Children of Us [SV] [PG]

jättebra snälla mer!!

Åhh PLzz Fred come and Save HEER!!!!!!!!!!! MEER

Ja, vi får väl se vad Fred gör.

- - - -

Kapitel 20
After Christmas It Changes
Januari 1998

Ännu en kylig och frostig januari morgon vaknar Alexis av den väsande orden i öronen, de ber henne om hjälp och de ber henne göra vad hennes pappa bett henne göra under alla år. Bli en av dem, leda ormarna. Men Alexis vill inte det, hon ruskar på huvudet och huttrar det var kalt i sovsalen på Hogwarts. Ja nu hade sista terminen börjat och Alexis var tillbaka med dystra minnen från julen. Hon glade sig åt att få vara på skolan, vara borta från allt annat. Hon önskade att hon kunde stanna där för evigt och aldrig behöva möta den andra världen utan för skolan igen. Hon tvekade och undrade, om det var värre nu med Lucius i ledning eller med hennes egen pappa. Hon reste sig upp och drog på sig en kofta och kollade bort mot Mandys säng. Hon blev stirrandes, Mandy var borta. Alexis skyndade ner i sällskapsrummet för att kolla om hon var där men tomt. Hon gick till flicktoaletten och där hörde hon små snyftningar från ett bås.
”Mandy är det du?”
”Gå, jag vill vara ensam”
”Men du, vad har hänt?”
”Jag mår dåligt det är vad som hänt” sa Mandy smått snyftande men stöddigt.
”Mandy, du kan berätta för mig…” försökte Alexis.
”Neeej, jag kan inte…”
Alexis gick fram till båset där Mandy var hon öppnade det böjde sig ner och bara kramade om sin vän.

En vecka gick och Alexis började bli riktigt irriterad folk stirrade på henne precis som när hon börjat på skolan för 7 år sedan. De viskade bakom hennes rygg, troligt vis lögner och det var också precis som för sju år sedan. Alexis satte sig tungt ner bredvid Terry vid Ravenclaw bordet.
”Har du sätt Mandy?” undrade han när Alexis satte sig.
”Nej, jag trodde hon var med dig?” både Terry och Alexis tittade på varandra och nickade. Alexis tog en bit bröd och reste sig upp igen och alla blickarna följde henne ut ur salen och hon kände ekot av deras viskningar.

Mot eftermiddagen gick de tre vännerna från lektionen i örtlära som varit sista lektionen för dagen.
”Det är kallt att vara ute i växthusen nu” klagade Terry
”Ja verkligen” instämde Alexis och Mandy bara mumlade något och nickade. Alexis gillade inte att se hur dåligt henne vän mådde och att hon inte visste vad som gjorde det var ännu värre. Hon undrade om det som hände vi Halloween fortfarande hängde kvar så mycket. Det gick tills stora salen för att äta middagen som serverades, kyckling med curry. Alexis satte sig ner mittemot Mandy och till vänster om henne satt Terry. Efter en stunds ätande under tystande hördes en ugglas hoande och en uggla flög in med ett brev och släppte det ovanför Alexis. Alexis tog det och såg på handstilen att det var från Fred. Hennes älskade Fred. Hon öppnade ivrigt brevet och började läsa.



Kära Alexis!

Vem tror du att du är? Tror du inte jag skulle få reda på det VA!
Jag är inte dum om du tror det, Ron berättade om det som händer på skolan, till skillnad från dig. Men det här förklarar varför du skrivet så sällan. Ron berättade att du skulle vara trolovad men någon dödsättare som hete Dolohov, vad är det frågan om? Du vet att jag älskar dig, hur kan du göra så här mot mig…?

/Fred

Alexis min sjunk direkt, det här var inte bra. Hon reste sig och sprang genast ifrån stora salen utan att bry sig om att äta färdigt. Hon rusande till uggletornet och satte sig i ett hörn och skrev ett svar till Fred.

Kära Fred!

Jag älskar dig och det vet du. Det där är bara löjliga rykten. Säkert min bror eller kusin som spridit ut, det är inget idée att haka upp sig på det. Vi älskar ju varandra eller hur? Låt inte sådant här förstöra det vi har. Jag lovar att skriva oftare. Vi ska till Hogsmead nu om några veckor kanske du skulle kunna komma så vi kan träffas då? Jag skulle aldrig kunna gifta mig med en dödsättare eller någon som blivit vald åt mig, det måste du väl förstå...

/Din Alexis

Alexis suckade och gav brevet till ugglan som flög iväg. Hon suckade djupt, det fick inte vara sant. Skulle Fred vara arg på henne nu? Hon hoppades han skulle vilja komma och träffa henne på utflykten. Hon började bli less på att se Mandy och Terry ihop hela tiden. Det gjorde henne väl en aning svartsjuk, då hon sakande Fred väldigt mycket.

Åhhh MEER I LOVE THIS!!!!

Jag har slut på ord för att förklara hur bra denna fanfic är. Så jag säger bara; Grymt, helt enkelt.

Oh, tack! Det där säger mer än mycket !
Jag är väldigt glad att ni tycker om den. Jag älskade att skriva den

Meeeer!

mer snälla!! jag älskar denna fanfic!!