The cold in our bodies [PRS]

Hon visade och log.
"Jag har redan gjort det och jag lade ner en dillkvist. Det kommer göra så potatisen får en liten extra smak." Hon såg sedan på henne och sedan på sina händer.
"Bej jag ser ingen skillnad. Men han verkar uråldrig..." Sa hon tyst.

"Vad bra, Alice. Du jobbar på effektivt. Det uppskattas här."
Olivia torkade bort svetten i pannan.
"Oj!" Hon slog sig för kinderna. "Är porslinet framtaget? Silvret? Och glasen?" Olivia såg sig omkring.
"Vi håller på att ta fram det nu, Olivia. Hjälp till med glasen, så är vi snart klara att ta upp maten.", svarade en äldre dam som bar på ljusstakar, de som tidigare stått på borden i Ivans matsal. Det finare stakarna skulle framtas till middagen.
"Vad bra, Ellie. Alice- vi kan väl hjälpas åt att duka fram glasen? De är däruppe i ett skåp.", förklarade Olivia och nickade åt trappan att de kunde gå tillsammans upp till entréplan.

Hon såg på Olivia och nickade sedan.
"Det kan jag göra.." Sa hon och torkade av händerna och det kom smutsiga avtryck på sitt förklädde.
"Säg bara vad jag ska göra..." Hon såg ner och svalde sedan tyst.

Olivia log snällt åt Alice och gick sedan före henne i trappan till entréplan.
I korridoren var det tomt och tyst. Deras steg ekade i hallarna. Olivia visste inte var Ivan eller de andra vampyrerna befann sig. Och gästerna? Kanske hade de en välkomstdrink i någon av allrummen? Eller varför inte biblioteket?
Bara levande eld från facklorna höll de sällskap i det steniga utrymmet.
"Matsalen ligger en trappa upp.", förklarade Olivia och nickade mot en spiraltrappa som syntes i en dörröppning i väggen. Hon höjde på kjolstyget för att lättare ta sig uppför trapporna. "Det är en vacker sal.", sa hon och log lite åt det. Ivan verkade vilja slå på stort. Oliva funderade på om det var en stor sak, att gästerna kom på besök.
Ju högre upp de gick för trapporna kunde hon höra steg och ljudet av tjänstefolket som gjorde i ordning i salen. "Vi får nog tända ljus också."

Hon nickade och tog tag i kjolstyget hon med för att inte ramla. Det var så tungt att gå upp och bara i cirklar vilket fick henne till slut att börja fkåsa.
"Hur orkar du?" Flåsade hon men nickade.
"Ja det kan jag göra. Eller sen när vi är färdiga. Sen när vi får sova. Åh längtar redan."

"Man vänjer sig.", fnissade Olivia som såg hur ansträngande det var för Alice. När de kom upp på nästa våning befann de sig i ett allrum, intill matsalen. Därinne fanns bokhyllor och bord och stolar. En stor vacker spegel. Eller, det hade den varit, men spegelbilden hade blivit krossad en gång i tiden. När, visste inte Olivia. Hon såg att Alice vad med henne innan hon gick vidare till matsalen där flera av deras kollegor jobbade på att göra fint i salen. De dukade fram blommor, tände ljus och putsade silvret. "Där, du ser dörren? Där hittar vi vinglasen.", förklarade Olivia till Alice. "Du kan väl gå före mig? Så får jag bara se hur det går för dem andra?" Olivia väntade inte på något svar, utan lämnade Alice för att gå fram till en herre, en av dem som putsade silvret rent.

Hon såg på henne och skrattade sedan ett klingande skratt.
"Åh säkert." Viskade hon och nickade. Gick förbi henne och nickade.
"Jag l´kan ordna det." Sa hon och hon hörde en kvinna som harklade sig.
"Olivia det var på tiden. Tog du bara med dig en?" En kvinna som var i något obestämd ålder men kanske på sin höjd 50 stod med ett stramt ansiktsuttryck och hon såg på blicken på Alice.
"Har Greven gett dig order sen Olivia? För denne?" Hon hade bytt språk och log nu på ett obehagligt sett.
"Hon ska servera åt gästerna så hennes bad står redan i ordning på övervåningen. Bättre saker där sa Greven." Elizabeth harklade sig.
"Seså tappa inget. Vi vill inte ha en olycka"
Alice såg på kvinnan och såg sedan på Olivia.
"Va hände."

Olivia vände hastigt om då hon hörde den bekanta rösten. "Alice..!", flämtade hon och skyndade sig till hennes räddning. "Jag fick veta att det redan är flera här, som du ser, Elizabeth. Jag och Alice skulle ta fram glasen innan mat snart ska serveras.", förklarade Olivia snabbt för tjänaren, som trots Olivias förklaring inte verkade påverkas.
När hon sedan hade gått vände sig Olivia på nytt till Alice. "Det där är Elizabeth. Jag hade glömt berätta om henne." Hon sänkte rösten så att bara Alice skulle höra henne. "Hon jobbar också nära greven. Som Edgar. Men hon har lite andra uppdrag. Ibland reser hon iväg, medan Edgar nästan alltid är kvar i slottet. Du ska göra som hon säger." Olivia suckade. "Det är reglerna gällande serveringen. Vi måste visa oss på vår finaste sida. Och det verkar som att du har fått din chans. Så.. ett bad för dig. Iväg med dig. Och oroa dig inte, det Är fler som kommer att servera. Du är inte ensam.", sa hon vänligt. "Jag tar fram glasen. Gå uppför trapporna så ser du var du ska någonstans."

Hon lyssnade på Olivia, hennes kvittrande röst och log.
"Jag ska ju hjälpa..." Hennes leende försvann när hon såg på henne-
"Ett bad?" Frågade hon och skakade på huvudet.
"Men jag badade igår och jag är inte så smutsig.. V.." Det var ingen idé att börja ifrågasätta Olivia. Hon visste säkert mindre än hon själv och hon nickade.
Hon ställde ner glasen försiktigt och och gick sedan mot trappan som ledde upp.
På övervåningen kunde hon höra andra pigor prata med varandra och en tittade ut.
"Du måste vara Alice. Kom så ska vi göra dig i ordning." Hon log och Alice styrde sina steg mot dörren.

Olivia hjälpte till att först varsamt putsa glasen och sedan placera ut de på bordet. Det började se riktigt fint ut med skenet som de levande ljusen kastade på dukningen. Nu saknades bara maten.
Tjänstefolket rörde sig från rummet för att gå tillbaka till köket. På Edgars signal skulle de börja servera maten. Under tiden de väntade skulle de hålla maten varm och göra klart de sista detaljerna.