Rollspel med egna karaktärer

"ska du säga" skrattade jagroat och såg sen på de vuxna
"ja ett liv för ett liv" sa min far lätt och min mor nickade allvarligt
"nej det hade inte varit bra. Vi hade inte behövt ett krig till" sa min mor och log sedan "nej det är bättre med fred"
"ja jag är glad att inget hände. Jag hade inte velat bli sliten till döds av en hund" sa jag lätt och la huvude på sned
"tänk att vi hade kunnat starta ett krig" sa jag och flinade

(skriver när jag kan ha det så bra så länge ♥)

- Nej och jag hade inte velat bli dödad av läskiga Japaner, sa jag rysande.
- Ja tänk att vi kunna det bara för att vi möttes i skogen, så kunna vi starta ett krig.
- Tur att jag kan kontrolera Lanc då, sa jag leende och pappa log.
- Ja, att förlora dig vore hemskt och ett krig, sa pappa och skakade på huvudet.

(Lungt det, jag kollar ju på julkalendrar )

(ja gör så)

"nej det hade du inte, mitt folk vet hur man utför mord" sa jag och ryste till och nickade sedan "det hade nästan vari komiskt, vi två möts i en skog här och ett krig på andra sidan jorden hade kunnat starta" sa jag lite roat och nickade sedan
"ja de hade varit hemskt om vi förlorade våra barn" sa min far och rufsade om mitt hår och log mot de andra

- Antar de är de hälften så bra som Australienare så är de tillräckligt bra för att jag ska torteras till döds, sa jag och pappa höll om mig och jag log sen.
- Ett krig på en annan del av världen för att vi träffats i en skog, knöppt, sa jag flinade.

Jag log roat
"de är nog dubbelt så bra! Och du ska vara glad att du slipper möta dem" sa jag och ryste till och min far kramade om mig och jag log sedan
"ja tänk vad vi kunnat ställa till med! Fast allt hade ju varit Lang fel så det hade varit honom de hade fått ställa inför rätta" sa jag roat

- Nej, Lanc får ni inte ställa in för rätta och det hade ändå vart mitt fel, för jag kan tygla honom, sa jag och log.
- Ja jag är glad att det inte blev nått, sa min mor.
- Ja, jag brukar inte låta Lanc döda folk, det skulle jag aldrig om jag inte blev hotad, sa jag leende mot Cara.
- Jag hoppas du inte blev alltför rädd, han är ju stor och ser läskig ut när han morrar, flinade jag åt henne.

"det hade ju varit lite roligt om de ställde en hund inför rätta. Hur skulle de försvaret se ut?" sa jag roat och försökte föreställa mig Lanc förklara för dem att det inte var hans fel
"ja verkligen. Det hade kunnat gå illa" sa min far och jag himlade med ögonen
"asså jag blev inte så rädd snarare orolig och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera honom. Jag hade aldrig sätt nått liknande och jag hade verkligen ingen aning om hur man skulle stoppa honom" sa jag och log lätt "blev du rädd för mig när du mötte mig?" frågade jag roat

- Jag fick väll bli hans försvar, sa jag roat och nickade åt hennes far.
- Jag förstår det Lanc är ingen vanlig hund, sa jag och tänkte sedan efter.
- Nej, absolut inte jag hade Lanc och jag hade mina dolkar och du var bara en konstig tjej, jag visste ju inte vad du kunde eller hur?, sa jag glatt.
- Men blev lite mer chockad när det flög kaststjänor i luften, sa jag roat åt Cara.

((Förlåt, jag har inte varit inne på några dagar... men är det ok att jag väntar tills "vi" är på perrongen eller tåget?))

( Aa förstår det, vi kan rolla snabbare så vi kommer till perrongen )