?" Säger hon och Scorpius hostar till.
"H-Hon!" Stammar han dramatiskt och pekar på Antonia som skrattar till och ser sedan Tiranna och Albus rusa förbi.
"Jaha var det dem som kom? Då förstår jag, hejdå Scorp!" Säger Antonia kallt och njuter av att se Scorpius min sedan vänder hon sig mot Albus vänner och Miranda.
"Hej." säger hon kort.

Jag springer och springer tills jag inte orkar mer. Då befinner jag mig någonstans på fjärde våningen.

"Ehm... Hej." Miranda försökte le ett leende, men lyckades bara göra en sorts grimas.
"Aja, strunt i det som har hänt. Allt är bra nu. Tror jag." Miranda vände sig mot den rödhåriga flickan och sträckte fram handen
"Miranda Stone, Hufflepuff."

"Ja... bra" Ler Antonia och ser hur den rödhåriga flickan tar Mirandas hand.
"Rose Weasley, Gryffindor. Men det vet du säkert redan." Säger hon och pekar menande på emblemet.
"Hej... du." Säger hon sedan till Antonia.
"Slytherin-hatare eller?" Säger Antonia glatt och Rose ser lite sur ut.
"Antonia, Antonia Winston och som du kanske förstår går jag i Slytherin." Hennes orm hade vaknat för länge sen och slingrade sig upp runt hennes hals.
"Hej sötis... mår du bra?" Säger Antonia till den och smeker den.